Kommentar: Följa John hos centralbankerna

Att undvika recession i USA, om än kortvarig, tror många bedömare nu är omöjligt.

”Krigsakt” är rubriken över de brinnande omslagsbilderna på det rykande färska numret av BusinessWeek. Därpå följer rubriker som ”Därför verkar recession oundvikligt” och ”Slaget mot Wall Street”. Tidningen speglar den uppfattning om läget och de känslor som nu styr västvärldens marknader.

Det står alltmer klart att även om finansmarknaderna hittills inte har reagerat i panik, och president Bush ännu inte har lagt en bombmatta över exempelvis Afghanistan, lär osäkerheten skapa återhållsamhet bland hushållen och alla aktörer i näringslivet. Bara en sådan sak som mer restriktivt resande får direkta återverkningar på ett antal branscher och minskar de globala kontakterna i näringslivet.

Den amerikanska centralbankens ledamöter vågade därför inte ”vänta och se”, även om det för så sent som en vecka sedan verkade vara vad de tänkte göra. Men det avgörande skälet till att riksbankschefen Alan Greenspan strax innan USA-börserna öppnade på måndagen sänkte räntan för åttonde gången i år var troligen att det i fredags inkom alarmerande svaga siffror över de amerikanska hushållens förtroende för ekonomin.

Hushållens förtroende tillhör tillsammans med statistiken över sysselsättningen de indikationer som Greenspan lär fästa störst vikt vid. Utan hushållen kan han inte vända USA, vars BNP till ca 70 procent utgörs av privatkonsumtion. När han inte hade hushållen med sig ens före attentatet i tisdags, mätningen gjordes veckan innan, blev risken för stor att ”vänta och se.”

Utan den senaste räntesänkningen, ned till låga 3 procent, hade kursnedgången när USA-börserna öppnade igår säkert kunnat bli mer dramatisk. Men nedgången blev ändå kännbar, Dow Jones index föll med 7,1 procent till 3-årslägsta. Nasdaq föll med 6,8 procent. Och fallet ska ses i ljuset av att det skett samtidigt som många aktörer har stödköpt egna aktier. På sätt och vis är gårdagens nedgång alltså en sminkad version och börserna kan mycket väl fortsätta ned den närmaste tiden.

Fed deklarerade igår också att det finns ytterligare utrymme att sänka räntorna –det vill säga: räkna med oss grabbar.

Att ECB så snabbt följde efter Fed och sänkte med hela 0,5 procentenheter, till 3,75, är lite märkligt med tanke på att chefen Wim Duisenberg så sent som i torsdags lämnade räntan oförändrad, då låg den ”på en lämplig nivå”. Igår kväll föll plötsligt inflationsrisken. Men även ECB-folket når väl i ett visst läge en punkt där de är lite känsliga för vad som sker i omvärlden. ECB fortsätter dock att vidhålla att nedgången blir kortvarig.

Att riksbanken sänkte sent igår kväll, sist av de tre, är mindre förvånande. Bäckström skriver i ett pressmeddelande att osäkerheten har ökat risken för att inflationen hamnar under målet. Attentatet innebär en risk att framtidstron försämras och den globala efterfrågan faller. Riksbanken uppger också att ledamöterna haft nära kontakt med de andra centralbankerna inför sänkningen (med 0,5 procentenheter ned till 3,75) men att det var inhemska skäl som var avgörande för beslutet.

De tre centralbankerna gjorde säkert rätt som lekte Följa John och sänkte gemensamt igår, detta är en unik situation som kräver unika beslut. Det finns ändå två nyckelfrågor man måste ställa sig, framförallt när det gäller Feds sänkningar i år. Den första är; hur långt ned kan Fed gå, räntan i världens starkaste ekonomi ligger redan lägst bland jämförbara länder utom Japan.

Den andra frågan är; är effekten huvudsakligen psykologisk eller verklig, kommer sänkningarna i år att hinna få effekt innan Greenspan måste börja höja igen?