Konsten att förutspå börsens alla vinnare

Glöm inköpschefsindex, hushållens inköpsplaner och allt vad det heter. Vassare prognosvapen än Signaturens indikatorer kan en finansmatador inte få.

Bland aktieproffs har de “ledande indikatorerna” en extremt stark ställning. Vet du inte vad uttrycket betyder, är du chanslös i diskussionerna i alla fikarum inom en radie av tre kilometer från Stureplan i Stockholm. Glädjande nog är begreppet lätt att förstå, därför är det också så populärt på finansmarknaden.

En ledande indikator är någon form av ekonomisk statistik, som tros beskriva vad som skall hända på marknaden. Om inköpscheferna på de större amerikanska företagen påstår att de tänker öka sina utgifter med mer än tjugo procent det kommande kvartalet är det verkligen läge att köpa på sig aktier. Det borde nämligen betyda att företagens intäkter kommer att öka ungefär lika mycket. Vinsterna ökar, gissningsvis, ännu mer.

Och omvänt – om de amerikanska hushållens tro på sin egen ekonomi försämras radikalt är det troligen dags att lägga pengarna på obligationer i stället.
På marknaden finns så många förment ledande indikatorer att en internationell investerare har fullt upp med att följa dem (och att delta i fikarumssnacket om deras innebörd).

Men vad gör en investerare på den svenska marknaden? Är man fantasilös följer man de amerikanska indikatorerna till punkt och pricka. Kanske kompletterar man med de få svenska spåtal som levereras, till exempel Mekonomens och H&M:s månatliga försäljningssiffror.
Men det finns bättre prognoshjälpmedel. Kolla här!

1. Stjärtindex
n Den procentuella förändringen av antalet guppande ändalykter i de svenska tevekanalernas programutbud beskriver bättre än något annat mått hur annonskonjunkturen egentligen ligger till. Ju bättre konjunktur, desto färre stjärtar, eftersom goda tider undantagslöst skapar efterfrågan på “finare kultur”.

I en stark konjunktur är det dessutom slagsmål om annonsutrymmet och därför inget tryck på kanalernas chefer att ragga tittare genom att “skapa skandaler” i dokusåpor. (Inom MTG får de fortfarande tårar i ögonen när de tänker på hur internetbolaget Letsbuyit glömde bort att pruta på annonspriset inför lanseringen.)

2. Östermalmshallens dillindex
n Priset på dill i augusti i Östermalmshallen i huvudstaden är av synnerlig vikt för bedömningen av den totala svenska konsumtionen. Resonemanget bygger på en så kallad ringarna-på-vattnet-modell. Välståndet i kvarteren kring Floragatan på öfre Östermalm är odiskutabelt. Och ju fler av invånarna där som är beredda att betala dyrt för dillen till de färska kräftorna, desto fler kräftskivor. Antalet kräftskivor är naturligtvis proportionellt till nivån på förväntad bonus och aktieutdelning till de boende i de här krokarna.

Kräftskivorna ger därför en extremt god och vältajmad indikation på hur företagen förväntas sälja inför hösten och, framför allt, julhandeln. Efterfrågan på säsongens första svenska jordgubbar fyller en liknande prognosfunktion. Håll därför koll på kommersen i Hallen nu till midsommar.

3. Löpsedlarnas A/B-kvot
n Kommer du ihåg den urstarka börsen 1999/2000? Hur många löpsedlar handlade om aktieval jämfört med bantning då? Just det. Kommer du för övrigt ihåg dåvarande Iconhövdingen Ulf Dahlstens vikt när bubblan (den på aktiemarknaden, inte direktörens mage) var som mest uppblåst? Just det. Kan inte ha varit många bantningstips just då, va? Ju bättre tider på gång, desto fler löpsedlar om aktier, vilket naturligtvis sker på bantningstipsens bekostnad. Alla kvoter under 1,5 signalerar lågkonjunktur. Allt över 4 signalerar en förköpt marknad.

4. Finansthrillerfrekvensen
n De senaste tre åren har antalet finansthriller formligen exploderat, både i Sverige och internationellt. “Dödlig Spread”, “Trubbel vid Tradingbordet”, “Otäcka Optioner”, “Kårptjyrkogården” och andra titlar är lika vanliga som Guilloutitlar av typen “Den gudomlige författaren” och Marklunds “Krängaren”.

Ärligt talat – tror du att någon som kan det minsta lilla om finansmarknaden skulle ha tid att skriva böcker, om det var litet stake i aktiemarknaden? Nä, just det. Ju fler böcker, desto sämre förväntad marknad, kort sagt. Och omvänt. När antalet titlar torkar upp: Ge dig genast in på nätmäklarens sajt. Din förvaltare har redan gjort det för egen räkning.

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.



OBS: Ursprungsversionen av denna artikel publicerades på en äldre version av www.affarsvarlden.se. I april 2020 migrerades denna och tusentals andra artiklar över till Affärsvärldens nya sajt från en äldre sajt. I vissa fall har inte alla delar av vissa artiklar följt på med ett korrekt sätt. Det kan gälla viss formatering, tabeller eller rutor med tilläggsinfo. Om du märker att artikeln verkar sakna information får du gärna mejla till webbredaktion@affarsvarlden.se.
Annons från Curasight