”Man betalar för båtens historia”

Trasig, övergiven och strandad i industriområdet Ringön på Hisingen. Hon var i bedrövligt skick när han såg henne första gången, skärgårdskryssaren Marga, som i sin ungdom hade briljerat framför societeten utanför Marstrand under det glada 1920-talet.

När båtbyggaren Henrik Widstrand inspekterade henne på Ringön sju decennier senare, år 1997, var hon delvis rutten, skrovet var fullt av fläckar från övernattande uteliggare.

– Vi hade hört att det fanns en skärgårds 95:a i Göteborg som var illa tilltygad och åkte ner för att kika på henne. Risken var stor att hon skulle huggas upp, säger Henrik Widstrand.

Egentligen skulle han och hustrun, Mia Widstrand, inte ha fler båtar – de hade redan tre skärgårdskryssare – men kunde inte låta bli och köpte Marga för 60 000 kronor.

– Det kan ses som mycket pengar för en båt i det skicket men det man betalar för är båtens historia samt att det finns ett fåtal sådana båtar kvar, säger Henrik Widstrand.

Marga kördes på lastbil från västkusten till östkusten, till Sollentuna utanför ­Stockholm, där Henrik Widstrands snickeri låg vid den tiden. Båtsnickaren och den bedagade träbåten tillbringade 19 år på land tillsammans. Efter det var 80 procent av båten utbytt.

Skärgårdskryssare började byggas för drygt hundra år sedan. De finns i olika storlekar – från 15 till 150 kvadratmeter segelyta. Under 1800-talet var svenska segelbåtar korta och breda men sedan kom man på att längre båtar är snabbare. År 1925 reviderades regeln som bland annat styrde förhållandet mellan båtens längd och bredd. Skärgårdskryssarna hade nämligen blivit för långsmala och Marga är en av de sista långa segelbåtarna som finns, även om det byggs nya skärgårdskryssare i dag.

– Det finns många historier som påminner om Margas. Vi ser övergivna båtar varje år, men de är ofta lite mindre. Marga var, även på sin tid, en exklusiv båt. Att båtar som hon förfaller blir mindre vanligt, säger Olle Appelberg, grundare av Scandinavian Classic Yacht Trust samt arrangör av regattor för klassiska segelbåtar.

Han tycker det är märkligt att träbåtar, även avancerade träbåtar, värderas högt i våra grannländer och i övriga Europa, men inte i Sverige.

– Det kanske håller på att vända men man behöver bara gå till Finland eller Tyskland så värderas de högre, säger han.

Olle Appelberg fick upp ögonen för gamla segelbåtar utomlands: i hamnstaden Cowes på den engelska ön Isle of Wight, nere på Rivieran och i Newport på USA:s östkust. När familjen flyttade till sommarhuset utanför Trosa var Olle Appelberg projektledare för en ”Medelhavsregatta” som anordnades i samband med att staden fyllde 400 år. 130 klassiska båtar från tio nationer kom till Trosa år 2010.

Det finns inte någon svensk arrangör som årligen driver igenom en regatta av Trosas storlek för klassiska båtar, men det har tillkommit två regattaserier, en svensk där sex regattor däribland KSSS Sandhamnsregattan och ÅF Offshore Race Classic ingår (tidigare Gotland Runt) och Baltic Classic Masters där de två samt två regattor i Finland ingår.

– Intresset för klassiska segelbåtar har ökat men det är svårt med återväxten. En del av grejen är att arrangera kappseglingar, det är då som entusiaster kan mötas och inspirera varandra till fortsatt kappseglande, säger Henrik Widstrand.

Att båtarna används till det som de är konstruerade för verkar vara centralt när det gäller att få upp ett levande intresse. På Rivieran är det till exempel vanligt med kappseglingar och om man ser på Finland kan tillgängligheten till havet vara en bidragande orsak som drivit på intresset för klassiska segelbåtar. Man kan gå från centrala delar av Helsingfors klockan 17 och vara ute på havet klockan 18. I Stockholm är det inte lika kort mellan kontoret och öppet hav med bra vind, utan tvärtom ganska långt även till de närmaste fjärdarna.

Olle Appelberg påpekar också att det finns ett annat klientel bland ägarna i exempelvis Helsingfors.

– De gamla träbåtar ägs av it-folk, arkitekter, mediefolk som alla kappseglar. I Sverige stjäl hantverk snarare tid från seglingen. Man ska slipa, måla, lacka. Jag tror inte att båtarna överlever om de inte kappseglas utan ligger still som bryggsmycken.

Aktiva b��tar är något som Henrik Widstrand skriver under på. Efter nästan 20 år på land debut-tävlade de i en cup för klassiska båtar i fjol. Det var en av fem delseglingar i Baltic Classic Master. Vinden var relativt hård och perfekt för Margas långa skrov. Det slutade med en överraskande seger över 60 andra båtar. Då hade Marga stått på land i 49 år.

Världens vassaste regatta…

… är franska Les voiles de Saint-Tropez som hålls mellan den 30 september och 8 oktober. Den bredaste och kanske folkligaste (att jämföra med Vasaloppets öppet spår) är Viaporin Tuoppi, Helsingfors, som välkomnar alla med en träsegelbåt. För fritidsåkare är Sveaborgsstopet, som det heter på svenska, den enda kappseglingen man deltar i under året.