Lönsamma laxar

KRÖNIKA. Produktionen är rekordstor, ändå ligger laxpriset ligger på topp­nivåer. När en handlare i en Ica-butik i valfri förort till Stockholm utan att darra på manschetten tar 229 kronor per kilo odlad norsk lax över disk har något hänt. Eller 199 kronor för fryst fisk av samma slag. Livsmedlet som för några år sedan såldes för 79 kronor per kilo, och föraktfullt kallades för havets falukorv, synes ha återtagit sin gamla roll som finfisk.

I sekler har Norge varit en stor exportör av fisk. Sill och klippfisk, mest torkad torsk eller torkad långa, såldes och fraktades till Spanien, Portugal och Italien liksom senare till Argentina och Brasilien. Ända fram till i början av 1970-talet var fiske och jordbruk den näringsgren i Norge som gav flest jobb i landet. Sedan dess har olje- och gasbranschen tagit över som ekonomisk motor i vårt västra grannland, med Statoil i spetsen.

Men med de senaste årens vikande rå­oljepriser har laxodlarna flyttat fram positionerna. Möjligheterna att locka till sig ­investerare har ökat.

För att förstå utvecklingen i vad som på senare år utvecklats till den mest snabbväxande näringslivsbranschen i Norge krävs en tillbakablick till början av 1990-talet. Då drog investeringarna i laxodling på allvar i gång i Norge. De inledande trevande försöken hade präglats av misslyckanden: parasiter och andra sjukdomar slog ut hela laxodlingar. Men man lärde sig snabbt.

På börsen i Oslo finns numera ett tiotal fisk- och skaldjursföretag och i landet odlas cirka en miljon ton lax årligen. Sedan några år är exempelvis de svenska laxodlarna försvunna – utkonkurrerade av norrmännen.

Framgångssagan Salmar, en laxodlare som inledde verksamheten år 1991, med hemmahamn i yttersta havsbandet på en av öarna väster om Trondheim, kan representera hela branschens evolution. Bolaget byggdes upp efter att ha övertagit resterna av ett konkursbo. Salmar har sedan dess stadigt slukat den ena konkurrenten efter den andra och är en snabbväxare i klass med vilket ­Kalifornienbaserat internetbolag som helst.

I dag har bolaget fler än 1 000 anställda och växer fortfarande så det knakar. Försäljningen i år väntas nå 10 miljarder norska kronor (aningen mer mätt i svenska kronor) och rörelsevinsten tros bli 3 miljarder kronor, enligt ett genomsnitt hos de tolv analytiker som lämnat in data till SME Direkt. Börsvärdet uppgår till 24 miljarder norska kronor, vilket gör Salmar till det tredje största fisk- och skaldjursföretaget på Oslobörsen. Marknadsvärdet har ökat tiofaldigt under de senaste tio åren.

Branschettan, det Bergenbaserade Marine Harvest, inledde för elva år sedan en snabb expansion i samband med en trepartsfusion. Sedan dess har bolaget inkorporerat fiskindustrier i Irland, Chile, Kanada, Fär­öarna och Skottland. Bolagets börskurs har på tio år stigit sjufaldigt till 60 miljarder norska kronor, störst i världen i sitt slag.

Och nu förbereder Marine Harvest nästa steg. I takt med att bolaget blivit allt större har också odlingarna av vit fisk, som torsk, och skaldjur skjutit fart. Torskodlingarna möter kritik, precis som laxanläggningarna. Odlad torsk äter fiskmjöl, alltså nermald fisk, vilket gör att det blir mindre mat över till vild rovfisk. Torsken är därtill rymningsbenägen och bär med sig sjukdomar och ­parasiter till vild fisk.

Till skillnad från i Sverige, där livsmedelsproducenterna på börsen är ytterst få, finns i Norge till och med ett fisk- och skaldjursindex på börsen. Det heter Oslo Børs Seafood Index (OBSFX), allmänt kallat sjømatindeks. Indexet nådde rekordnoteringar kring senaste nyåret men föll under vårvintern tillbaka cirka 20 procent. När sedan den största norska banken DNB i mitten av april i en branschgenomgång köprekommenderade i stort sett alla aktier på fisk- och skaldjursindexet har kurserna återhämtat det mesta av fallet.

Sektortvåan Leröy, som presenterade förstakvartalsresultatet i förra veckan, redovisade bolagets bästa kvartal och rörelsevinst hittills. Rekordpriser på lax bidrog till ett försäljningslyft under kvartalet på över 40 procent till 5,5 miljarder norska kronor. Bättre marginaler, från 15 procents rörelseöverskott för ett år sedan till 24 procent i år, höjde feststämningen ytterligare några grader.

Samtidigt är fisk- och skaldjursbolagen fortfarande lågt värderade på Oslobörsen med vinstmultiplar (p/e-tal) på låga 6 till 12. De låga p/e-talen förklaras av att marknaden inte bedömer de nuvarande rekordvinstnivåerna, där mellan 15 och 25 procent av intäkterna utgör överskott, som uthålliga. Branschettan Marine Harvest, som kontrolleras av John Fredriksen med 15 procent av ägandet, har med en direktavkastning på cirka 7 procent få likar på vare sig börsen i Stockholm eller Oslo.

Ironiskt nog kommer miljardregnet över Norge samtidigt som Världsnaturfonden WWF i sin årliga fiskguide återigen ger rött ljus för att äta exempelvis Östersjötorsk, som bedöms som hotad.

På plussidan är dessutom att branschen surfar på trenden där det är inne att äta ­nyttig fisk. Och i länder som Kina, som varit stängt för norska laxodlare i många år, ses lax som lyxmat. Enligt det statliga fisk- och skaldjursrådet Norges sjømatråd väntas ­exporten till Kina öka i år, från 3 000 ton till 45 000 ton.

Lax-festen har med andra ord förutsättningar att hålla i sig.

Så det ser ut som vi får vänja oss vid att lax åter blir lyxmat och vid besked likt det som personalen i Ica Maxi-butiken i Barkarby norr om Stockholm skriver till sina kunder invid de tömda frysdiskarna. ”För tillfället råder det brist på lax! Vi får endast begränsade volymer som inte motsvarar våra behov. Vi ber om förståelse för att det gapar tomt.”