Kommentar: Svag självsanering i löneträsket

Budskapet basuneras ut på en presslunch på fredagen med Näringslivets Börskommitté, NBK, vars rekommendationer skriv sin i börskontraktet. Förslagen är tre:

1. Ersättningspaketen till VD och styrelse ska redovisas i sin helhet, med tydliga belopp.

2. Större förändringar i lönepaket ska redovisas omedelbart när de inträffar i nästa delårsrapport.

3. Bolagen ska informera om berednings-och beslutsprocessen bakom ersättningarna till den högsta ledningen.

Det låter bra, Claes Dahlbäck intygar att avtal i stil med Scaniachefen Leif Östlings 50-miljonersavtal med tyska Volkswagen framöver kommer att offentliggöras i årsredovisningen. Claes Dahlbäck intygar också att ersättningsnivåerna till VD och ledamöter i Investor kommer att presenteras lika tydligt som de gjorde i ett pressmeddelande i våras.

Därefter tar självsaneringen slut. Utländska bolag kommer att få dispens. Det har Stockholmsbörsen begärt för att inte hamna i konflikt med olika hemmabörser. Det betyder att Stockholmsbörsen även i framtiden kan komma att se mellan fingrarna i bolag som ABB. Detta trots att det just var pensionsbomben i ABB som fått NBK att se över rekommendationen från 1993. Turligt nog har USA hårdare regler.

NBK tar inte heller steget ut och följer efter USA avseende offentliggörandet av ersättningsnivåerna till samtliga ledande befattningshavare. Det stör den personliga integriteten i ett så litet land som Sverige, menar Claes Dahlbäck. Det betyder att Skandia kan fortsätta att betala hemliga summor till USA-chefen. Nu nöjer sig NBK med att rekommendera börsbolagen att uppge en klumpsumma, och antalet ledande befattningshavare, som omfattas.

Svårigheten att enas inom NBK framgår tydligt när Claes Dahlbäck och Arne Mårtensson svarar på frågor om hur de ser på de senaste årens skenande VD-löner. Det verkar vara en fråga om kulturskillnader inom Wallenbergsfären och Handelsbankssfären. Arne Mårtensson säger utan omsvep att den rörliga delen av VD:s ersättning verkar ha fått för stor betydelse och att han ser framför sig en renässans för fasta löner. Claes Dahlbäck säger något allmänt om att VD-lönerna kanske stigit för mycket för vad som anses korrekt i allmänhetens ögon, men att det alltid måste vara en förhandling som sker i det enskilda bolaget.

NBK:s nya rekommendation är bättre än ingenting alls. Institutionella placerare lär ha varit pådrivande för att få tillstånd en genomgång överhuvudtaget. Björn Franzon, vice VD på Fjärde AP-fonden, och fondkapitalets representant i NBK, tillstår att han gärna sett ännu större krav men att det som gruppen nu enats om är en bra bit på väg. Men ska det bli någon verklig självsanering även inom Wallenbergsfären måste nog kraften bakom Claes Dahlbäcks ord bli starkare.