Kom in i matchen!

Klockan 16 på fredag börjar fotbolls-VM med att värdnationen Sydafrika tar sig an Mexiko. Vi är många som gärna skulle vara på plats läktaren och det gäller förstås inte minst oss som är ekonomireportrar på Affärsvärlden. Men när presskollegorna efter matchen trängs för att intervjua stjärnorna om målen och misstagen – då skulle vi gå ut bakvägen och ta oss till närmsta krog för att ställa ekonomireporterfrågorna.

“Hur många pizzor har ni sålt? Hur många procent mer än motsvarande vecka förra året?”

Många affärsmedier ser fotbolls-VM som en chans till omväxling i den traditionella rapporteringen. Därför fylls utrymmet nu med artiklar och inslag om hur börsen påverkas börsen av ett VM-guld. Eller hur mycket bryggeriernas omsättning ökar och hur det går för tv-handlarna. Gärna också mer eller mindre påhittiga teorier om BNP-tillväxten. Inget blir för stort eller för smått när det gäller att hitta ekonomiska perspektiv på fotbollsfesten.

Men i stort sett alla försök att göra ekonomi av fotbolls-VM har det gemensamt att de blir krystade. För den enda beräkningen som håller är den här: fotbollen vi kommer att få se, upplevelsen av sporten och gemenskapen, kärleken till spelet och spelarna, till hela folkfesten – allt det är ojämförligt mer värt än någonsin de ekonomiska effekterna av hela evenemanget.

När Lionel Messi och Didier Drogba förhoppningsvis skapar fotbollshistoria och när någon ännu oupptäckt supervrist lobbar in bollen inför 70 000 åskådare på Durban Stadium och när miljarder människor framför teveapparaterna håller andan, tar sig för pannan och skriker, jublar och kysser varandra… då blir alla kronor och rand futtiga i jämförelse.

Och nog känns det lite väl hårt att, som Svenska Dagbladet gjorde häromdagen, gnugga in vår förlust av en VM-plats. Där drevs tesen att det inte räcker med det sportsliga nederlaget, spelarna och Erik Hamrén måste dessutom känna ansvar för våra blågula börsbolags missade intäkter.

Inte så att pengarullningen som följer av bollrullningen helt uteblir. Aktiekurserna kan förstås påverkas för medieföretag, spelbolag, teleoperatörer och energibolag, som har den tuffa uppgiften att se till att matcherna inte hålls i beckmörker. Förhoppningsvis stämmer det också att en hel del sydafrikaner får åtminstone ett tillfälligt jobb i samband med VM.

Däremot är det inte säkert att pengarna rullar in i president Jacob Zumas statskassa. De kan ta omvänd riktning också. När tyskarna stod värd för förra fotbolls-VM 2006 var det samma yra bland prognosmakare och på ekonomiredaktionerna. Tyskland skulle dra in 100 miljarder och 50 000 tyskar skulle få nya jobb, räknade man fram.

Men när strålkastarna hade slocknat och Italien hade åkt hem med guldmedaljerna var det någon som kom på att följa upp det där med BNP-effekterna. Resultatet? “Marginellt”, som en representant för German Institute for Economic Research uttryckte det.

Men vem låter sig avskräckas av sådana trista fakta? Inte revisionsfirman Grant Thornton i vart fall. Den har gjort en studie som i excelark upp och exelark ner visar hur mycket fotbollsfesten kommer att dra in till värdlandet. BNP väntas öka med en halv procent (93 miljarder kronor), bidra med 19 miljarder kronor i extra skatteintäkter och skapa 695 000 jobb (överraskande exakta siffror med så vaga och svårberäknade underlag, kan tyckas).

Den bästa ekonomivinkeln på fotbolls-VM är alltså den här: det finns lyckliga stunder som varken kan eller behöver mätas i kronor, dollar eller rand.

Ett annat bra exempel på detta har vi förstås här på hemmaplan. För kärlek och näringsliv är också två storheter som inte går att förena på samma skala. Inte ens när det gäller kunglig kärlek. Ändå har beräkningar gjorts på allt från BNP-tillväxt till hotellbeläggning och även här verkar det bli platt fall för prognosmakarna.

Så ta semester och njut av fotboll och/eller kungligt bröllop, beroende på vad som intresserar mest. Djupare analys än att bollen är rund och att kärleken är evig behövs inte.