LO:s kostsamma krav ger Sahlin huvudvärk

Det taktiska tigandet har betalat sig bra för socialdemokraterna. Än så länge. Det senaste halvåret har partiet pendlat runt 45 procent i opinionsmätningarna. Ett lyft från valet 2006 då sossarna stannade på 35 procent.

Men det går inte att knipa käft i all oändlighet. När partimedlemmarna ska säga sitt om den framtida politiken, genom en process som kallas rådslag, måste de ha förslag att ta spjärn emot.

Sista veckan i maj presenterade Sven-Erik Österberg – gruppledare i riksdagen, tidigare kommunminister och en gång ombudsman för Skogsarbetarna – partiledningens tankar om jobbpolitik. Han pläderade för “realism”. Allt kan inte, och bör inte, återställas till vad det en gång var. A-kassan bör höjas till 80 procent och gälla inkomster upp till 30 000 kronor. Men ersättningen begränsas till ett år. Därefter gives utbildningsstöd, på en lägre nivå, för den som deltar i åtgärd. Annars inget.

Första officiella protesten inkom från Skåne dagen därpå. Såväl parti- som LO-distrikt sa ifrån.

“Att kasta in de arbetslösa i ett bidragsberoende i stället för den försäkringslösning, som de varit med och betalat, är inte förenligt med vår grundläggande syn på försäkringssystemen”, förklarade skåningarna i ett pressmeddelande som innehöll namn som Heléne Fritzson, som är suppleant i sossarnas verkställande utskott, och Ilmar Reepalu, Malmös starke man. Ytterligare en dag senare inleddes den mest obevakade LO-kongressen i modern tid. Ordförande Wanja Lundby-Wedin pläderade för facklig-politisk samverkan och försäkrade att a-kassan ska förbättras. Och att allt är så bra, så bra:

– Därför blir mitt besked till Mona och alla andra i partiet. Vi fortsätter dialogen. Stämningen känns bra, berättade Lundby-Wedin.

Onsdagen 4 juni klubbades kongressen av. Majoriteten av ombuden var nöjda. De hade visat vägen framåt och den är: 90 procent i a-kassa på sikt, absolut utan bortre parentes och med lindrigare kvalifikationskrav samt lägre egenavgift. Sjukpenningen ska också höjas till 90 procent (vilket tillsammans med avtalsförsäkring ger full lön) och karensdagen ska bort.

– Vi ska tro gott om människor, argumenterade kommunalaren Dan Gabrielsson när han inte sjöng Elvis från talarstolen.

LO-ekonomen Dan Andersson försökte sy in spenderbyxorna:

– Bete er inte som Vårdförbundets kongress, manade Andersson och syftade på att syrrornas ombud förkastat avtalsbudet, vilket ledde till strejk och sedan monumental besvikelse och prat om att lämna facket. LO-förbunden brottas redan med kraftigt sjunkande medlemstal.

Ombuden slog dövöronen till. Och körde över ledningen i en central fråga till – om det nya EU-fördraget. Nu kräver LO att socialdemokraterna röstar nej i riksdagen när texten behandlas i november, så vitt inte utredningen “Konsekvenser och åtgärder med anledning av Laval-domen” presenterats dessförinnan. Utredaren Claes Stråth har sista lämningsdag i december.

På den punkten blir det ingen dialog med sossarna. Sven-Erik Österberg, som fått rollen som partibov gentemot LO, förklarade prompt att socialdemokraterna kommer att rösta ja till fördraget. Som ett tröstpris till LO skickade han ett brev till arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin med en bön om att stressa Stråth. Men i praktiken betyder det inget.

LO-kongressen kan summeras med ett årtal – 1989. Då var lettiska byggarbetare tryggt inlåsta bakom järnridån och jobb i Vaxholm inte ens en hägring. Då var ersättningsnivåerna 90 procent. Då rådde fortfarande kollektivanslutning, som innebar att många av dem som var med i LO blev med i socialdemokraterna vare sig de ville eller inte, vilket gjorde att LO:s röst vägde tungt i partiet.

Att återgå till regelverk från 1989 skulle omedelbart kosta statskassan tiotals miljarder. Och sedan ännu fler, för det leder till Kris. Det är Mona Sahlin inte intresserad av, ty hon var med förra gången. Men att LO nu ställt kraven är till stor del hennes fel. Tigandets taktik har givit utrymme för idén om att framtiden finns i ett lyckligt förr. Och nu blir det Sahlin som måste förhålla sig till LO i stället för tvärtom. Det kan bli dyrt för medborgarna.
—

Försäkringsfakta

Villkor i dag:

A-kassan: 80 procent av månadslönen upp till 18 700 kronor i 200 dagar, 75 procent i 100 dagar till.Ett års medlemskap krävs samt arbete på halvtid sex månader före arbetslösheten. Nu fem karensdagar, sju från 1 juli.

Sjukpenning: 80 procent av lönen upp till drygt 25 000 kronor. En karensdag.

Föräldrapenning: 80 procent av lönen upp till drygt 34 000 kronor. Måste ha arbetat minst 240 dagar före beräknad barnaankomst.