KONJUNKTUREN: Fundamenta talar för kronan

Fundamentala faktorer talar tvärtom för att kronan ärundervärderad och borde stärkas. Inflationen är lägre än iomvärlden och överskotten i utrikeshandeln är mycket stora.Under förra året ökade exporten med ungefär sex procent i volym- trots att kronan stärktes med ungefär nio procent från 1995till 1996. Överskottet i handelsbalansen ökar visserligen intelängre, men det har stabiliserats på en mycket hög nivå påomkring sju procent av BNP. Bytesbalansen visar också ett stortöverskott på två, tre procent av BNP.

Tillväxten är visserligen allt annat än lysande, men ökade ändåunder loppet av förra året. Från tredje till fjärde kvartaletväxte den svenska ekonomin med 1,1 procent. Uppräknat tillårstakt, så som den amerikanska BNP-statistiken brukar redovisas,motsvarar det en tillväxt på 4,5 procent. Inflationen fortsätterockså att bli lägre än väntat. Från januari till februari föllkonsumentpriserna med 0,1 procent och under det senaste året harpriserna fallit ännu mer, med 0,4 procent. Att priserna till ochmed faller är dock knappast ett tecken på en deflatorisk process,där fallande priser ger ännu svagare efterfrågan i en ond cirkel.Fallande räntor och förra årets förstärkning av kronan ärviktiga förklaringar till att priserna faller och de är juengångsfaktorer som kommer att ebba ut så småningom.

Också den underliggande inflationen är dock förvånansvärt låg.Det finns dock inget uppenbart sätt att mäta den och olika måttförekommer.

Det s.k. nettoprisindex tyder på att den underliggandeinflationen skulle vara ännu lägre, det föll med 0,3 procentfrån januari till februari och med så mycket som 1,7 procentfrån februari förra året till februari i år. Nettoprisindex ärdock inte något särskilt bra mått på underliggande inflation.Det är inte, som många nog tror, ett mått på hur KPI skulle haförändrats med oförändrade indirekta skatter och subventioner. Inettoprisindex är indirekta skatter och subventioner heltborträknade, vilket innebär att andra poster får en större vikti nettoprisindex än i konsumentprisindex. Därför får det senasteårets räntenedgång större genomslag i nettoprisindex. Det är enviktig förklaring till att de så kallade nettopriserna till ochmed har fallit ännu mer än konsumentpriserna.

EU:s harmoniserade inflationsmått (HIKP) är en annan variant,där räntekostnaderna för egna hem har räknats bort. Sänktaräntekostnader har bidragit med så mycket som 1,4 procentenhetertill det senaste årets nedgång i KPI, vilket betyder att HIKPhamnar på 1,1 procent i februari. HIKP beräknas på samma sätt isamtliga EU-länder. Det blir detta mått som kommer att liggatill grund för bedömningen av vilka länder som klarar EMU:skonvergenskriterium om prisstabilitet.

Men även om HIKP ligger betydligt högre än KPI är den svenskasiffran ändå låg jämfört med andra EU-länder. Den genomsnittligainflationen i EU-länderna låg på 2,2 procent i januari. Det varbara Finland som hade lägre inflation än Sverige.

Bilden av den reala ekonomin har inte heller förändrats på någotdramatiskt sätt under de senaste veckorna.

I förra veckan publicerades nationalräkenskaperna för fjärdekvartalet. De visade att ekonomin fick litet bättre fart motslutet av året. Tillväxten under året som helhet blev bara 1,1procent, men en fortsatt lageravveckling drog ner BNP med 1,0procentenhet. Den underliggande efterfrågan var alltså högre änden totala tillväxten.

Den privata konsumtionen ökade mer än väntat, med 1,5 procent,och hushållen drog ner sparkvoten från 6,9 procent 1995 till 5,4procent 1996. I slutet av 1995 trodde många att den privatakonsumtionen till och med skulle falla. Men i efterhand kan manalltså konstatera att hushållen redan förra året vågade dra nersparandet för att öka konsumtionen litet grand.

Tvärtemot vad de flesta räknade med i slutet av förra året ökadeinte hushållens inkomster alls under förra året. Det innebär atthushållens inkomster har fallit under tre av de senaste fyraåren. Att hushållen ändå har börjat öka sin konsumtion i långsamtakt talar för att den trenden fortsätter i år, när deförmodligen får åtminstone en liten ökning av inkomsterna.

Investeringarna dämpades snabbare än väntat. I slutet av förraåret trodde många att de skulle fortsätta att öka med uppåt tioprocent under 1996. Enligt nationalräkenskaperna ökade de dockbara med knappt fem procent under 1996. Dämpningen förklarasdelvis av att industrins investeringar nu ser ut att stagneraefter flera års kraftig uppgång. Under 1994 och 1995 ökadeindustrins investeringar med trettio- fyrtio procent. EnligtStatistiska Centralbyråns (SCB) investeringsenkät, som ocksåpublicerades i förra veckan, ökade investeringsvolymen medfjorton procent förra året och i år kommer de enligt enkäteninte att öka alls.

BRA EXPORTUTVECKLINGÄven exporten har dämpats. Under 1994 och 1995 växte den med tio–femton procent och förra året med knappt sex procent. Detinnebär att den svenska exporten ökade ungefär i takt medmarknaden. Med tanke på att kronan stärktes så kraftigt från1995 till 1996 måste man säga att det är en ganska brautveckling. Farhågorna för att svenska företag skulle börjaförlora marknadsandelar har ännu så länge inte besannats. Densvaga inhemska efterfrågan innebar samtidigt att importen baraökade med 3,5 procent under förra året. Utrikeshandeln kundedärmed ge ett bidrag på ungefär en procentenhet till förra åretstillväxt. Att importen har ökat så svagt förklaras förmodligenmycket av att lagren drog ned förra året. Om perioden medlagerneddragningar nu är över kommer förmodligen importen attbörja öka litet snabbare.