KRÖNIKA: Säljvåg eller kursanpassning?

Oktober har inte varit någon vidare börsmånad. Men hur skall mantolka förloppet de senaste veckorna? Är det ännu ett litet hacki en stadigt uppåtgående kurva, eller är det preludiet tillnågot mycket dystert? Den omedelbara marknadsutvecklingen gerinte mycket vägledning. Under Wall Streets krasch för tio årsedan kom den största nedgången under en enda dag och upplevdesdärför som ödesmättad. Både raset i Tokyo 1990 och kollapsen iNew York 1929 skedde däremot under mer utdragna perioder, vilketgjorde att de som agerade i marknaden inte förrän efter ett taginsåg vidden av det som hände.

I John Kenneth Galbraiths klassiska bok om kraschen 1929 betonashur brutalt kursfallet var, eftersom det skedde gradvis, månadför månad, vilket gjorde att de placerare som överlevt detinledande raset lockades att gå in i marknaden igen – varpå deförlorade allt.

Någon panik är det inte fråga om den här gången. Till och medHongkong-börsen har hanterat kursraset på ett förhållandevislugnt och professionellt sätt. Det verkar dock som om deamerikanska och europeiska institutionerna nu, något senkommet,minskar sin exponering mot de asiatiska marknaderna.

Däremot finns det få tecken på att placerarna i Europa skulle tasin hand ifrån hemmabörserna. Det är ett par aktörer som hissatvarningsflagg, exempelvis Folksam här hemma och storförvaltarenPDFM i London. Men de är inte många. I AffärsvärldensPortföljguide är snittportföljen fortfarande mycket aktievänligoch i tidskriften Economists motsvarighet, dess kvartalsvisaportfolio poll med globala fondförvaltare, är tilltron starkinte minst till New York-börsen.

Och om det hade varit stora institutionella utförsäljningar påbörsen borde vi ha sett det i markant ökad omsättning. Samtidigtmåste man påpeka att det inte är någon lätt sak att följainstitutionella portföljförändringar. I efterhand brukar detvara möjligt att se hur det gått till, men i realtid är detpraktiskt taget omöjligt. Det finns flera exempel på detta. USA–förvaltaren Fidelity ansåg våren 1996 att högteknologiaktiernavar övervärderade. Ett halvår senare hade man lyckats minskainnehaven radikalt, utan att analytikerkåren i USA märktnågonting. Ett likartat skeende ägde rum på obligationsmarknadeni början av 1994, då de utländska institutionerna halverade sinainnehav av svenska räntepapper på bara några månader.

Trots höga värderingar på börserna är det knappast troligt attvi nu börjar se början på en massiv förflyttning bort frånaktier. Detta skulle kräva en mentalitetsförändring av storamått hos placerarna. Det mesta ser positivt ut: kapitalinflödenaär fortfarande starka till spar- och pensionsfonder runtom ivästvärlden; hushållens attityd till aktier är ännu positiv (sebara på intresset för privatiseringen av France Télécom);inflationen håller sig på mattan; tredjekvartalsrapporterna iUSA har inte överraskat alltför mycket i negativ riktning.Dessutom har vi utvecklingen för guldpriset, som åtminstonehistoriskt varit en indikation på tilltron till finansiellatillgångar. Guldet har de senaste dagarna noterat nya bottennapp.Prisfallet utlöstes av att Schweiz aviserat nya utförsäljningarav sin guldreserv, men hade en börskrasch varit i faggorna bordeväl detta åtminstone i någon mån ha inspirerat till placeringari ädel metall.

Om de stora institutionella förvaltarna gör en paus inettoköpandet blir det de lättflyktiga tradingportföljerna somavgör prissättningen.

Mäklarna får ställa ned kurserna för att matcha den ökandetyngdpunkten på säljsidan. Det är av allt att döma detta som harhänt.