Juristbrist i boomens spår
– För tio år sedan så var ju private equity-sektorn för oss nästan ingenting. I dag kommer kanske 20 procent eller mer av våra affärer därifrån, säger Fredrik Baumgarten, vd på juristfirman Vinge.
Hos andra affärsjurister, revisionsbyråer och investmentbanker är tongångarna likartade – private equity-sektorn har blivit en extremt viktig och i vissa fall till och med dominerande kundkategori.
Nästan allt som försiggår inom ramen för private equity, att köpa bolag, sälja bolag, sätta dem på börsen, slå samman bolag, resa nya fonder, sälja fondandelar på andrahandsmarknaden, kräver inblandning av jurister och revisorer.
Det är buy out-affärerna som står för den allra största delen av efterfrågan på “kringtjänster” som revision, due diligence och rådgivning. Inom venture capital är både bolagen och affärerna mycket mindre. Den typ av auktion som förekommer rutinmässigt inom buy out är extremt sällsynt inom riskkapital till företagande i tidigare faser.
I takt med att hela riskkapitalsektorn vuxit till sig så har förstås behovet av tjänster ökat men framväxten av auktioner spär också på marknaden för jurister, revisorer och investmentbanker. När attraktiva objekt kommer ut på marknaden så kan mellan 10 och 20 budgivare dyka upp. Och alla behöver de någon form av assistans och rådgivare.
I synnerhet gäller det de budgivare som så att säga faller på mållinjen och som sedan står utan investering men brevlådan med full med räkningar från jurister och revisorer. Oftast är det också bara en liten del som går att återvinna på något sätt.
– Blir man till exempel tvåa, och nästan når fram utan att få affären så kan det bli rätt dyrt, mellan fem och tio miljoner kronor, säger Harald Mix, grundare av och vd på Altor.
En ny trend som kommer från den brittiska private equity- marknaden är att säljaren eller bolaget som är till salu själv låter göra en så kallad due diligence, genomlysning av finansiella och juridiska risker i bolaget som är till salu. Sedan får potentiella köpare ta del av det materialet.
– Vi ser att det här förfarandet blir allt vanligare och det underlättar processen till en viss del, säger Peter Alhanko, jurist med inriktning på private equity på Mannheimer Swartling.
Fördelen, förutom att det kan minska de totala kostnaderna, är att alla har tillgång till samma information. Dessutom kan det minska pressen på bolaget som är till salu. I slutänden måste dock ändå köparen göra en egen genomgång för att förvissa sig om att allt står rätt till.
I våras satte Svenska Advokatsamfundet stopp för möjligheten att representera fler än en uppdragsgivare vid auktioner även om uppdragsgivarna är informerade om situationen. Åtgärden har delat affärsjuristerna i två läger och protesterna från särskilt Vinge och Linklaters är högljudda.
De som stöder förbudet pekar på de uppenbara riskerna för jäv medan den andra sidan pekar på nackdelarna med att klienter då inte alltid kan få hjälp av den juristfirma de helst arbetar med. Med ett stigande antal auktioner och fler deltagare i varje finns det helt enkelt inte tillräckligt många juristfirmor för att företräda alla intressenter. Det öppnar för nykomlingar på Stockholmsmarknaden.
– Vi har redan sett att en del av de stora internationella juristfirmorna med bas i London börjat dra nytta av situationen, säger Vinges vd Fredrik Baumgarten.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.