Kvalitetsverkstad med lockande rabatt

Affären för i dagarna ett år sedan, när klassiska verkstadsföretaget Alfa Laval köpte norska Frank Mohn för 13 miljarder kronor, fick ingen bra start. Det första som hände efter att köpet, det största i Lundabolagets historia, offentliggjorts var att medlemmar i den tidigare ägarfamiljen rök ihop i ett offentligt gräl om utförsäljningen till svenskarna.

I ena ringhörnan stod grundarens son, Trond Mohn, som sålde familjebolaget. I den andra ringhörnan stod sonsonen Frederik Mohn, som gav intryck av att vara sidsteppad och som menade att affären inte var tillåten och att den därtill var skamlig, ­innebar förräderi och att betalningen från svenskarna utgjorde Judas­pengar.

Nu ett år efter storaffären är bråket passé, säger Alfa Lavals vd Lars Renström, och menar att tajmingen i affären var perfekt:

– Absolut. Det var rätt tajming för att köpare och säljare skulle kunna ­mötas vad gäller priset och vi har inga tvister med säljarna. Vi visste från dag ett att de vi köpte av också hade rätt att sälja, säger Lars Renström.

Nästa motgång kom när oljepriset klappade ihop månaderna efter att affären var undertecknad, en utveckling som påtagligt påverkar det olje- och gasberoende Frank Mohn. Alfa Laval-ledningen kan dock konstatera att vad bolaget förlorar på karusellerna, tjänar det i stället på gungorna:

– Det positiva är givetvis att redarna tjänar bättre med pengar när olje­priserna går ner. Den absoluta majoriteten av Frank Mohn är pumpsystem för produkt- och kemikalietankrar, cargopumping systems. För dem är ett oljeprisfall positivt. Men 20 procent av Frank Mohn är olja och gas offshore och där är det givetvis så att ett lägre oljepris gör det mindre attraktivt att utvinna olja offshore.

Lars Renström är uppenbart försiktig med att integrera det norska bolaget i det svenska Alfa Laval. Ekonomiskt och kameralt är sammanslagningen redan genomförd, men när Alfa Laval-chefen talar om Frank Mohn så föredrar han i intervjun här intill att dela upp verksamheten i ”vi” och ”dem”, en markering av Renström att norrmännen tillåts köra sitt eget race, åtminstone så länge de inte hamnar i problem.

Prislappen för Frank Mohn landade på 3,5 gånger 2013 års försäljning i bolaget, vilket med de flesta mått mätt betyder att det norska bolaget var överprissatt. Nu ett år senare kan det vara på sin plats att påpeka att köpeskillingen fortfarande framstår som väl exklusiv. Under fjolåret nådde gamla Frank Mohn emellertid en försäljning på 5,4 miljarder svenska kronor, en siffra som är hela 2 miljarder högre än året före.

Alfa Laval har under många år tillhört kvalitetskategorin bland verkstadsbolagen och därför värderats med en premie gentemot sektorkollegorna. Vändningen kom under fjolåret när flera av börsens verkstadsföretag fick fart på aktiekurserna och numer har passerat Alfa Lavals värdering. Enligt SME Direkt handlas exempelvis Assa Abloy på p/e 24, Atlas Copco på 22, Electrolux på 30 och Sandvik på p/e 21. Alfa Laval får nöja sig med siffran 17, vilket är ett annat sätt att säga att bolaget står i verkstadens skamvrå och att börsen misstror bolaget. Ett annat sätt att belysa skillnaden i kursutveckling är att flera av sektorkollegorna ständigt noterat nya kursrekord medan Alfa Laval halkat efter.

Bolagets rapport som presenterades för två veckor sedan innebar ingen definitiv vändpunkt härvidlag. Kursen föll med 5 procent, främst på grund av oro för försäljningsminskningar framöver. Oron kan sammanfattas i två punkter:

n Orderingången backade med 3 procent jämfört med kvartalet dessförinnan om valuta­effekterna räknas bort.

n Försäljningen rasade betydligt mer, hela 19 procent jämfört med fjärde kvartalet 2014.

Men de här punkterna borde inte vara argument för framtidsoro. Årets sista kvartal är av tradition bolagets starkaste. De två åren dessförinnan kan tjäna som exempel – de två åren var motsvarande försäljningsfall från fjärde till första kvartalet 17 respektive 23 procent.

Alfa Laval, som tillverkar utrustning till raffinaderier och mejerier, men också allt från energisparande värmeväxlare till kylsystem, är ett bolag som traditionellt är sencykliskt. Under de dystra lågkonjunkturs­åren 2009 och 2010 kände bolaget av en avmattning i försäljningen, men bolaget har vuxit stabilt under många år.

Att bolaget nu skulle stå inför en period av sämre tillväxt förefaller osannolikt. Bolagets tre divisioner har alla goda framtidsutsikter, vilket baseras på (en delvis valutadopad) stigande orderingång jämfört med motsvarande kvartal 2014. Störst ökning av orderingången står bolagets största division, Marine & Diesel, för. Där har bland annat Frank Mohn härbärgerats.

Till företrädena ska adderas att bolaget under de senaste 20 åren aldrig har redovisat förlust. Under 2009 föll bolagets rörelsemarginal ned till 18 procent – en väldigt hög nivå under ett år med global lågkonjunktur. Under förra året var motsvarande tal 17 procent.

Alfa Laval är en Affärsvärldenfavorit som inte riktigt orkat hänga med börsen under de senaste månaderna. Ingen köper aktien på grund av direktavkastningen på 2,4 procent. Insynspersoner varken köper eller säljer aktier på nuvarande nivåer. En faktor som däremot kan få fart på aktien är nya förvärv. Enligt vd Lars Renström granskar bolagsledningen nya målbolag som kan bli aktuella för förvärv under de kommande åren. Lockar gör också den relativt sett låga värderingen vid p/e 17, vilket innebär att Alfa Laval är det billigaste verkstadsbolaget i kvalitetskategorin. Undervärderingen gentemot branschkollegerna talar för en uppvärdering. Vi höjer vår riktkurs till 205 kronor på ett års sikt.

nullnull