Jämställt – men bra?

Det svenska näringslivet har problem. Den globala finansmarknaden har problem. Därför är det inte så konstigt att debatten om hur börsbolagens styrelser ska vara sammansatta också har problem.

– Vadå problem? hör jag dig nu fråga.

Signaturen svarar på krönikörers vis med en motfråga:
– Vilken var den viktigaste orsaken till IT-bubblan?

Du tänker så det knakar, hör Valör ända ut till skrivarstugan och svarar därför själv:
– Homogeniteten bland dem som fattade besluten, förstås.

Alla trodde ju samma sak. Kapitalförvaltarna var övertygade om den nya ekonomins förtjänster. Alla direktörer deltog litet grand för att de var rädda att hamna på efterkälken. De engagerade sig precis så mycket som krävdes för att de första rapporterna om IT-branschens tillväxt skulle se fantastiska ut.

Vad har då IT-hysterin med kvinnokampen, förlåt, genusperspektivet att göra?

För du tror väl inte, käre läsare, att en kvinna i en börsbolagsstyrelse har synpunkter som skiljer sig så värst mycket från gubbarnas? Kommer ett inval av Annika Bolin i Securitas styrelse medföra att säkerhetsjätten får nya perspektiv på verksamheten? Har Caroline Sundewalls insats i Telias styrelse förändrat konsensus i det forna verket?

Självklart ska det finnas lika många kvinnor som män i en börsstyrelse. Men blir styrelsen verkligen bättre på så sätt eller får vi bara fram en “rättvis” lösning? Ungefär som den svenska demokratin, som visserligen är rättvis, men knappast framgångsrik. Titta bara på genomsnittssvenskens köpkraftsutveckling jämfört med EU-genomsnittets.

Är det inte åt häcklefjäll fel att tro att en kvinna med nödvändighet tänker så väldigt annorlunda än en man? Gick inte de kvinnliga studenterna på Handels samma kurser som de manliga? Har inte de kvinnor som hittills gjort karriär försakat ungefär samma saker som männen?

Ebba Lindsö, ny vd för Svenskt Näringsliv, skryter med att hennes månadslön på 295 000 kronor är högre än företrädaren Göran Tunhammars. Hur specifikt kvinnlig är en sådan attityd?
Valör vill därför föreslå en bättre lösning på styrelseproblemet. Mät näringslivspersoner efter deras grad av “Konstruktivt, Intelligent Ifrågasättande” i stället för efter kön. Kalla dem
KI2-personer.

Det finns gott om kvinnor som har en hög KI2-faktor. Det finns också gott om män som har den egenskapen.

Signaturens förslag är därför: Kvotera in ett lagom antal KI2-personer i varje börsbolagsstyrelse och någon i varje ledningsgrupp. Sedan är det bara att släppa ordet fritt:

– Varför ska vi lova att bygga ett 3G-nät för x antal miljarder och dessutom betala tio miljarder euro för rätten att göra det?

– Kan någon förklara för mig hur Securitas ska kunna växa med 30 procent per år i tjugo år utan svackor?

– Om vi bara begär relativavkastning av AP-fonderna, kommer de då inte bara att jaga varandra i stället för att försöka förränta våra pensionspengar maximalt?

– Hyrorna har skenat i ett par års tid i Stockholm och det byggs redan för fullt vid Haga. Är det då verkligen smart att börja bygga ett jättekontor i Kista?

Frågor som de ovanstående borde ha ställts för länge sedan i berörda styrelser. Då skulle vi ha sluppit mycket elände. Men så verkar inte ha skett. Signaturen tror för sin del att orsaken är att åsiktsenfalden har fått breda ut sig på mångfaldens bekostnad.