Kur mot farsot riskabel medicin

Ingen medicin har blivit så omskriven på senare tid som ett antibiotikum med brett användningsområde från tyska Bayer. Det biter på mycket, inte minst mjältbrandsbakterier, och heter Cipro i USA, Ciprobay i hemlandet och Ciproxin i Sverige.

Det har blivit rusning efter Cipro i USA och vissa amerikanska senatorer kräver att myndigheterna ska kringgå Bayers patent för att öka produktionen och få ned priset. I Kanada har politikerna gått längre och redan bestämt att ett kanadensiskt bolag, specialiserat på att kopiera andras preparat, ska få börja tillverka Cipro, trots Bayers patent, som går ut 2004 i Kanada (och 2003 i USA). Det finns också säkerhetspolitiska aspekter i ländernas agerande. De vill inte vara beroende av utländska företag.

Bayer klarar produktionen

Bayer har protesterat och förklarat att man klarar att möta efterfrågan. Dessutom har företaget erbjudit sig att både sänka priset kraftigt för offentliga uppköpare och erbjuda en viss mängd tabletter gratis.

För läkemedelsindustrin är politikernas agerande i USA och Kanada en påminnelse om vilka risker som finns med att sälja mediciner som hjälper mot farsoter. För inte så länge sedan gällde det aidsmediciner till Sydafrika, som också ville kringgå gällande patent.

I nödsituationer är trycket stort på politikerna att strunta i gällande patent eller att införa tvångslicenser, som tvingar patentinnehavaren att lägga ut tillverkningen på företag som kopierar originalläkemedlet. Därför blir ofta mediciner mot farsoter, främst antibiotika och vacciner, bulkvaror som säljs till lågt pris. Inget läkemedelsbolag har blivit stort på att framställa medel mot olika epidemiska infektionssjukdomar, som smittkoppor, mässling, tuberkulos, polio eller kikhosta. Vill man bli stor gäller det att satsa på lugnande medel, magsårspreparat eller mediciner mot hjärt/kärlproblem.

Svenska Ferrosan tog fram ett viktigt medel mot tuberkulos på 1940-talet (PAS). Men det gav ingen grund för att bygga ett stort läkemedelsbolag. För Astra, som var ungefär lika stort vid denna tid, gick det bättre med ett lokalbedövningsmedel som grundsten.

Det paradoxala i läkemedelsvärlden är att det mesta av forskningen ägnas den rika världens välfärdssjukdomar, som i många fall kan botas med ändrade kost- och motionsvanor, medan relativt lite går till mediciner mot den fattiga världens största gissel, alltså olika infektionssjukdomar.

Förklaringen är att privatfinansierade företag inte bedömer att de kan få investerade pengar tillbaka om de får fram en bra farsotsmedicin. Risken är att de tvingas skänka bort sina produkter. Då finns inga incitament att satsa. Därför har antibiotika- och vaccinforskningen hamnat i strykklass.

Ineffektivt vaccin

En effekt av terrordåden och de efterföljande försöken till biologisk krigföring, kan bli en ökad efterfrågan på bättre antibiotika och vacciner i den rika världen. Det vaccin som finns mot mjältbrand är exempelvis 40 år gammalt och har en tveksam skyddseffekt.

Olika stater kan lägga ut beställningar ungefär på samma sätt som för militära produkter, alltså med betydande statlig finansiering. Frågan är om läkemedelsindustrin är så lockad av att satsa. Risken med statlig kontraktsforskning är att man inte får fri tillgång till den kunskap som byggs upp när nya läkemedel ska tas fram.