Kolla aldrig en bra historia

Kolla aldrig en bra historia

De flesta av läsarna kan själva tidsangivelsen för födelsen i julevangeliet utantill. Det är från Lukasevangeliets andra kapitel.

“Och det hände sig vid den tiden, att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. Detta var den första skattskrivningen, och den hölls när Kvirinius var landshövding över Syrien.”

I Matteusevangeliets andra kapitel uppges ytterligare två stödpunkter för historikerna.

“När nu Jesu var född i Betlehem i Judeen på konung Herodes tid, då kommo tre vise män från östern länder till Jerusalem. Och sade: Var är den nyfödde judakonungen? Vi hava nämligen sett hans stjärna i i östern och hava kommit för att giva honom vår hyllning.

När konung Herodes hörde detta blev han förskräckt, och hela Jerusalem med honom.”

Se där. Augustus, Kvirinius, Herodes, skattskrivning och en supernova på en gång! Det finns ju till och med astrologiska observationer noterade. Massor av forskarmöda har lagts ned på det kalendariska.

Det visar sig dock att Kvirinius tillträdde först tio år efter Herodes död som inträffade fyra år före vår tideräkning och redan där spricker det.

Kolla aldrig en bra historia!

När Jesubarnet egentligen kom till världen kan man alltså tvista om. Vår julhögtid är dessutom resultatet av en kompromiss. Minneshögtiden förlades långt senare till den mörkaste tiden på året för att konkurrera med de nordliga hedningarnas blotfester.Jesus existerade med största säkerhet och han korsfästes år 30 e. Kr. efter några års verksamhet som skriftlärd, vishetslärare och kanske judisk nationalist. Att han korsfästes med skylten “Jesus från Nasaret judarnas konung” och med två upprorsmakare (seloter) på var sin sida talar för det senare.

År 66 med vår tideräkning och mer än 30 år efter korsfästelsen utbröt den stora judiska revolten. Fyra år senare kuvade romarna upproret och förstörde templet i Jerusalem. Det kom tre-fyra nya judiska revolter på olika håll under de följande 65 åren. Efter det sista stora upproret med Bar Kochba som ledare tömdes Judeen på judar, det vill säga de som fanns kvar efter en ohygglig slakt. Judarna blev ett folk i förskingring medan den judiska kristna sekten spreds till hedningar. Efter inledande svåra förföljelser kunde de kristna installera Romarrikets nya statsreligion några hundra år senare.

En viss politisk innebörd hade detta förhållande. De kristna blev nämligen minst lika judefientliga som romarna. Man skulle till och med kunna hävda att utan den ständiga förföljelsen från den kristna kyrkan skulle den skingrade judiska folkspillran inte hållit så starkt på sin kultur och sina drömmar att återvända till Jerusalem.

I våra dagar har det ännu större betydelse att den arabiske ledaren Mohammed kom med ytterligare en religion byggd på i stort sett samma gamla myter och lagar som judendomen. De arabiska nomaderna hade delvis en gemensam tradition och historia med judarna.

I och med att judar återvände och trängde ut muslimer från Palestina (filistéernas land) och döpte om landet till Israel (efter stamfadern Jacob) övertog denna världsreligion rollen som antagonist.

Hur bildades dessa stora myter som flera tusen år senare styr vår föreställningsvärld, inte bara det uppblossade kriget i dagens Israel? Det är ingen orimlig undran inför fridens högtid.