Ladda för ny valrysare

En död fråga. Så kan man enklast sammanfatta EMU-debatten inför valet. Men med riksdagsvalet avklarat är det dags för landets politiker att ta tag i kommande mandatperiods viktigaste frågeställning.

Ska då Sverige vara med i EMU eller inte? Affärsvärlden har intervjuat ett tjugotal ekonomer om saken. Och ekonomerna är oense. Både bland akademiker och bankekonomer finns de som är för och de som är emot. Tyvärr går det alltså inte bara att lugnt luta sig tillbaka och lita på att om man röstar som experterna så gör man troligen rätt.

En skiljelinje är tydlig: De som är för är det oftast utan någon större entusiasm. De som är emot tycks däremot brinna mycket mer för sin uppfattning: Sverige skulle må dåligt i valutaunionen.

Bland ekonomerna som Affärsvärlden har talat med finns en majoritet för ett EMU-medlemskap. Ändå är det svårt att bli en hängiven EMU-förespråkare efter att ha talat med dem. De flesta menar att de ekonomiska argumenten för och emot EMU väger ganska jämnt. Att flertalet ändå skulle rösta för EMU beror snarare på att de politiska argumenten talar för EMU. Sverige riskerar att förlora politiskt inflytande vid ett utanförskap

I några frågor är ekonomerna i stort sett överens.

En sådan central fråga är att EMU knappast bedöms få några effekter på den ekonomiska tillväxten. Att rösta ja till EMU för att öka chanserna att Sverige ska återta sin forna position i toppen av välståndsligan är alltså ingen bra idé. Det blir möjligen ett visst lyft i tillväxten just när vi går med. Det finns ju vissa säkra vinster i form av minskade transaktionskostnader.

Av alla de ekonomer som Affärsvärlden har talat med är Stefan Fölster, chefekonom på Svenskt Näringsliv, en av de få som tror att EMU skulle höja tillväxten mer än marginellt. Han menar att de senaste årens forskning visar att handelseffekterna är större än man har trott hittills. Och det är framför allt via ökad handel som EMU skulle kunna få effekter på tillväxten. En mycket omdebatterad studie av den amerikanska ekonomen Andy Rose vid Princetonuniversitetet har visat att valutaunioner bör ge mycket stora effekter på handeln.

Många tvivlar på att resultaten är relevanta för EMU. De valutaunioner som finns, och som ligger till grund för studien, ter sig mycket udda och inte det minsta lika EMU. Det handlar ofta om mycket små länder, till exempel forna kolonier, som går in i en valutaunion med ett betydligt större land. Studien har fått ett stort antal efterföljare som inte har kunnat visa att resultaten är missvisande. Slutsatsen just nu tycks vara att valutaunioner troligen har litet större effekter på handeln än vad man trodde för några år sedan.

Ett politiskt projekt

En annan fråga där ekonomerna är överens är att EMU i huvudsak ska ses som ett politiskt projekt: en gemensam valuta ska ses som en naturlig del av ett mer integrerat Europa. Om Sverige är med i EMU så får vi mer inflytande över den politik som förs.

Däremot behöver EMU inte alls leda till att också finanspolitiken måste samordnas. Stabilitets- och tillväxtpakten sätter visserligen upp vissa gränser för finanspolitiken, men steget till en centraliserad finanspolitik är ändå långt. De krafter som drar mot en gemensam eller mer centraliserad finanspolitik har inte mycket med EMU att göra. Tvärtom är det många som framhåller att behovet av en egen finanspolitik om något blir större om vi går med i EMU. När vi avsäger oss penningpolitiken blir ju finanspolitiken det enda stabiliseringspolitiska medlet vi har kvar.

För att öka möjligheterna att lindra en lågkonjunktur, utan att bryta mot stabilitetspaktens regler, menar många att länderna behöver ha ännu större överskott i de offentliga finanserna. Det har talats om att Sveriges mål om ett överskott på två procent över en konjunkturcykel skulle behöva höjas till kanske tre procent. Nej-anhängarna menar att kraven tydliggör det orimliga i hela EMU-upplägget. Vissa bedömare går så långt att de kallar det för en “EMU-skatt”. Inte nog med att vi redan har det högsta skattetrycket och den största offentliga sektorn, medborgarna ska dessutom betala en extraskatt för att klara stabiliseringspolitiken när vi inte längre kan förlita oss på en egen penningpolitik.

Dessutom visar Tysklands nuvarande ekonomiska problem att det i stort sett är omöjligt att bedriva en centralstyrd penningpolitik som passar så skilda ekonomier som EMU trots allt består av. I stället blir det någon form av “genomsnittets tyranni” som en ekonom valde att beskriva dagens europeiska penningpolitik

Riksbanken fungerar bättre

Nästa område där det råder närmast total samsyn bland ekonomerna är att den svenska riksbanken anses vara en betydligt bättre fungerande organisation än den europeiska centralbanken (ECB). De två pelarna som stöttar kontinentens penningpolitik, inflationsmålet (inflationen ska ligga mellan 0 och 2 procent) samt penningmängdsmålet (penningmängden M3 ska växa med max 4,5 procent per år), anses i det första fallet vara för strikt och i det senare fallet vara en förlegad kvarleva från Bundesbank. Att båda målen har missats under de senaste åren understryker bara det faktum att de behöver omformuleras.

Det betyder att en gemensam penningpolitik troligen skulle skötas sämre och vara sämre anpassad för den svenska ekonomin. Att ge upp den egna penningpolitiken kan vara riktigt allvarligt om vi verkligen skulle drabbas av en allvarlig nedgång, någonting i likhet med Finlands kris i början av 1990-talet. Det är alla överens om. Men det ligger i sakens natur att det är svårt att bedöma risken för en sådan chock.

Nils Lundgren, som tycker att Sverige bör hålla sig utanför EMU, jämför utanförskapet med en brandförsäkring. Det är inte många som avstår från att betala premien och försäkra sig trots att det är extremt osannolikt att huset ska brinna ner. Att stå utanför EMU och därmed gå miste om vissa säkra fördelar som lägre transaktionskostnader kan ses som en försäkring för att kunna hantera framtida kriser.

“Nej – en försäkringspremie

Men det är inte bara fördelar med att hålla den alltför väl använda bakdörren för att hantera ekonomiska kriser, nämligen devalveringar, öppen. Det betyder att vi kan fortsätta att missköta lönebildningen och skjuta upp nödvändiga strukturåtgärder.

Slutsatsen bland ekonomerna är att medlemskapet inte har några positiva ekonomiska effekter. Dessutom vill många bryta upp stabilitetspakten och ändra centralbankens målformulering. Tydligen vill ekonomerna gå med men egentligen inte i EMU som det ser ut i dag.

Det här bäddar för en riktigt intressant ekonomisk-politisk diskussion den dagen politikerna väljer att lyfta på locket för en öppen EMU-debatt. Det är kort sagt dags att bestämma dag för folkomröstningen.

– – –

Nej

Mats Kinnwall, chef för internationell analys på Handelsbanken.

Vi ska inte gå med i det EMU som vi ser i dag. Det är närmast att likna vid ett centralistiskt, planekonomiskt projekt. Det är en disparat samling av länder som inte passar för att ha en gemensam penningpolitik. I förlängningen betyder en gemensam valuta att det också kommer att bli finanspolitisk centralism. Det talas redan om att införa en överstatlig EU-skatt. Något som säkert kommer att behövas eftersom hela projektet kommer att kräva mycket regionalpolitik, annars kommer stora ekonomiska spänningar troligen att leda till konflikter.

Visserligen är det svårt att som ekonom vara motståndare mot integrerade marknader och ingen har egentligen någon glädje av en massa olika valutor. Men Sverige är helt enkelt i för bra ekonomiskt skick för EMU. Det kan till och med bli lättare för Sverige att reformera och liberalisera sin ekonomi om vi väljer att stå utanför.

Den Europeiska centralbanken (ECB) är dessutom ‘den längsta oljetankern i världshistorien’. En trög organisation som har misslyckats med att uppfylla sina penningpolitiska mål. Det är dessutom tur att de har misslyckats, eftersom det i backspegeln visat sig vara rätt penningpolitik.”

Lars Wohlin, riksbankschef 1979-1982. Styrelseledamot i Drott och Tele 2. Grundare av “Medborgare mot EMU”.

Sverige är beroende av att ha kvar en egen penningpolitik med flytande valuta. Det är tack vare en självständig riksbank som vi har klarat lönebildningen under senare år. Man kan inte säga som Göran Persson: Nu har vi klarat lönebildningen. Då kan vi gå med i EMU och avskaffa riksbanken För att Sverige skall kunna klara stabiliseringspolitiken vid ett EMU-inträde måste enligt LO överskottsmålet i statens budget höjas till 3 eller 4 procent. Sverige har redan EU-ländernas högsta skattetryck. Jag skulle vilja kalla kravet på ett höjt överskottsmål för en EMU-skatt som bidrar till att ytterligare höja det totala skattetrycket och dämpa tillväxten.

Det är märkligt att näringslivet inte ställer några krav för att stödja en EMU-anslutning. Man har lämnat hela spelplanen till LO. Man borde säga att om vi inte får vettiga kapitalskatter, flexiblare arbetslagstiftning och andra åtgärder som står på näringslivets kravlista så klarar inte Sverige att låsa växelkurs och penningpolitiken inom EMU. Då får vi absolut ingen tillväxt. Det är naivt att tro att sådana reformer blir ett resultat av att vi ansluter oss.”

Ja

Stefan Fölster, chefekonom på Svenskt Näringsliv:

Jag tycker absolut att Sverige ska gå med i EMU, även om man bara tar hänsyn till de ekonomiska argumenten.

Särskilt mindre företag skulle få stora fördelar av EMU. För dem är osäkerheten om växelkursen ett mycket större problem än för ett stort företag. De har inte samma möjligheter att balansera riskerna på egen hand och har inte heller samma vana och tradition av att skydda sig mot växelkursriskerna. Den största risken med att gå med är om vi inte får ordning på lönebildningen. Då kan vi få långsiktiga problem med konkurrenskraften. Men även om våra löneökningar ligger litet väl högt i dag så har lönebildningen blivit mer flexibel. Jag tror att den utvecklingen kommer att fortsätta, förmodligen ännu snabbare om vi går med i EMU.

Över huvud taget kan man säga att Sverige står betydligt bättre rustat för att gå med i EMU i dag än när den så kallade Calmforsutredningen presenterades 1996. Statsfinanserna är i mycket bättre ordning och arbetslösheten är låg. I dag borde Calmforsutredningen ha dragit slutsatsen att Sverige bör gå med i EMU.”

Lars E O Svensson, professor vid Princetonuniversitetet i USA, tidigare vid Institutet för internationell ekonomi:

Sverige bör vara med i EMU. Men det är främst av politiska skäl. Det är viktigt och lovvärt att skapa så mycket ekonomisk och politisk integration i Europa att det helt enkelt blir näst intill omöjligt att starta ett krig där. EMU är en del av detta. Sverige bör inte ställa sig vid sidan av detta projekt. Dessutom blir Sverige troligen marginaliserat och tappar inflytande om vi inte deltar i EMU, även i frågor som rör EU snarare än EMU.

De ekonomiska argumenten för och emot att gå med i EMU väger däremot ganska jämnt. Fördelarna är att kostnaderna för olika transaktioner inom EMU minskar. Det blir lättare att handla med EMU-länderna och priskonkurrensen kan öka. Den stora nackdelen är att penningpolitiken inte kommer att vara anpassad för Sverige utan för EMU som helhet. Dessutom är Sveriges riksbank mer kompetent och har en bättre uppläggning av penningpolitiken än ECB. Det är en stor nackdel att ge upp detta. Å andra sidan kan Riksbanken bidra till bättre penningpolitik i EMU. Det är bättre om Sverige är med och påverkar utvecklingen i Europa, både för oss själva och de andra EMU-länderna.”