Långt kvar till examen

Spådomar om att internet ska revolutionera utbildningsbranschen är ingen nyhet. Förhoppningarna på marknaden har varit enorma. Enligt en undersökning som konsultföretaget IDC gjorde förra året förväntades enbart den amerikanska marknaden omsätta 10 miljarder dollar om året 2002. Andra branschbedömare har talat om 100 miljarder dollar i omsättning om tio år.

Med sådana prognoser är det inte så konstigt att företagen på utbildningsmarknaden blir allt fler. Men än så länge lyser faktiskt revolutionen med sin frånvaro, och under hösten har också entusiasmen dämpats något i kölvattnet på den så kallade dotcom-döden.

Att prognoserna varit så uppdrivna har flera orsaker. För det första bidrar den allmänna tron att marknaden för utbildning växer i takt med att företagen blir mer kunskapsbaserade, vilket i sin tur leder till att de anställda får större behov av kontinuerlig fortbildning och kompetensutveckling. E-learning kan bli ett redskap för livslångt lärande för individen, men kan även bli ett sätt för företaget att använda IT för att lagra och återvinna den kunskap som medarbetarna besitter, så kallad knowledge management. För det andra är det lätt att överskatta storleken på utbildningsbranschen eftersom den är så svårdefinierad. Ofta delas branschen upp i tre delar; de som levererar själva innehållet i utbildningarna, de som erbjuder service kring företagens utbildningssatsningar och de som erbjuder tekniklösningar. Men med en så grov indelning får allt möjligt plats; inklusive folkbildningsrörelser och teknikleverantörer.

“Det finns väldigt många aktörer idag. Lägg därtill de som agerar spindlar mellan de olika branschområdena samt också ett stort antal enmanskonsulter. Dessutom får man inte glömma bort att de allra största utbildarna är företagen själva”, säger Kenth Dejenstam på Utbildningsföretagens Förening.

Framtidens vinnare

Utbildning på nätet har med all säkerhet en plats på framtidens kompetens- och utbildningsmarknad. Men fortfarande har branschen ett antal prov som man måste klara. Till exempel finns få gemensamma riktlinjer för hur de tekniska plattformarna för webbutbildning ska se ut, vilket betyder att kunderna oftast får slutna system som är svåra att vidareutveckla själva, och som riskerar att bli dyra att underhålla och uppdatera. Många hoppas dock på att marknaden för e-learning-plattformar snart ska ta fart i takt med att kunderna blir mer kunniga och krävande. I så fall kanske en fungerande standardisering inte är så långt borta.

Bok-på-burk

Ett annat tecken på att e-learning fortfarande är ett omoget fenomen är den höga teknikfixeringen. Innovativ webbpedagogik är fortfarande mest en läpparnas bekännelse. Alltjämt handlar det i hög utsträckning om bok-på-burk.

“Jag tror visserligen envist att e-learning kommer att hitta sin form, men det är en sträcka kvar. Tekniken måste fyllas med innehåll också. Jag tror att det är när de riktigt stora aktörerna, till exempel universitet och högskolor, på allvar börjar med e-learning som det kan börja hända saker. Det går att jämföra med trenden inom e-handeln; företag som lade ut sig på nätet utan att ha löst distributionsfrågan klarade sig inget vidare. Men när ett postorderföretag som Ellos lägger ut sig på nätet är det en annan sak. De har ju redan distributionskanalerna”, säger Kenth Dejenstam.

Ytterligare en faktor som gör marknaden svåröverskådlig är att många leverantörer egentligen har sin kärnverksamhet någon annanstans. Många IT-företag och teknikkonsulter har till exempel en omfattande utbildningsverksamhet – ett bra exempel är teknikkonsulten Semcon. Uppenbarligen finns behov av grundläggande datautbildningar. Att intresset för datautbildning är stort bekräftas av bland annat Ericsson, som uppger att så fort företaget erbjuder utbildning i till exempel WAP-teknik (teknik för mobilt internet) blir deltagarlistan omedelbart fulltecknad. Mest aktivt på den svenska utbildningsmarknaden just nu tycks vara Bure. Bures utbildningsrörelse består av tre delar: Informator som håller på med datautbildning, Mercuri International som sysslar med säljträning och Vittra som startar skolor.

E-handelsbolagens prob-lem oroar inte Sven-Åke Lewin, som är affärsområdeschef för Bure e-knowledge. Anledningen är att Bures utbildningssatsningar är helt inriktat på “business to business”, B2B, och det är främst inom “business to consumer”, B2C, som den verkliga nedgången skett. Nyckeln till framgång är åtminstone enligt Lewin att kombinera e-learning med vanlig utbildning.

Lernia mot börsen

Lernia, som i våras bytte ut sitt gamla namn AMU Gruppen, spelar i en egen division på den svenska utbildningsmarknaden. Företaget omsatte i fjol närmare två miljarder kronor, vilket är nästan tio gånger mer än landets näst största utbildningsföretag, IBM Learning Services.

Även om det fortfarande finns ett visst motstånd mot privatiseringar talar tiden för att Lernia blir ett börsbolag. Lönsamheten är dock skral. Bolaget lyckades i fjol bara skrapa ihop en vinst på 6 miljoner kronor på 2.500 anställda. Även Lernia har siktet inställt på e-learning.

Det finns några handfasta trender inom utbildningsbranschen. En av de intressantaste är att beslut om utbildningen håller på att flyttas nedåt i kundföretagens organisationer. Individen ges större ansvar för sin kompetensutveckling. På Ericsson, som är landets i särklass största köpare av utbildning och kompetensutveckling, tar utbildningsbesluten sin utgångspunkt i de anställdas personalutvecklingsmöten med närmaste chefen.

Banker storköpare

Samma sak gäller i bankvärlden, som är en mycket stor utbildningsköpare eftersom stora personalgrupper omskolas till nya arbetsuppgifter. Anders Halvor, chef på SEB Kompetens, uppger att ledarskaps- och personlighetsutvecklande utbildningar ökar starkt. En allt större del av företagens utbildningar sköts också av externa företag. Samtidigt kan externutbildningen i vissa fall ha svårt att konkurrera med internutbildningen, kanske främst på grund av att personalen lägger ned extra mycket energi när en intern utbildare står framför podiet. Dessutom kommer kunderna sannolikt aldrig att lägga ut utbildningar på externa utbildningsföretag när det gäller behandling av värderingar och etik i det egna företaget. Dessa måste med nödvändighet skötas internt.

Fortfarande passar nätbaserad utbildning bäst när det gäller viss IT-utbildning och annan utbildning av standardiserade eller grundläggande utbildningar. Så fort utbildningen blir komplex stöter den på problem i internetvärlden, me-nar Anders Halvor. Han tror inte att nätet kommer att ersätta annan utbildning, utan i stället användas som ett komplement till övrig utbildning.

Enligt Anders Halvor ligger internetutbildningens största fördelar i att den saknar geografiska begränsningar. Folk behöver inte resa till utbildningen. Den går även att ta med kursmaterialet hem om kvällarna.

Per-Olof Nyquist, som är ansvarig för kompetens och utveckling inom Ericsson, menar att den största fördelen med internet är att bolaget kan samordna sina utbildningar över världen. Genom att lägga utbildningen på nätet hoppas telekomjätten att undvika dubbelarbete, så att inte snarlika utbildningar produceras i olika Ericssonbolag runt om i världen.

Sparar tid

Däremot är nätutbildning inte ett sätt för Ericsson att spara pengar på utbildning. Thomas Jerpseth, som är projektledare för Ericssons utbildning via internet, anser att den största fördelen med nätet är att utbildningar går att starta snabbt. Snabbheten är viktigare än att spara pengar.

Språkutbildning är ett annat snabbväxande segment. En dominant inom området som EF, världens största språkutbildningsföretag, har tjänat stora pengar på att lära kineser engelska, och har nu gjort en storsatsning på språkutbildning via internet. Bolagets nättjänst kallas englishtown.com och har idag 700.000 elever. Bolaget har också breddat sig och erbjuder i dag även företag språkutbildning via nätet. EF har i dagsläget kontrakt med 10-12 företag och lika många är på väg in.

De stora utbildningsföretagen har som mål att bli totalleverantörer av utbildning till företagen. Men det tycks som de har en lång bit kvar. Det finns nämligen få tecken på att företagen är beredda att välja en leverantör som tar ansvar för hela företagets utbildning. SEB använder till exempel 6-7 olika företag bara för språkutbildningen, och ser ingen fördel med att avhända sig allt ansvar för utbildningen till en enda utomstående firma. Tvärtom anses utbildning vara en central funktion i banken när det gäller att ha kontroll över verksamhetens utveckling.