Kampen om företagsaffärerna

Investmentbankingen går för högtryck, både i Norden och övriga Europa. Inte ens börsoron de senaste veckorna har lyckats dämpa affärslusten. Det handlar både om emissioner/kapitalanskaffning, börsnoteringar och förvärv och fusioner. Årets siffror för förvärv och fusioner har dessutom fått sig en rejäl skjuts uppåt tack vare Investors/EQT:s utköp av Gambro, en transaktion värd 4,6 miljarder dollar.

– Vi har inte på många år sett en så stark marknad för M&A (förvärv och fusioner, red. anm.) som vi har för närvarande, och vi är fortsatt väldigt positiva till marknaden trots att det är hög volatilitet på börsen just nu. Det finns både industriella och finansiella köpare, kreditmarknaden är stark och det är hög likviditet i systemet. Samtidigt finns det ett uppdämt behov av konsolidering och omstruktureringar inom många branscher i Europa. I Norden är svängningarna större, enskilda storaffärer får stor inverkan, men generellt sett är aktiviteten hög i Sverige, säger Per Hillström, Nordenchef för Morgan Stanley.

Morgan Stanley var rådgivare till köparsidan, EQT och Investor, tillsammans med Enskilda och Goldman Sachs. Gambro anlitade Carnegie och Lazard. Gambroaffären innebär ett starkt lyft i årets M&A-rankning, som görs av Thomson Financial, för de här fem rådgivarna.

Hittills i år, räknat på de fem första månaderna, leder Carnegie M&A-listan med Enskilda hack i häl, räknat på affärernas värde i dollar (se tabell på nästa uppslag). Därefter kommer Goldman Sachs och Citigroup. På sjunde plats kommer KPMG corporate finance och först på nummer 21 hittar vi en annan svensk aktör, Handelsbanken. När det gäller antal M&A ligger Enskilda etta med Carnegie som tvåa, Enskilda har alltså gjort fler men mindre transaktioner.

Tittar vi på hur det såg ut på M&A under årets tre första månader, som inte inberäknade Gambroaffären, fanns även uppstickaren Kaupthing med bland de fyra främsta, räknat på antal affärer. Deras isländske vd Heidar Mar Sigurdsson sade vid årsskiftet att Kaupthing skulle vara bland de tre främsta i Norden inom investmentbanking och kapitalförvaltning inom 18 månader, det vill säga om ungefär ett år. Islänningarna har varit oerhört aggressiva de senaste åren, de har gradvis köpt och rekryterat sig in i den nordiska affären samtidigt som de har arbetat med internationella kontakter.

Men försöket att ta över Carnegie misslyckades, både för Kaupthing och Landsbanki. Det senaste årets starka utveckling på Stockholmsbörsen och inom båda Carnegies kärnområden, investmentbanking och kapitalförvaltning, gör det samtidigt dyrare att köpa bolaget. Bara i år har Carnegies börsvärde ökat med 21 procent. Hittills har det ju också gått väldigt bra för bolaget, frågan är vilken effekt nuvarande personalturbulensen får på affärerna det närmaste året. Carnegie har ju inte bara bytt vd, Karin Forseke har ersatts av långvägaren Stig Vilhelmson. Häromdagen sade även corporate finance-chefen Mats Bremberg upp sig. Någon ersättare än ännu inte klar på hans post.

Men det är inte bara på Carnegie det rör på sig. Samtidigt som affärsklimatet är hett pågår ett vaktombyte även bland många av de stora globala firmorna, där flera mångåriga medarbetare nu flyttar på sig. Mats Bremberg går till amerikanska Citicorp, svensken Jan Amethier har slutat som Nordenansvarig på J P Morgan för att gå till riskkapitalmarknaden. Knut Ramel har efter många år lämnat motsvarande post på Merrill Lynch. Och på Enskilda hoppar personalen strömhopp efter nya SEB-ledningens beslut att integrera Enskilda i banken. De senaste månaderna har enligt pressuppgifter tio personer slutat, däribland den seniore Arvid Carlsen. Till slut har Annika Falkengren & Co gjort kalkylen att Enskilda klarar ett antal avhopp och att banken ändå förser Enskilda med de stora affärerna.

Starka varumärken urholkas inte så snabbt, och det är alltid en viss rundgång i branschen. Samtidigt ska man inte underskatta effekterna av att nyckelpersoner flyttar på sig eftersom det också gör bolaget mindre attraktivt i andras ögon. Kaupthing vinner inte terräng för att de köpte Nordiska/JP Bank, det de fick där var en struktur och en privatkundstock, de vinner terräng för att har rekryterat seniora nyckelpersoner som kan dra in lokala affärer.

Alfred Berg, numera ABN Amro, är det bästa exemplet på hur en firma kan gå från att vara nummer ett till att bli en av många anonyma utländska aktörer i mittfältet. På samma sätt har Carnegie genom konsekvent arbete gjort en resa åt andra hållet under de senaste 10 till 15 åren.

Omstruktureringarna i Sverige nådde sin höjdpunkt under den förra finanskraschen millennieskiftet, men ännu återstår sannolikt en del affärer att göra. Invik sålde nyligen mäklarfirman Fischer till isländska banken Glitnir, efter att holländska ABN Amro/Alfred Berg drog tillbaka sitt bud i november förra året. Erik Penser fortsätter att förlora pengar år efter år, han hade lord Moyne som kund i Trustor-skandalen och har nu dessutom problem i sitt fondbolag. Frågan kanske är om det är någon som vill köpa längre.

Hagströmer och Qviberg däremot har klarat sig bra, men det är främst för att de har byggt upp en framgångsrik private banking och kapitalförvaltning. Det är en bra buffert när börsen svajar och inga bolag vill göra affärer eller noteras. Samma slutsats kommer allt fler till. Privatpersoner är mer trogna än företag, dessutom ger de ett ganska jämnt inflöde av kapital.

Carnegie har också satsat hårt på kapitalförvaltningen, och nu startar även lilla privatägda Öhman private banking i Luxemburg, med inriktning på förmögna skandinaver. Öhman har under hela omstruktureringsfasen i teorin varit en kandidat både som köpare och uppköpt, men i praktiken har familjeföretaget haft en försiktig linje.

– Vi har inte sett något vi varit intresserade av som varit till salu. Men visst kan vi tänka oss att göra förvärv i valda delar av gruppen. Vi var ju varit väldigt aktiva när Nordnet (Öhman är storägare i börsnoterade Nordnet, red. anm.) förvärvade Stocknet till exempel. Men Öhman är inte till salu, säger Tom Dinkelspiel, vd för och ägare i familjeföretaget Öhman.

Norska ABG Sundal Collier är en annan mindre spelare, som skulle kunna tänkas vilja göra fler förvärv i Sverige. Sundal Collier köpte för några år sedan det svenska analysföretaget ABG, och har haft framgångar på analyssidan, men är inte med på de riktigt stora affärerna utanför Norge. I rankningen finns de med bland de tio största aktörerna, men tillhör inte fem-i-topp.

Men just nu finns ingen press att göra strukturaffärer, alla de större nordiska investmentbankerna ökade sina intäkter kraftigt under första kvartalet i år, i flera fall har de dubblats. Hittills i år har sju nya bolag tillkommit på börsen, och minst en handfull till är på väg ut i höst när bland andra Securitas och Cherry knoppar av bolag. Om börsen lugnar ner sig lite framöver innebär det att 2006 skulle kunna passera både 2004 års noteringar, som slutade på 10 nykomlingar, och förra årets nio.

Samtidigt som de större svenska aktörerna dominerar i de mindre nordiska affärerna, vare sig det gäller förvärv, emissioner eller noteringar, är de helt beroende av att vara med på de större affärerna för att få volym. Och det har blivit allt svårare att komma in där. Det man ska ha klart för sig är att Thomson Financials rankning inte visar hur mycket de olika aktörerna tjänat på en affär, utan varje rådgivare får tillgodoräkna sig hela beloppet. Det ger hög prestige att stå med som rådgivare, men det kan ha handlat om en mycket liten andel.