Kommentar: Sprickan växer i Investor

Sprickan mellan Peter Wallenberg och Percy Barnevik kan beskrivas som den mellan en gammal industrialist och en företagsledare som vill driva modern aktieägarpolitik.

När Percy Barnevik tog över ordförandeposten i Investor efter Peter Wallenberg i mitten av 1990-talet såg det ut som om han fick fria händer att agera för att skapa aktieägarvärde. Mediageniet Percy Barnevik deklarerade att han inte tänkte ha överseende med ”lågpresterare”, då bolag som SKF, Electrolux, Incentive med Gambro och Stora. Därtill skulle han se över styrelserna och ta in utländskt blod.

Flera saker har också förändrats under de här åren. ABB-aktien har slagits ihop till en enda, bland annat efter önskemål från Martin Ebner, Astra har efter fusionen med brittiska Zeneca flytt utomlands med argument som att bolaget skulle platsa i portföljerna hos brittiska indexförvaltare och Scania sålts till Volkswagen efter ett misslyckat fusionsförsök med Volvo.

Aktiägarvänlighet kan i samtliga fall sägas ha fått ge vika för industriell långsiktighet. I både ABB och Astrazeneca har Investors makt successivt tunnats ut. Nyligen sa exempelvis Percy Barnevik att Investors makt går genom honom som person, inte genom Investors aktieposter. Och när Peter Wallenberg kritiserade försäljningen av Scania till Volvo var det först när EU grep in som affären stoppades. Försäljningen av Scania drevs från början helt av Percy Barnevik.

Dagens bild av Investor är fortfarande blandad. Investmentbolagsrabatten förblir hög och det institutionella aktieägandet i Investor lågt. Att rabatten sjunker nu verkar med facit i hand mest ha berott på Ebners aktieköp under hösten.

Då kliver plötsligt Martin Ebner in med recept på hur Percy Barnevik ska få bukt på Investors förtroendeproblem. Återköp av aktier, borttagande av differentierad rösträtt och radikalt förändrade incitamentsprogram för ledningen är läckert frieri till aktiemarknaden.

Både Percy Barnevik och Investors tidigare vd Claes Dahlbäck har talat i positiva ordalag om en omstämpling av de starka A-aktierna i Ericsson. Hittills är det Handelsbanken och Industrivärden som stoppat frågan. Peter Wallenberg sägs vara lika skeptisk till en åtgärd som egentligen bara tunnar ut den svenska makten över Ericsson.

Percy Barnevik och Investors vd Marcus Wallenberg har mest passat på frågan om återköp av aktier. För den som tänker industriellt, som Peter Wallenberg, är frågan lättare att besvara. För ett investmentbolag är återköp oförenligt med en långsiktig tillväxtstrategi. Återköp hör hemma hos industribolag som har en naturlig tillgång till riskkapitalmarknaden, lyder industrialistens resonemang.

Martin Ebners tredje idé om incitamentsprogram till ledningen betyder i praktiken att hela Investors verksamhet stöps om. För att ersättningen till ledningen ska fungera läggs hela styrningen av portföljbolaget/ Investors aktieinnehav i ett managementbolag som portföljbolagt betalar en årlig avgift till. Det är så Martin Ebner styr sina fyra investmentbolag, visionerna, något som gjort både honom och hans partners ytterst förmögna. I Investors fall skulle verksamheterna kunna delas upp på lika månaf bolag.

En liknande modell med managementbolag tillämpas av finansmannen Patrik Brummer i Zenitfonden och av riskkapitalfonden EQT, där Investor är en av ägarna till managementbolaget. För Percy Barnevik som sett Ebnerfonderna på nära håll, som delägare i ABB, och Claes Dahlbäck som är aktiv i EQT borde modellen vara tilltalande.

För Peter Wallenberg, industrialisten, är synsättet anorlunda. För mycket fokus på pekuniär ersättning driver fram ett kortsiktigt beteende som bara lockar finansmän. Peter Wallenberg sägs istället vara fortsatt övertygad om att industriellt kunnande kräver en långsiktighet som inte går att ersätta med annat än gammaldags lön, må så vara med ett inslag av prestationsbonus.

Det är långt ifrån säkert att Martin Ebner är den frälsare Percy Barnevik önskat sig. Martin Ebners tal om ”långsiktighet” saknar trovärdighet. Exempelvis drev han efter en misslyckad investering i Aga bolaget i händerna på tyska Linde. Och i den schweiziska affärsvärlden anses han ha härjat lite för fritt. Representanter för ägarfamiljen i läkemedelsbolaget Roche försökte in i det sista stoppa Martin Ebner från en styrelsepost, eftersom han anses sakna industriell kompetens.

Liknande argument kan stoppa Martin Ebner från en styrelsepost i Investor. Det sägs dessutom att Martin Ebner egentligen inte är så speciellt aktiv som styrelseledamot i ABB.

Frågan är också hur uthållig Martin Ebner egentligen är som storägare i Investor. Att köpa cirka fyra procent av kapitalet i Investor har hittills kostat bortåt fem miljarder kronor. Genom att blanka innehaven i de underliggande portföljbolagen kan den summa som Martin Ebners bolag lagt ut hamna på ett betydligt lägre belopp. Finansmännen Mats Qviberg och Sven Hagströmer använde sig av denna blankningsmetod när de under fjolåret köpte stora aktieposter i Industrivärden. Men att blanka är både dyrt och riskfyllt. Problem uppstår dessutom den dag aktieposterna ska säljas ut. Öresund lyckades placera en del av sina Industrivärdenaktier hos Sjätte AP-Fonden. Det är inte säkert Martin Ebner är lika framgångsrik. Därmed för Ebners intåg med sig en latent kursfallsrisk i Investor, som bara växer med antalet aktier han köper.

Vill Martin Ebner få gehör för sina synpunkter räcker det inte med att tala med Percy Barnevik. Han borde kanske stämma träff med självaste Peter Wallenberg. Så länge Peter Wallenberg är ordförande i Wallenbergsstiftelserna så har han ytterst kontroll över Investors största ägare. Frågan blir då snarare hur lång tid det tar innan Peter Wallenberg, som snart passerar de 75, lämnat över makten till sonen Jacob Wallenberg, ordförande i SEB. Vad Jacob och kusinen Marcus Wallenberg, Investors VD, egentligen tycker om aktieägarvänlighet är det få som vet. Men det är förmodligen viktigare än vad Martin Ebner tycker.