Isvarning utfärdad

Sedan våren 2004 har världsekonomin, för att låna terminologin från den amerikanska centralbankschefen Alan Greenspan, gått igenom två “soft patches” med temporärt svagare tillväxt. Framför allt är det den amerikanska ekonomin som stått för svängningarna medan EMU-blocket varit lite mer stadigt parkerat i någon sorts temporär lågkonjunktur.

Nu tycks det åter vara dags för en “soft patch” och eftersom det blir den tredje på kort tid är det nog lämpligt att ta den på lite större allvar. Framför allt för att det den här gången inte bara är USA som är svagare än väntat. Även i Storbritannien, Australien och i princip hela EMU-blocket visar inköpschefsindex eller annan ekonomisk statistik på en tydlig uppbromsning av konjunkturen. Till och med Kina känner av en viss dämpning av den ekonomiska aktiviteten, även om vi här rör oss i en helt annan tillväxtliga.

Det är framför allt industrin som visar svaghetstecken i västvärlden.

– Industrin har passerat sin topp för den här gången och myllan för en investeringstillväxt är på väg att försvinna, säger analytikern Mats Kinnwall på Handelsbanken.
För industrin har mattats ordentligt och inköpschefsindex i Storbritannien, Tyskland, Italien och Frankrike ligger under det 50-streck som markerar gränsen mellan tillväxt och regelrätt nedgång. I USA ligger indexet fortfarande något över strecket. Samtidigt minskar optimismen där mycket snabbare än på andra håll.

Men, som Mats Kinnwall påpekar, är den stora frågan hur det här ska slå på företagens investeringsvilja. Här finns ännu ganska lite av ekonomisk statistik att hålla sig till, men efterfrågan på kapital tycks inte vara överdrivet hög sett till de låga obligationsräntorna.

De rekordlåga långräntorna är också ett tecken på att obligationsmarknaderna börjar prisa in en allt kraftigare nedgång i världsekonomin. Visserligen påverkas räntenivåerna även av asiatiska obligationsköp och ökad efterfrågan från livbolag, men den senaste tidens nedgång måste ändå i huvudsak förklaras av en svagare tro på aktie- och investeringsmarknaden.

Räntemarknadens bedömning av den framtida konjunkturen kontrasterar därför starkt mot den relativt optimistiska bild som levererats av organisationer som IMF och OECD eller av de stora, internationella affärsbankerna.

I nästa steg är frågan hur det här kommer att påverka sysselsättning och hushållens konsumtionsvilja. I EMU-blocket är det industrin som hittills varit motor för den tillväxt som trots allt funnits, medan hushåll i länder som Tyskland och Italien hållit i slantarna. I USA har dock hushållen hållit flaggan högt men just därför är den svaga amerikanska sysselsättningssiffran för maj ännu mer oroande.

De närmaste veckornas eller månadernas statistik kommer därför att vara ovanligt viktig för att bedöma konjunkturen på lite längre sikt.

Många ekonomer kommer att få det svårt att förklara hur hushållen ska förmås konsumera i en allt snabbare takt när mycket av den ekonomiska statistiken pekar i en motsatt riktning. För det som skulle bli konsumenternas högsommar ser alltmer ut att övergå i en betydligt kyligare vädertyp. Det betyder att prognoserna ska justeras ned, men hur mycket är fortfarande oklart.