KONJUNKTUR: Stark politik och svag tillväxt

Slutsatsen i internationella valutafondens (IMF) nya prognos ärdyster, åtminstone om man tittar på 1990-talet som helhet. Låginflation, mindre budgetunderskott och friare kapitalflöden harinte gett de positiva effekter man hade kunnat hoppas på.Tvärtom konstaterar man att tillväxten i världen under1990-talet bara blir 3 procent per år i genomsnitt och det ärbetydligt svagare än under 1980- och 1970-talen när dengenomsnittliga tillväxten var 3,5 respektive 4,5 procent.Inte nog med att tillväxten har varit ganska svag, dessutom harsvängningarna både i de reala ekonomierna och på de finansiellamarknaderna ofta varit stora. Lägre inflation och mindreskillnader i inflationstakt borde vara en bra grund för stabilavalutakurser, men utvecklingen under 1990-talet tyder på att detinte har varit tillräckligt.

Ett antal stora valutakriser har juinträffat just under 1990-talet. I början av 1990-talet var deti Europa som spänningarna var som störst och det slutade ju medatt flera av de europeiska länderna fick devalvera eller låtasina valutor börja flyta fritt. Sedan var det Mexiko och såsmåningom Asien, Ryssland och Brasilien.USA är mot denna bakgrund ett undantag med 1990-talets långa ochstabila högkonjunktur.Enligt IMF är det visserligen inte uppenbart att de realaekonomierna har blivit mindre stabila än tidigare. Men motbakgrund av att den ekonomiska politiken i många länder harlagts om, enligt IMF i mer positiv riktning, innebär att det ärförvånande att 1990-talet inte har blivit mer stabilt. Under1990-talet har ju allt fler länder anslutit sig tilllåginflationsnormen. Budgetunderskotten har blivit mindre ochdessutom har en hel del så kallade strukturella åtgärdervidtagits.

Inflationen i konsumentpriserna är visserligen låg och det ärpositivt. Men däremot finns det många exempel på atttillgångspriser av olika slag har haft en mycket ryckigutveckling. Och IMF framhåller att stora fluktuationer i bådeaktie- och fastighetspriser under 1990-talet har varit en viktigorsak till att flera länder har haft en instabil utveckling.Liksom den amerikanska centralbankschefen Alan Greenspan nyligenfrågar man sig om inte centralbankerna framöver måste ta störrehänsyn till utvecklingen i olika tillgångspriser. IMF framhållerockså att man kanske måste titta mer på andra tecken påobalanser än just inflationen i konsumentpriserna. Sparandetinom olika sektorer är ett exempel som kan ge en vink om attutvecklingen håller på att bli ohållbar.Att kapitalet har börjar flöda friare har också bidragit tillinstabiliteten. Även om det är positivt på många sätt haruvecklingen under 1990-talet inte alltid varit hållbar. Jaktenpå hög avkastning och strävan efter diversifiering innebar attinflödena till många så kallade tillväxtmarknader blev enorma iförhållande till storleken på dessa ekonomier. Efter Asienkrisenhar kapitalflödena i högre grad styrts till USA. Men nu näraktiviteten ökar i både Japan och Europa så ökar konkurrensen omkapitalet. Det kan göra det svårare för USA att upprätthålla sinlånga högkonjunktur.Den nya ekonomin med varaktigt hög tillväxt och låg inflationser man alltså inte så mycket av om man tittar på världen somhelhet.