Läsarfråga: Är inte den protektionistiska geopolitiken tillfällig?

Läsarfråga:

Hej Peter,

Till att börja med, stort tack för bästa affärsmagasinet. Utan konkurrens.

Sedan några snabba reflektioner på artikeln om framtida inflation. Studsade en hel del på slutsatserna, ja nästan över konklusionen på samtliga drivkrafter. Så kände mig manad att skicka några kommentarer.

Först de två viktigaste drivkrafterna bakom den låga inflationen under 2000-talet:

Digitaliseringen (och robotiseringen) kommer väl rimligen att accelerera. Förutom viss (möjlig) negativ inflationsinverkan från techjättars pricing power, kommer detta leda till lägre inflation. Vidare, är inte den protektionistiska geopolitiken tillfällig då värdena med globalisering är alltför stora att förbise under längre tid?

Sedan två övriga drivkrafter som bedömdes:

• Demografiska förändringen har tidigare ej drivit inflation (se Japan) och det känns som en svajig hypotes att den nu åldrande befolkningens konsumtion kommer skilja sig?
• Underskott i offentliga budgetar leder väl, allt annat lika, till minskad investeringstakt, det vill säga lägre inflation?

Kinas position och investeringsvilja inom framtidsmarknader är minst sagt utmanande och det känns som vi just nu desperat försöker finna ett försvar, utan någon hållbar plan för sådan. Men spännande tider är det i alla fall.

Gustav Dahlberg

Peter Benson svarar:

Världen har upplevt flera decennier av låg och fallande inflation. Skälen till det torde vara många. Digitalisering och automatisering är så klart viktiga faktorer här. Men frågan är om de kommer bli ännu viktigare framöver?

Det ser jag inga som helst tecken på.

Visst är AI och robotik häftigt men mobiltelefonen och internet var kanske ännu häftigare när de slog igenom?

Innan vi har bevis på att produktivitetstillväxten ökar (alltså inte att produktiviteten ökar utan att ökningstakten ökar) så bör man inte se teknik som en större deflationistisk kraft idag jämfört med tidigare decennier.

Jag ser inga tecken på att protektionismen skulle vara tillfällig. Sådana här politiska cykler brukar pågå i många decennier, oavsett vad vi tycker om dem.

Min uppfattning är att storpolitik inte är ett spel som går ut på att maximera välstånd utan på att maximera relativ makt mot rivaler. Så nollsumme- eller minussummespel kan vara helt “rationella”. Krig är väl det typiska exemplet.

Jag håller med dig om att demografin är en joker. Det kanske inte är inflationsdrivande. Men det finns ett par stora skillnader mot Japan. I Japan har befolkningen börjat minska märkbart. Det vi ser i EU är inte att befolkningen minskar utan att den fortsätter öka (via migration) men att den produktiva arbetskraften minskar på många håll.

Nu börjar vi se samma sak i USA. Stora pensionsavgångar parat med massiv invandring av lågutbildade som inte alls har samma produktivitet som de som går i pension. Alltså: Fler munnar att mätta innebär hög efterfrågan samtidigt som utbudet av varor och tjänster pressas av en “sämre” arbetskraft.

Vad gäller budgetunderskott så handlar det återigen om varför man har budgetunderskott och vad resurserna används till. Om staten lånar pengar av pensionärer för att betala ut pensioner till samma åldringar som ändå lever snålt så händer inte så mycket med resursförbrukningen i ekonomin.

Om staten kör med höga budgetunderskott och pengarna används till saker som skapar flaskhalsar i balansen mellan utbud/efterfrågan så är inflation mycket möjligt. Hela covid-inflationen handlade ju mycket om detta. Staterna gav ut bidrag till höger och vänster. Bidragspengarna brändes på en massa märkligheter samtidigt som folk jobbade mindre på grund av lock-downs. Det blev ju ca 10% inflation på kort tid.

Läs mer: Kinas skuldproblem är en västanfläkt mot vår industrikris