Klockan tickar för armbandsuret

Numera handlar konceptet med en klocka på armen om allt annat än att ha koll tiden. Antingen är klockan en förlängning en smart telefon, eller så är den en accessoar. Inte sällan för män.

Diskussionen om ny teknik som ett hot mot den klassiska klockan väcktes redan på 1980-talet när de digitala klockorna slog igenom. Det slutade med att digitaluren skapade intresse hos ett nytt segment av marknaden. Många klocktillverkare fick det tufft när quartztekniken och de billiga japanska digitaluren började konkurrera med de klassiska klockorna. Henning Mührer driver butiken Gamla Klockor i Vasastan i centrala Stockholm.

– Vissa klarade sig igenom krisen, som Rolex. Och det utan att förändra sitt grundkoncept. Form och färg skiftade, men ser man till själva boetten så är det fortfarande i princip samma design som på 50-talet, säger han.

Henning Mührer har arbetat med armbandsur sedan början av 1990-talet och tycker att klocktillverkarna kommit till ett vägskäl i dag. Han är inte så imponerad av den nya tekniken.

– Smarta klockor tål inte tidens tand. Jag minns en så kallad ”James Bond”-klocka som Seiko utvecklade på 80-talet. Man kunde se på tv i svartvitt med den. I dag funkar den inte alls.

En tillverkare som hoppade på quartztåget på 1970-talet var Omega. Bolaget klarade inte konkurrensen och var till slut tvungna att börja om och bygga upp sitt rykte som kvalitetstillverkare från scratch. En lång och mödosam process. I dag har Omega återvunnit sin forna status. Och där någonstans hittar man det klassiska armbandsurets framgångsrecept över tid: kvalitet som håller i generationer, samt tidlös form.

– Det fina i en klocka från oss är hantverket, det mekaniska. Sköter man sin klocka rätt och ser till att serva den med jämna mellanrum så är den en livstidsinvestering, säger Felix Formark som är vd för svenska kvalitetsurstillverkaren Sjöö Sandström.

År 2013 hade Sjöö Sandström en omsättning på 8 miljoner kronor, i fjol närmare 16 miljoner. Smarta klockor är inget som påverkar bolaget nämnvärt, åtminstone inte negativt.

– Jag tror att smartklockans intåg är positivt för alla som jobbar med klockor. Användandet sprider sig nedåt i åldrarna och väcker ett intresse för klockor. En smart klocka är inte ett substitut för produkter av den typ vi tillverkar. De är snarare ett komplement, säger Felix Formark.

Precis som Henning Mührer ser han designen som en alltmer avgörande faktor på marknaden. Och med tanke på ambitionen att hålla över flera generationer ställs tuffa krav på en tidlös form.

– Vi är väldigt skandinaviska i vårt uttryck och jobbar enligt principen ”less is more”. Men det är en jättesvår avvägning, speciellt om man har ett stort modellprogram. Klockorna ska kunna bäras även om 20 år.

Henning Mührer pekar på att det finns två formkoncept som dominerar marknaden: en är blanka, vita klockor med smala, eleganta visare. Inget guld eller prål. Det andra konceptet är stora maffiga klockor från Rolex eller Hublot som form­ligen vrålar prestige och pengar.

Mührer tror att 1980-talets klossiga militäriska klockor med tunga stålband snart kan bli populära igen, som Breitling eller Belle and Ross.

Rent funktionellt efterfrågas sällan någonting specifikt av kunderna. Trots det präglas marknadsföringen av många exklusiva armbandsur av tekniska specifikationer, vars relevans i sammanhanget är långsökta: teknik som används av Nasa och vattentäthet ned till 300 meter.

Är det viktigt för kunderna att en klocka är dyr?

– Nej, det vill jag inte påstå. Åtminstone inte viktigt att klockan utstrålar att den är dyr. Sedan finns det ju kunder som upp­skattar känslan av att bära på exklusivt hantverk som kostar 30 000 kronor.

Många av tillverkarna av smarta klockor har nu börjat snegla åt det mer exklusiva, just för att överbrygga det gap till den mer stilmedvetne konsumenten. Tidningen Mobils chefredaktör Daniel Hessel tror att smartklockor har en lång bit kvar innan de på allvar kan konkurrera med det klassiska armbandsuret.

– I dagsläget är det tekniknördar som köper smarta klockor. Men trenden är tydlig. Få vill gå runt med en science fiction-pryl på armen, så det har börjat handla mer om att dölja att klockan är smart, säger han.

Men även rent tekniskt finns en hel del kvar att göra innan man lyckas övertyga de stora massorna om vitsen med en smart klocka, enligt Daniel Hessel.

– Utmaningen ligger i att ge tekniken ett mervärde utöver bara smartphonenotiser. Förebyggande och självtänkande system måste till för att segmentet ska blomma. Dessutom behöver batteritiden bli bättre.

Av: Mats Karlsson

Krig skapade den moderna klockan

Det är lätt att tro att armbandsuret har en längre historia än vad som faktiskt är fallet. Det handlar om drygt 100 år, åtminstone om det gäller armbandsuret som allmän företeelse. Som många gånger tidigare när det gäller tekniska innovationer var det krig som drev utvecklingen framåt. Fram till första världskrigets början användes huvudsakligen fickur, men de var inte särskilt smidiga i strid. Dels krävde de en ledig hand, dels var det bökigt att fiska upp klockan ur fickan i stridens hetta. Klockor och exakt koll på tiden var nödvändiga för att kunna synkronisera attacker och framryckningar. Officerarna rekommenderade därför soldaterna att bära sina fickur i läderhölster på armen, något som blev så populärt att klocktill­verkarna hakade på.