Kreativ förstörelse med turbo

I början av 1940-talet utvecklade den österrikisk-amerikanske ekonomen Joseph Schumpeter begreppet kreativ förstörelse. När en ny teknik inte bygger på utveckling och effektivisering av befintlig av teknik, utan i stället innebär att en radikalt ny process skapas, då är förutsättningarna där för kreativ förstörelse. De gamla processerna och de företag som driver dessa sopas bort av den nya tekniken. Ett spektakulärt svenskt exempel på detta är sammanbrottet för Facit, som var en världsledande tillverkare av avancerade mekaniska räknemaskiner. Det behövdes ingen Iphone för att göra dessa muskedunder obsoleta. Slutet kom 1972. Då hade vi haft några decennier av relativt lugn teknisk utveckling bakom oss. Facit var ett tidigt förebud för den kreativa förstörelse som den digitala tekniken skulle skapa.

Nu har vi en situation där samspelet mellan ny teknik och nya finansieringsmönster och nollräntan snarast sätter en turbomotor på den kreativa förstörelseprocessen. Ett viktigt element i denna process är de miljard-, eller multimiljardvärden, som skapas när ett företag med en ny digital plattform når en monopolställning. Det ligger i de nätverksbaserade marknadernas natur att vi på varje marknad får en monopolist. Facebook, Google och Amazon är tydliga exempel på detta. Man har liknat de företag som konkurrerar på sådana marknader vid ett antal skorpioner instängda i en butelj. Det blir endast en kvar.

Det är med dagens teknik mycket lätt att göra en startup för en digital plattform. Däremot är vägen till monopolställning eller ens vinst svår och dyr. Detta kräver omfattande finansiering utifrån. Denna kan komma först genom affärsänglar och senare genom private equity, där finansiella bjässar som exempelvis pensionsfonder kan vara slutliga finansiärer.

Nollräntan, bristen på rimligt säkra placeringar som ger avkastning, i kombination med de hägrande miljardvinsterna gör att det är relativt lätt att få en finansiering vars syfte är att täcka företagets kostnader till dess att det förhoppningsvis går med vinst. Att bränna massor av kapital är en naturlig del av en framgångssaga för en digital entreprenör. Under denna tid är en mycket hög tillväxt en nödvändighet. Move fast and break things är ett mantra i Silicon Valley. Företag som Uber, Lyft och Spotify har kunnat driva sin verksamhet med höga värderingar och förluster under lång tid och har då också haft möjlighet att konkurrera ut etablerade verksamheter där motsvarande finansieringsmöjligheter inte finns.

Det är dock endast en liten del av alla startupföretag som till slut blir framgångsrika verksamheter, fast då ofta i spektakulär omfattning. För alla andra kommer till slut en sanningens minut, då det står klart för investerarna att det är dags att avbryta vidare investeringar och ta en förlust. Nollräntorna har dock placerat denna punkt lång fram i tiden. Det finns sålunda många företag av den här typen som inte har gjort sin exit och som fortfarande har en omfattande privat finansiering.

En räntehöjning som nu inte verkar så trolig, eller en rejäl nedgång som kanske verkar mera trolig, gör att sanningens minut kommer närmare. Förlusterna kommer då i stor utsträckning tas av amerikanska institutionella placerare, vilket gör att när denna bubbla brister så kommer det sannolikt att bli mindre dramatiskt än när dotcom-bubblan sprack.

Docent i nationalekonomi och tidigare chef för IFN, chefsekonom för SAF, Industriförbundet och Handelsbanken.

Läs mer

Den som vill läsa mer om den kreativa förstörelsen i USA kan googla på Unicorns, Cheshire cats, and the new dilemmas of entrepreneurial finance. En artikel av Martin Kenney och John Zysman.