KRÖNIKA: Fallgropar vid partnerbyte

Den senaste veckan har inte varit rolig för förvaltarna påSwedbank Markets. Inte heller de av firmans kunder som är nöjdamed hur just deras affärer skötts gillar att se sinsamarbetspartners namn släpas i smutsen.

Händelsen aktualiserar relationen mellan den som äger och densom förvaltar finansiella portföljer. Ämnet är nytt i Sverige,eftersom det tidigare i nio fall av tio varit samma juridiskapersoner som både ägt och förvaltat förmögenheterna. Men nuhåller det här på att ändras. Storföretag, pensionsfonder ochkommuner inser att de måste hantera pengarna så effektivt sommöjligt för att kunna se sina styrelser i ögonen. Förvaltarnahar snabbt fattat galoppen. Till och med ett så tungfotat bolagsom SPP har startat en egen enhet som skall ragga externaförvaltningsuppdrag.

Hittills har det mest handlat om att göra själva upphandlingenav förvaltningstjänster i konkurrens. Men för att det skall varanågon mening med det hela får processen inte stanna där. Deexterna förvaltarna måste förstås utvärderas, något som flerakonsultfirmor gärna står till tjänst med. Och visar det sig attavkastningen inte blir något vidare, gentemot ettjämförelseindex, måste kunden agera. Ofta innebär detta attfirman ifråga byts ut. Så har till exempel skett hos flerasvenska fondbolag, som de senaste åren insett att de inte klaratatt sköta sina Asienportföljer helt på egen hand på etttillfredsställande sätt, utan att det är bättre att låtaHongkongbaserade firmor göra jobbet på entreprenad. För all del,alla byten beror inte på att förvaltaren misskött sig. Det ärvanligt att en ny firma städslas därför att kunden ändratinriktning i hela sin förvaltning. En extern förvaltare kan varaduktig på passiv indexförvaltning, men har svårt att svara uppom kunden helt plötsligt kräver en mer aggressiv strategi.

Så hur gör man då? Ja, så enkelt är det nog inte. Det är intebara att klippa banden som när man byter bilverkstad.Investmentbanken Salomon Brothers har förvisso ett egenintresseeftersom man gärna vill sälja sina så kalladeportföljöverföringstjänster till kunder i Europa. Men ändå ärdet intressant att ta del av bankens rekommendationer. Det finnsnämligen flera fallgropar. En sådan är om kunden ger denuppsagda förvaltaren i uppdrag att avveckla affärerna. En annanär att över en natt överföra hela portföljen till den nya firman.Båda angreppssätten riskerar att göra rejäla hack iavkastningsutvecklingen.

Den uppsagde förvaltaren har ingen anledning att göra annat änminsta möjliga när dessa transaktioner skall göras. Minstamöjliga kan innebära sämre kursavslut och, om firman är riktigtmagsur, att portföljen körs i det fördolda på sluttampen för attgenerera extra courtageintäkter.

RISK FÖR SLAGSIDADen nya förvaltaren då? Denna är förvisso angelägen att görasitt bästa. Men problemet är just att en nykomling ofta behövertid för att lära känna innehaven och att få upp ångan. I bådafallen finns risk för att vissa delar av innehaven avvecklassnabbare än andra. Det kan innebära att det uppstår svårslagsida i portföljen, om man till exempel säljer alla utländskaeller alla räntekänsliga aktier inledningsvis och först någradagar eller i värsta fall veckor senare kan avyttra resten.Visserligen är det normalt inte fråga om några längre perioder.Men om marknaden är skakig just i övergångsskedet och detexempelvis finns extra mycket räntekänsliga bankaktier iportföljen just som räntorna går i taket – kan förlusterna iavkastning bli betydande.Alla misstag av det här slaget görförstås att pensionsspararna, försäkringstagarna ochfondandelsägarna lider i det tysta. Salomon Brothers menar attlösningen bör vara att man anlitar en ny (alltså en tredje)konsultfirma eller investmentbank för att upprätta en lista överexakt vilka innehaven är och vilka derivatkontrakt som ärutestånde, göra en riskanalys för portföljen, fastställa entågordning för vilka aktier som skall säljas först och övervakasjälva exekutionen. Finessen är att denna firma är oberoende avbåde den uppsagda och nytillkomna förvaltaren.