Kapitalskattens kris

Ledande socialdemokrater har länge talat om, eller antytt, att Sverige snart måste sänka kapital- och förmögenhetsskatten därför att kapitalet annars flyttar utomlands. Till och med från vänsterpartiet har man sagt att förmögenhetsskatten bör sänkas.

Höjde skatten

Konkret har det inte hänt något sedan socialdemokraterna inledde den nuvarande regeringssejouren med att tvärtom höja skatten på kapital. Efter att det nu har varit tyst om kapitalbeskattningen en tid gav statsrådet Mona Sahlin i en intervju i Finanstidningen förra veckan ett ganska starkt uttryck för att kapital- och förmögenhetsskatterna måste sänkas.

Det verkar dock ha tagits emot med en axelryckning. Det har ju sagts förr.

Dock inte av Mona Sahlin, som tvärtom mest är känd för att ha uttryckt att det är häftigt att betala skatt.

Näringsdepartementet anses ha ganska god förståelse för de synpunkter som brukar framföras från näringslivets organisationer, samtidigt som det inte tycks ha fått igenom så mycket av intentionerna. Det betraktas kanske därför inte som så märkvärdigt att Sahlin – eller näringsministern Björn Rosengren – framför denna typ av åsikter.

Jämställdhet

Till skepsisen hör väl också att inte alls är säkert att regeringens samarbetspartner är med på noterna om det blir allvar av. Vänstern kanske egentligen mest vill ta bort sambeskattningen av förmögenheter, vilket partiet kan göra till en jämställdhetsfråga.

Att statsrådet Sahlin i näringsdepartementet trampar in på finansdepartementets område är något nytt. Det stärker intrycket av att det är fråga om en försöksballong. Det är ju ändå finansdepartementet som handlägger skattefrågorna. Just nu sprider dessutom statsminister Göran Persson budskapet att det snarare är de andra EU-länderna som behöver höja sina skatter än att Sverige måste sänka.

Utländska skatter

Finansministern Bosse Ringholm verkar fästa sitt hopp till att EU ska enas om ett enhetligt system för kapitalinkoms-ter utanför hemlandet.

Det är nog tveksamt. Det verkar osannolikt att Sverige ska kunna få igenom en överenskommelse som kan rädda kvar vår kapitalskatt. Problemet är nog mest om regeringen ska kunna komma till skott innan skadorna, i form av kapitalutflöde, blir alltför stora.

Mer substans

Det finns alltså många invändningar mot att man ska ta Mona Sahlins uttalanden på allvar. Men samtidigt kan man faktiskt peka på en del goda skäl att misstänka att det denna gång ligger mer substans i budskapet än tidigare.

Medlemsopinionen i det socialdemokratiska partiet har hittills gett sänkning av kapitalbeskattningen låg prioritet. Först kom satsning på vård, skola och omsorg, därefter ökade förmåner för barnfamiljer och pensionärer samt maxtaxa i barnomsorgen.

I den interna debatten har det också betonats att man, något diffust uttryckt, måste satsa på sysselsättningen och därtill betala av på statsskulden. Även regionala satsningar på bredbandsutbyggnad och högskolor samt ökning av biståndet har ansetts gå före skattesänkningar. Och om det sedan skulle uppstå ytterligare utrymme ska skatterna i första hand sänkas för låg- och medelinkomsttagare.

Tillgodosett

Regeringen kan snart peka på att det som prioriterats högst av partiopinionen till stora delar är på väg att tillgodoses i och med vårpropositionen denna vecka. Regeringen hävdar ju bland annat att den fått igenom maxtaxan, fastän miljöpartiet samtidigt skryter med att ha stoppat den.

När det gäller sysselsättningen och statsskulden har läget förbättrats oväntat starkt. Det finns förstås ingen motsättning mellan skattesänkningar och ökad sysselsättning, men det som kritikerna på vänstersidan menar är kanske att det hade varit viktigare att satsa på AMS-åtgärder än på skattesänkningar.

Kanske partiledningen därför i dag kan visa att de många opinionskraven håller på att tillgodoses, och därför vågar komma med mer konkreta planer på sänkning av kapital- och förmögenhetsskatterna.

Man kan utgå ifrån att regeringen verkligen känner ett tvång på sig att sänka kapitalbeskattningen, men att taktiska hänsyn till opinionen hittills har hindrat den från att göra vad den anser nödvändigt.

Konkreta beslut

Mona Sahlins uttalanden i Finanstidningen var därtill ovanligt konkreta: “De skatterna kommer att sänkas, det finns ingen annan väg… Lättrörliga skattebaser försvinner, de känner inga gränser. Det är en verklighet som finns i dag”. Hon säger också: “Det är relativt bråttom”.

Förslagen från regeringen dröjer enligt Sahlin till 2001 eller 2002, men det stämmer kanske med den prioritetsordning som finns inom partiet. För det närmaste året är resurserna redan tagna i anspråk.

Allvarlig ballong

Man får trots allt intrycket att det är en allvarligt menad försöksballong som regeringen har låtit Mona Sahlin skicka upp. Hon har ju tidigare använts för att gå i bräschen med obekväma förslag. Om inte kritiken från vänsterkanten blir alltför våldsam kanske regeringens arbetsgrupp för skattefrågor kommer med ett förslag i samma riktning senare i år.