KONJUNKTUR: På andra sidan Atlanten

Under den senaste veckan har vi fått de första indikationerna omkonjunkturutvecklingen i september. Så kallade inköpschefsindexför USA, EMU-länderna och USA har presenterats och de visar allapå en tydligt uppåtgående trend. I Sverige sjönk indexet iseptember visserligen tillbaka något jämfört med i augusti, mendet ligger högt över nivån från i september förra året. Detsvenska indexet brukar dessutom vara mycket mera instabilt än deför USA och EMU-länderna. Men trenden är tydligt uppåt även iSverige.

Botten vid nyår

Botten i industrikonjunkturen nåddes enligt inköpschefernaomkring årsskiftet, i såväl Sverige som USA och EMU-länderna.Industriproduktionen har också vänt uppåt, även om produktionenbara precis har nått upp till förra årets nivå i EMU-ländernaoch bara ligger ett par procent över förra årets nivå i Sverigeoch USA. Att den amerikanska ekonomin har en mycket lång period avtillväxt och högkonjunktur bakom sig betyder alltså inte attlandets ekonomi har varit oberörd av Asienkrisen. Även i denamerikanska industrin märktes en tydlig svacka under förra åretoch tillväxten inom industrin mattades av rejält.

Asienkrisen bröt av

Hur ska det fortsätta? Tidigare mönster talar för attindustrikonjunkturen fortsätter uppåt åtminstone ett par årtill. Man brukar ju säga att en konjunkturcykel brukar vara iungefär fem år. Att den varar exakt så länge hör dock snararetill undantagen. Om man tittar på den svenskaindustrikonjunkturen har topparna under 1980- och 1990-talennåtts ungefär 1984, 1988, 1994 och 1997. Attindustrikonjunkturen vände nedåt redan 1997 berodde förstås ihög grad på Asienkrisen. Annars hade det kanske dröjt ett tagtill innan den hade nått toppen.Det är kanske också en förklaring till att det senaste åretskonjunktursvacka blev så mild och kortvarig. Så fort dekrisdrabbade länderna i Asien började hämta sig vändeindustrikonjunkturen i industriländerna uppåt igen.Kommer uppgången i industrikonjunkturen att dra med sig restenav ekonomierna uppåt?Så borde det bli i normala fall. Att industrikonjunkturen i vissmån lever sitt eget liv är egentligen ganska ovanligt. Industrinoch resten av ekonomin brukar i grova drag följas åt. MenAsienkrisen bidrog till att sänka inflation och räntor och dethar stimulerat den privata konsumtionen. Allt lägre räntor harhöjt börsvärdena som i sin tur har gett ytterligare stimulans åtden privata konsumtionen. Därför var det inte så konstigt attinhemsk efterfrågan var fortsatt relativt stark trots attindustrikonjunkturen vände nedåt under förra året.I både Sverige och resten av Europa finns det anledning att troatt både industrikonjunkturen och resten av ekonomierna följs åtuppåt under de närmaste åren. I USA är det dock svårt att troatt även den inhemska efterfrågan ska bli ännu starkare.

Industrin viktigare i Europa

Dels spelar industrin en litet viktigare roll i Europa än i USA.I Tyskland sysselsätter industrin över en tredjedel av totaltantalet sysselsatta. I Italien och Spanien ligger andelen påomkring trettio procent. I USA är det knappt en fjärdedel somsysselsätts inom industrin.Men det finns dessutom en hel del annat som talar för attuppgången i den amerikanska industrin knappast kommer att smittaav sig på resten av ekonomin. Till skillnad från vad som gällerför Sverige och Europa har ju den totala tillväxten i denamerikanska ekonomin varit hög under lång tid och det är heltenkelt inte rimligt att tro att hushållen ska kunna fortsättaatt konsumera i den takt de har gjort under de senaste åren.Visserligen tyder statistiken på att hushållen fortsätter attkonsumera mer och mer. I augusti ökade hushållens utgifter med0,9 procent, men det var betydligt mer än inkomsterna som ökademed 0,5 procent. Hushållen fortsatte alltså att öka sinkonsumtion med lånade pengar och i augusti föll sparandet somandel av inkomsten till -1,5 procent. Det innebär att sparandetär tillbaka på den rekordlåga nivån från i maj. Någon gång harkonsumtionen ökat så pass mycket att hushållen tycker att demåste börja spara igen.I både Sverige och Europa är det tvärtom så att en lång periodav svag privat konsumtion under 1990-talet talar för attkonsumtionen ska kunna fortsätta uppåt. Finanspolitiken väntasju bli mindre stram och hushållen har förmodligen fortfarandeett uppdämt behov av att köpa kapitalvaror. Den starkarekonjunkturen innebär också ökande sysselsättning och det börockså stimulera den privata konsumtionen.

Räntehöjningar att vänta

Att räntorna har stigit ganska kraftigt i år dämpar kanskeuppgången något så småningom, men ännu på ett tag klarar den signog. De långa räntorna har stigit med ungefär en och en halvprocentenheter i år. De korta har stigit betydligt mindre, mennu talar ju allt mer för att riksbanken snart börjar höja sinstyrränta, kanske redan i morgon. Trots de utsikterna harhushållen bara blivit mer och mer optimistiska. EnligtStatistiska Centralbyrån (SCB) slog den så kalladeconfidenceindikatorn, som är en sammanvägning av förväntningarnaom den egna ekonomin, Sveriges ekonomi och inköp avkapitalvaror, ännu ett rekord i september. Ingenting tyder påatt ränteuppgången har fått svenskarna att börja hålla hårdare ipengarna.När inträffar då nästa konjunkturtopp? Att 1990-taletskonjunkturmönster inte har stämt så bra med det historiskamönstret med femåriga konjunkturcykler behöver inte alls betydaatt mönstren har förändrats i grunden. Avvikelserna kan mycketväl bero på tillfälliga faktorer.Roger Knudsen, ansvarig för konjunkturbarometern påKonjunkturinstitutet, menar dock att den svenskaindustrikonjunkturen om något bör ha blivit mindre cyklisk. Attbåde den svenska telekom- och läkemedelsindustrin har vuxit sigså stor innebär att det finns en stabil bas som inte allssvänger lika mycket som skogs- och stålindustrin.