Konjunktur: Den stora utmaningen.

Enligt regeringens prognoser kommer Sverige, föga förvånande, att klara utmaningen bra. Trots att tillväxten väntas ligga på nästan fyra procent i år och tre procent nästa år kommer varken inflation eller löneökningar att ta fart. Och det beror inte på att riksbanken stramar åt kraftigt, tvärtom tror regeringen att det räcker med om reporäntan höjs till 4,5 procent i år och till 4,75 procent nästa år. Det skulle visserligen vara en höjning med en procentenhet från dagens nivå på 3,75 procent, men det är inte någon särskilt kraftig åtstramning, snarare en normalisering av dagens låga räntenivå.

Höga överskott

Vad som ska hända med finanspolitiken får man dock inte mycket besked om i regeringens vårbudget. Överskotten ser ju ut att bli betydligt större än målet på två procent av BNP och vad som ska hända med dessa överskott är inte alls klart. I prognoserna behandlas överskotten utöver två procent som en “beräkningsteknisk överföring” till hushållen. Och det handlar om mycket pengar, totalt är det 27 miljarder kronor 2001. Om hushållen får dessa pengar, till exempel i form av sänkta skatter, ökar de reala disponibla inkomsterna med 4,5 procent. Utan dem ökar inkomsterna bara med 1,9 procent.

I regeringens prognos gör det dock ingen större skillnad. Regeringen räknar nämligen med att det mesta av dessa pengar skulle gå till sparande. I stället för att konsumera pengarna väntas hushållen öka sin sparkvot från 2,5 procent i år till 4,0 procent nästa år. Den privata konsumtionen dämpas från en ökning på 4,0 procent i år (om man räknar bort effekterna av att kyrkans konsumtion nu räknas in i “hushållens konsumtion”) till 2,7 procent nästa år.

Kan öka snabbt

Det verkar inte särskilt sannolikt att hushållens konsumtion dämpas så mycket i ett läge när det mesta ser så ljust ut som det gör i regeringens prognos. Nästa år har arbetslösheten fallit till under fyra procent, konjunkturen är fortsatt stark i både Sverige och omvärlden och räntorna är fortsatt låga. De långa räntorna väntas ligga kvar på mellan 5,5 och 6,0 procent både i år och nästa år. Det måste vara en stor risk att den privata konsumtionen i ett sådant läge fortsätter att öka snabbt.

Och eftersom den privata konsumtionen står för så mycket som femtio procent av BNP så betyder den mycket för den totala tillväxten.

Överhettning hotet

Generellt kan man säga att regeringens prognos för de närmaste årens tillväxt snarast förefaller ligga i underkant.

Det kanske kan verka ansvarsfullt att inte ta i för mycket och räkna med alltför hög tillväxt. Men i dagens läge ser det snarare ut som en förhoppning. Nu är det ju överhettning med stigande löneökningar och högre inflation som framstår som det största hotet mot en uthållig tillväxt.

Även om inflationshotet ännu så länge knappast är överhängande är det svårt att tro på regeringens prognos. I ett läge när ekonomin kommer allt närmare kapacitetstaket och arbetslösheten faller till under fyra procent så räknar regeringen med att löneökningarna i stort sett inte påverkas alls. Löneökningarna kommer att ligga kvar på 3,5 procent ända fram till och med 2003. Det betyder att även inflationen kan stabilisera sig på omkring två procent.

Det låter litet för bra för att vara sant.