JAPAN: Japan stärks av krisen

De traditionella teknikerna att leda landet och företagen dugerinte längre. Såväl företagen som politikerna står vid vägs ände.Japanerna tvingas nu till snabba och drastiska förändringar avsitt politiska och ekonomiska system, pressade därtill av USA,EU och en av de längsta ekonomiska kriserna i landets historia.Men det är långtifrån säkert att utvecklingen går mot ett systemsom, politiskt och ekonomiskt, bara blir allt mer likt det i USAeller EU.

Tvärtom kan Japan kanske fortsätta att utveckla sin egen modellgrundad på både västerländsk och asiatisk tradition. Inte minstdärför att landet – ekonomiskt och handelspolitiskt – knyts alltstarkare till sina närmaste grannar.

Förmågan att ta till sig det bästa från flera kulturer hör tillJapans styrka. Den tekniken har hittills fungerat väl vare sigdet har gällt parlamentarisk demokrati, företagsledning,handelspolitik, eller skolsystem. Mycket av det som i dagbetraktas som typiskt japanskt har i själva verket inte många årpå nacken och har ofta importerats från utlandet.

TRE VÄGVALFenomen som livstidsanställning, låg arbetslöshet, facklig fred,starka byråkrater, röstköp och korrumperade politiker är i etthistoriskt perspektiv nya påfund från 30- och 40-talet. Attobservera, importera, anpassa, förädla och därefter exporterahar varit ett framgångsrecept för rader av japanska företag. Detär nog för tidigt att räkna ut den utvecklingsteknik som förtlandet från ruin till världsekonomins topp på 50 år. Men landetstår ändå inför viktiga vägval; de gäller sättet att drivaföretagen och nationen, samt förhållandet till omvärlden. Detföretagsekonomiska vägvalet gäller makten över företagen ochderas roll i samhället. Skall Japan följa utvecklingen mot ökadaktieägarmakt och större avkastningskrav? Eller skall landetfortsätta att utveckla sin egna variant av asiatisk blandekonomi?

Det traditionella japanska storföretaget ingår i sin informella,men hårt disciplinerade keiretsu (från tyskans kreis =krets),med sitt centrum i en bank och ett handelshus. Ett omfattandekorsvis ägande ger inte något enskilt företag eller någonenskild aktieäga-re absolut makt. Finansieringen sköts lånevägenvia gruppens bank. Makten ligger hos företagsledningarna och ideras informella nätverk. De strategiska prioriteringarna ärföretagets långsiktiga överlevnad, Japans bästa, de anställdastrygghet och, sist, aktieägarnas avkastning. Det är ganska långtfrån den i USA dominerande resultat- och utdelningsfixeradesynen på börsbolagens roll som snabbt sprider sig över världenoch också till Japan.

Japans finans- och fastighetskrasch har tvingat banker ochföretag att sälja av heliga innehav. Bankerna måste prioriteraavkastningen och kan inte ge förmånliga villkor tillgruppmedlemmar. Nya regler för spar- och pensionsfonder tvingardessa att kräva bättre avkastning på sina placeringar än denynka procent som erbjuds i dag.

Företagen måste allt oftare skaffa pengar från aktiemarknaden.Nya ägare släpps in, som kan ställa samma krav på resultat ochdirektavkastning som ägare i USA och Europa.

Men i takt med att japanska företag får en ökad ekonomiskkoppling till övriga asiatiska länder, växer deras intresse förhur de snabbväxande asiatiska företagsbjässarna sköts. I dessa,ofta kinesiska familjeföretag, är det inte nationens ochföretagets bästa som sätts i högsätet utan snarare ansvaret förfamiljen, de anställda och den egna förmögenheten. Det är en synsom passar många japaner väl. För företag som Toyota och Toshibaär det naturligt att satsa på diversifiering och nya projektenbart för att skapa sysselsättning åt de anställda.

På frågan varför de startar artfrämmande och olönsam verksamhetblir svaret att det är bra för företaget på sikt. Och det ärviktigt för Japan! Trots att företagen nu tvingas till storaförändringar sker det med japanska förtecken och de väljer enegen, lagom, anpassad väg.

MERA MARKNADDet politiska vägvalet gäller bland annat statens roll inäringslivet. Hittills har byråkratin haft starkt, låt varainformellt, inflytande över näringslivet.

Med en blandning av tillstånd, regler och överenskommelser harman försökt orkestrera näringslivet för Japans och samhälletsbästa. Det har skapat en egenartad blandning av marknadsekonomimed stenhård konkurrens och planekonomi av nästan sovjetiskmodell. Nu avlövas byråkratin och regelverken bryts upp. Fråganär hur mycket mer makt marknaden ska få.

Det mesta pekar mot att departement som MITI (Ministry ofInternational Trade and Industry) och MoF (Ministry of Finance)och de informella nätverken mellan företag och byråkrati också ifortsättningen kommer att få en hel del att säga till om. Detpolitiska vägvalet gäller också demokratin i Japan och iomvärlden. Det är ganska långt mellan skolbokens idealbild av enparlamentarisk demokrati och verkligheten i Japan. Regering ochriksdag fungerar som ett slutet och svårgenomträngligt nätverkmellan starka byråkrater och ett litet fåtal politiker som ärvtoch/eller köpt sina poster.

De många skandalerna i parlamentet tvingar visserligen fram enökad öppenhet men frågan är hur långt. Den västerländsktdemokratiska fernissan sitter rätt tunt.

Många i Japan solidariserar sig med den växande opinionen iAsien som talar om en asiatisk form av demokrati. Man pekar påutvecklingen i Sydkorea, Taiwan och, framförallt, Singapore varsupplysta despoti tas som förebild.

Västliga krav på fullfjädrad demokrati och mänskliga rättigheteravvisas allt oftare öppet med argumenten att man först måstehäva svält, fattigdom och obildning – sedan kan man börja talaom demokrati. I den tvisten hoppas Japan på en roll sommodererande kraft, mellan öst och väst, och då helst med säte iFN:s säkerhetsråd.

Det säkerhetspolitiska vägvalet gäller om Japan skall fortsättahålla sig undan från allt vad internationella konflikter heteroch förlita sig på att USA inte bara försvarar Japan utan ocksåhåller fred och ordning i hela grannskapet. Här kan det bli talom en verklig förändring – tillbaka till det gamla. Det är ivarje fall vad grannarna fruktar – de som inte gärna vill återseett Japan med militärpolitiskt ansvar för sin omvärld. Men såkan det bli eftersom både USA:s och Japans skattebetalare börjartröttna på dagens situation. De amerikanska baserna kostar bådaparter pengar och skapar dessutom växande lokala konflikter.

Med Japans mycket snabbt växande eko-nomiska engagemang i Asienföljer ett ökat säkerhetspolitiskt intresse. Det gäller intebara egna tvister med USA utan också gränstvister till havs medRyssland i norr och med Korea i väster.

Om konflikterna längre söderut mellan Kina och Taiwan eller Kina,Filippinerna och Vietnam växer (vilket de säkert gör), kan detbli svårt för Japan att hålla sig helt utanför. Och det är dåinte längre tvärsäkert att Japans och USA:s intressensammanfaller. Om frågan renodlas, gäller den om Japan skallvälja sida och, som hittills ställa upp till 100 procent med ochför USA, eller om landet skall skaffa sig en egen ställning somasiatisk stormakt. Det mesta talar för att Japan väljer ökadsjälvständighet och därmed skaffar sig en stärkt maktposition iAsien.

BILDTEXT: Japanska företag har vunnit sina segrar bland annatgenom att kombinera tradition och nytänkande.