Matriarken

När Antonia Ax:son Johnson den 26 februari 1975 gick på en skräpig byväg i Mato Grosso i Brasilien fick hon besked om att hon skulle ringa Sverige för att något hade hänt. I fyrtiogradig hetta skyndade hon sig till en telefonstation där telefonerna hängde i metalltrådar från taket i små bås. Hon fick då veta att hennes pappa, bergsingenjören och imperiebyggaren Axel Ax:son Johnson, hade fått en stroke, 63 år gammal.

-Jag fick en känsla av att nu kommer det här, det som jag är fostrad för. Det var som en flodvåg som kom och jag tappade andan. Jag hade vetat om det hela tiden, men jag hade hållit det på avstånd. Jag hade trott att det skulle dröja längre, säger Antonia Ax:son Johnson.

När hon fick beskedet var hon 33 år gammal och på besök hos släkt i Brasilien, hennes mors hemland.

Det har varit en bitvis skakig resa, men nu sitter hon säkert i sitt rum på Axel Johnsons huvudkontor på Villagatan i Stockholm, ett ombyggt gammalt hus där glastaket i mitten ger ljus hela vägen ner till bottenvåningen.

Hennes eget handelsimperium med bland annat mat, spännband till last­bilar, mobiltelefoner och musik går bra nu i högkonjunkturen, liksom familjens investmentbolag Nord­stjernan, och hon saknar inte pengar. Nyligen hamnade hon på plats nummer 158 på det amerikanska magasinet Forbes lista över världens rikaste, med en uppskattad förmögenhet på 43 miljarder kronor.

-Jag har aldrig velat ha ett liv i lyx. Det betyder mycket mer för mig att ta mina hundar med ut i skogen. Jag är inte materialist, säger hon.

Vad Antonia Ax:son Johnson än säger har hon hela sitt liv haft tillgång till pengar. Hon föddes i New York och båda hennes föräldrar kom från överklassen. Hennes pappa var en av två bröder i den gamla Johnsonkoncernen och hade stor makt.

Numera kör hon en sportbil och har en hästgård, Lövsta stuteri i Upplands Väsby, där hon föder upp dressyrhästar tillsammans med OS-ryttarinnan Tinne Vilhelmson. I stallet står hennes egen mörkbruna valack Cairo, inköpt för 300?000 kronor.

Dessutom umgås hon med andra maktfaktorer i svenskt näringsliv, bland andra Hennes & Mauritz huvudägare Stefan Persson. Hon är också så pass känd i USA att hon tidigare satt i styrelsen för kopieringsjätten Xerox.

Hennes bolag gör allt från musik åt Madonna i Murlyn Music till att sälja mat. Vad har allt detta gemensamt?

-Man måste förstå historien, säger hon.

Antonia Ax:son Johnson pekar ofta bakåt, mot historien. Företaget grundades av hennes farfarsfar, som var köpman, 1873. Verksamheterna växte så småningom till ett spretigt konglomerat, med rederi, stålverk, byggverksamhet och handel. Hennes far var en stor man i näringslivet och stod tidvis för runt hälften av Sveriges handel med Sovjetunionen där han hade utomordentliga personliga kontakter. Arvet tynger fortfarande, arvet och ansvaret att bygga vidare på familjeimperiet, nu inne på fjärde generationen. Men Antonia Ax:son Johnson vill inte gärna berätta vad hon har för framtidsplaner.

-Jag har köpt och sålt mycket, ofta för att ekonomin har tvingat mig. Men nu har jag blivit antingen gammal eller vis. Just nu har jag och våra företagsledningar en mycket stor tilltro till det vi gör. Vi har starka och glada medarbetare, god lönsamhet och god tillväxt. Servera och Åhléns har en väldigt fin utveckling, liksom våra internationella bolag. Då ska man inte vara klåfingrig utan säga att det här är bra och glädja sig åt det, säger hon.

Samtidigt säger hon att hon är opportunistisk om hon ser en affärsmöjlighet.

Hon vill inte peka ut vilket bolag som har den största tillväxtpotentialen.

-Alla har tillväxtmöjligheter, alla har bra affärsidéer och i princip alla våra bolag tar marknadsandelar från konkurrenterna. Vi har fantastiskt bra chefer, men det borde jag inte berätta för då får andra upp ögonen för dem, säger hon.

Antonia Ax:son Johnson heläger alla bolag i sin sfärhalva utom börsnoterade livsmedelsjätten Axfood. Men hon vill inte kommentera en eventuell försäljning av sin post på 44,5 procent.

-Det är bra som det är. Och skulle jag vilja det skulle jag inte säga det till Affärsvärlden, säger hon och ser arg ut.

Det är den enda gången under intervjun som Antonia Ax:son Johnson verkar irriterad, annars är hon ett under av vänlighet, även om det märks att hon är van att få exakt som hon vill.

Antonia Ax:son Johnson utstrålar auktoritet och beskrivs som närmast drottninglik i officiella sammanhang.

Men när hon kom till Sverige som nioåring från New York kände hon sig utanför, några ansåg att hon var mobbad. Det dåliga självförtroendet påstås ha följt henne till fyrtioårsåldern, så det måste ha känts rätt skakigt i telefonbåset i Brasilien. Då skulle ?jäntan?, som flera av männen i bolagen kallade henne, upp till bevis.

Sfären var redan då en av Sveriges största företagsgrupper. Nordstjernan, som styrdes av familjestiftelser, hade industrierna och hennes fars bolag A Johnson & Co var ett handelshus i bland annat olja, metaller och malm. Handelsbolaget var uppbyggt kring Nordstjernans bolag, hade en omsättning i miljardklassen och en vinst på en handfull miljoner kronor.

-Jag var omgiven av väldigt många äldre män och det fanns en inbyggd skepsis mot mig. Det väckte min revanschlystnad och jag ville visa dem, säger hon.

Hon var mamma Antonias och pappa Axels enda barn och hemma hade det alltid varit självklart att hon en dag skulle ta över A Johnson & Co. Från föräldrarnas sida hade det inte funnits en tanke på att hon inte skulle räcka till.

-Det finns en fantastisk bild av mig som ensam kvinna i ett hav av män i Wallenbergsalen på IVA på 1980-talet, säger hon.

Nu är det annorlunda.

-I familjeföretaget har vi ett matriarkat nu. I Nordstjernan är vi två kvinnor och i Axel Johnson tre kvinnor, säger hon.

Numera råder också sämja mellan de två familjegrenarna, men så har det inte alltid varit.

Antonia Ax:son Johnsons far, Axel Ax:son Johnson, bergsingenjören kallad, var en patriark som styrde och ställde enväldigt i sfären. När den yngre brodern, Bo Ax:son Johnson, skiljde sig 1961 utan att ha ett äktenskapsförord fick han sälja sin halva av A Johnson & Co till bergs­ingenjören.

Antonia Ax:son Johnson sägs ha samma kontrollbehov som sin far. Han detaljstyrde allt, varenda papper skulle passera hans skrivbord. Hans dotter talar med sina vd:ar flera gånger i veckan och hon vill veta precis vad som pågår. Liksom sin far har hon också ett hett temperament och kan vräka ur sig saker som hon sedan ringer och ber om ursäkt för.

När Antonia Ax:son Johnsons far slutgiltigt drog sig tillbaka 1979, fyra år efter sin stroke, fick hennes farbror Bo Ax:son Johnson makten över sfären. Han var ordförande i Nordstjernan och de två delarna av sfären fick skilda ledningar. Nordstjernan monterades ned utan att ta hänsyn till effekterna för Axel Johnson.

Båda Antonia Ax:son Johnsons föräldrar hade nu drabbats av stroke och bodde tidvis i Florida. Ensam kvar i Sverige med sin man Nils Mörner, som jobbade i bolaget, och sina fyra barn var Antonia Ax:son Johnson ofta osäker på vilken affärsinriktning hon skulle ha. Hon sökte då råd hos några av sin fars vänner, framför allt Marcus Wallenberg och Albert Bonnier.

-Marcus Wallenberg var spännande. Han kände både min farfar och min far. Han bjöd på Porla och en bit mesost, sedan lunch. Vi pratade om hur man gör affärer, vad man skulle tänka på. Sedan hörde han av sig någon gång i månaden, säger hon.

Antonia Ax:son Johnson har beskrivit övertagandet av sin fars bolag som att få en lerklump i handen och kunna forma den hur man vill.

-I slutet av 1970-talet var Axel Johnsons värde 150 miljoner kronor. Det gällde att koka soppa på en spik, säger hon.

Hon och Göran Ennerfelt, som var vd för A Johnson & Co, beslöt sig för att satsa på Nynäs Petroleum och ökade från 25 procent till 50 procent och köpte så småningom hela bolaget.

Antonia Mörner, som hon hette på den tiden, jobbade mycket nära sin vd. Att driva bolag med Göran Ennerfelt var bra mycket roligare än den roll som godsfru som hon haft i början av sitt äktenskap med greve Nils Mörner.

Snart började det skvallras i korridorerna om paret som drev bolaget. 1981?1982 tog tisslandet extra fart och enligt boken ”Johnsons, den sista dynastin” ställde hennes far frågan: ”Och när blir det aktuellt att få kalla dig fru Ennerfelt?”

Det blev det aldrig. Visserligen skilde sig Antonia Ax:son Johnson och Nils Mörner och hon gifte sig med sin Göran. Men hon tog aldrig hans namn utan Ax:son Johnson, med det kolon som hennes farfar stoppat in i Axelson.

-Fast jag skriver det inte med kolon själv. Jag skriver ”Ax” på raden som vanligt och sedan ”son” i luften ovanför raden, säger hon.

Fram till skilsmässan hade Antonia Ax:son Johnson varit hyfsat förskonad från skandaler i pressen, men nu hade Hänt i Veckan skilsmässan på löpsedlarna.

-Då röt jag till. Mina barn skulle inte behöva läsa om sina föräldrars skilsmässa på löpsedlarna på väg till skolan. Jag ringde Hänt i Veckans chefredaktör som bodde i samma kvarter och frågade om han förstod vad han höll på med. Då blev det slut på skriverierna.

Affärsmässigt kom den stora vändpunkten 1988 då Antonia Ax:son Johnson lånade pengar för att köpa Sabaföretagen med bland annat livsmedelsgrossisten Dagab, livsmedelskedjan Hemköp och varuhuskedjan Åhléns – bolag som nu utgör tyngdpunkten i Axel Johnson AB:s portfölj. (se grafik sid. 22?23)

-Köpet av Saba är min mest lyckade affär.

Hon och Göran Ennerfelt samlade alla Sabas dotterbolags-vd:ar, bland andra Nils-Erik Johansson, vd för Hemköp, i ett rum och frågade om de kunde acceptera Axel Johnson som ägare.

-Nils-Erik Johansson frågade på bredaste dalmål: Och vem är du då?

Han ville veta vad Antonia Ax:son Johnson stod för. En del var mer positiva än andra, men alla sa okej.

-Det är typiskt för mig att arbeta med och genom människor.

För att få loss ytterligare medel till affären sålde hon bolagets fastigheter till SEB-ägda Fastighetsrenting och hyrde i stället husen, så kallad sale lease back. När fastighetsmarknaden kraschade i början av 1990-talet och dåvarande riksbankschefen Bengt Dennis chockhöjde räntan klämdes Fastighetsrenting åt. Antonia Ax:son Johnson satt samtidigt med låneräntor på 20 procent.

-Kunderna var nervösa. Konsumenterna var nervösa och ville inte handla. Och leverantörerna ville ha betalt. Det var en likviditetskris, ingen värdekris.

På baksidan av ett kuvert ritade Axel Johnson AB:s dåvarande vice ordförande Gösta Bystedt upp bolagen och deras värde. Han pratade med banken, SEB.

-Vi gjorde upp ett program som vi till punkt och pricka följde – och överträffade.

Elaka tungor har annars hävdat att Antonia Ax:son Johnson klarade sig för att hon har ett familjeföretag med gamla anor och goda kontakter, att banken inte drev på henne så hårt som den gjorde med andra. Men det är fel, enligt Antonia Ax:son Johnson.

-Vi har inte kostat banken ett öre.

När bolaget skulle städas under krisåren gjorde hon dock en felbedömning.

-Det sämsta scenariot var att bli kvar med urmodiga varuhus och logistikfastigheter. Det kändes väldigt trist.

Men trots att hon fick Åhléns och faststigheter är hon i dag nöjd.

-Åhléns är en väldig framgång. Det har haft en fantastisk utveckling. Vi har öppnat nya varuhus och vi har en väldigt bra resultatutveckling. Dessutom har vi förvärvat Kicks, vilket var ett stort steg, och Lagerhaus, som var mindre. I Åhléns planerar vi att bygga och bygga på. Det är en jätterolig resa. Vi har 120 miljoner kundbesök om året, säger hon men förnekar att en börsintroduktion är aktuell.

Krisen förändrade hennes sätt att göra affärer.

-Jag lärde mig väldigt mycket som affärsman av att hamna i en utsatt position på grund av risktagande. Jag har blivit försiktigare. Vi har inte haft några lån på ett tag.

Annars brukar företag ha lån för att få bättre avkastning på eget kapital, att inte belåna sig alls anses som resursslöseri.

Hennes make, Axel Johnsons arbetande vice styrelseordförande Göran Ennerfelt, sägs vara betydligt mer riskbenägen än hon är, något som han bekräftar.

-I familjen skojar vi om att jag är optimisten och Antonia pessimisten. Hon ser alltid mer på faror och risker i nya affärer och jag ser mer på möjligheterna. När vi har olika uppfattning slutar det ofta med att vi inte gör någon affär, säger Göran Ennerfelt.

Liksom Antonia Ax:son Johnson själv under hela sin uppväxt har fått höra sin mor och far tala om bolag och affärer, diskuterar hon ständigt med Göran Ennerfelt.

-Jag har varit gift med Göran i snart 30 år. Vi är ett oslagbart team. Vi ger våra chefer stor frihet och självständighet. Vi ser till att de inte känner att besluten har fattats vid köksbordet. Vi har varit oense på styrelsemöten där vi har haft helt motsatt uppfattning. Vi försöker vara noga med att vara professionella i styrelsen och med de ledande befattningshavarna.

Medan hon och Göran Ennerfelt nästan gick omkull på 1990-talet var det spretiga konglomeratet Nordstjernan, som bland annat ägde ståltillverkaren Avesta, rederiet Nordstjernan och byggbolaget NCC, illa ute redan på 1980-talet.

Antonia Ax:son Johnsons farbror Bo Ax:son Johnson, som var ordförande, tog in Bernt Magnusson som vd och städgubbe 1985. Magnusson sålde fler än 300 bolag, i princip allt utom byggverksamheten, det som i dag är NCC. Det ledde till en schism mellan farbrodern och Antonia Ax:son Johnsons far Axel Ax:son Johnson.

-Det var en sorg för en person som min far, som var en stor affärsman, industrialist och entreprenör, att finna sig i att sitta i rullstol i 15 år. Att se 80-talets utförsäljningar var svårt för honom. Han hade en stor passion för Avesta Jernverk och sjöfarten.

Först vill inte Antonia Ax:son Johnson prata om Bernt Magnusson. Hon lyfter båda händerna i protest och vänder sig bort. Säger att det var länge sedan nu, men sedan kommenterar hon i alla fall.

-Utförsäljningarna behövdes, men jag tycker att det sätt på vilket de gjordes varken var affärsmässigt eller kulturellt riktigt. Han gick hårt fram när han sålde verksamheterna. Att sälja är inte samma sak som att göra en strategisk avyttring. Vi blev kvar med NCC och det hade kunnat bli en rysare.

NCC var ett rörigt bolag skapat genom fusioner. Lönsamheten var dålig och bolaget hade ständiga problem.

Våren 1988 tvingade Bo Ax:son Johnson ut sin brorsdotter Antonia Ax:son Johnson ur Nordstjernans styrelse. Ett bråk som skedde inför öppen ridå, bara det en sensation i en sfär som präglats av hemlighetsmakeri, en sfär som facket under många år försökt få information till sina medlemmar om, en sfär där det inte ens är kutym att vara fackligt ansluten.

Över huvud taget har Antonia Ax:son Johnson, trots att hon inte så ofta pratar med media, varit frispråkigare än sin far. Han vägrade att befatta sig med politik, medan hon suttit tolv år i folkpartiets styrelse och åtta år som kommunalpolitiker hemma i Upplands Väsby norr om Stockholm där hon bor.

-Ska jag välja riksplanet eller det kommunala planet, så väljer jag det kommunala. Det är bra mycket roligare att påverka.

Dessutom argumenterade hon emot löntagarfonder inför 35?000 människor som samlats i Kungsträdgården i Stockholm för att protestera mot fonderna 4 oktober 1984.

– Jag ringde min far och farbror för att fråga om råd. Båda sa att det var en dålig idé och då tackade jag ja.

På senare tid har hon deltagit i debatten om kvotering av kvinnor till styrelser, vilket hon är emot.

-Nu är absolut fel tidpunkt att kvotera. Nu finns många kvinnor på mellanchefsnivå, det har hänt mycket, men det finns mer att göra på toppnivån, säger hon.

Att sfären är emot kvotering står till och med i Nordstjernans årsredovisning. Enigheten mellan familjegrenarna är stor nu för tiden.

När Antonia Ax:son Johnsons 20 år yngre kusin Viveca Ax:son Johnson tog över ordförandeklubban i Nordstjernan 1997, då hennes far Bo Ax:son Johnson gick bort, inleddes en ny epok inom sfären.

-Vi strök ett kolsvart streck över det som varit. Det är ovanligt att familjer lyckas göra det. Det var förlösande när Vicky och jag började jobba tillsammans. Då fanns bara NCC kvar, vi hade ett helt vitt blad. Vi var två kusiner och två kvinnor med 20 år emellan.

Duon bildade en enad front och flyttade fram sina maktpositioner. Två år senare började huvuden rulla och Bernt Magnusson försvann från ordförandeposten i NCC medan Tomas Billing kallades in som vd för Nordstjernan. Våren 2001 blev han även ordförande i NCC.

Hösten 2001 blev Alf Göransson vd för NCC och lyckades så småningom få rätsida på byggandet.

Ungefär samtidigt började de båda kusinerna investera och i dag har Nordstjernan andelar i ett tiotal bolag.

Förutom skilsmässan och bråket med farbrodern har det blivit relativt få skandaler under de snart 30 år som Antonia Ax:son Johnson har regerat sfären.

Men på senare tid har det varit turbulens inom handeln när Vi-handlare lämnat Dagab, vilket fått Axfood att hota med vräkning, lägenhetsfiffel i Stockholms Stadsmission och Nordstjernans ordförande, finansmannen Johan Björkmans, påstådda insideraffärer.

-Johan Björkman har haft mitt totala stöd. Vi-handlarna hanterar Axfoods styrelse. När det gäller Stadsmissionen blev jag upptryckt mot en vägg klockan elva på kvällen av Janne Josefsson på Uppdrag Granskning när misstaget redan var tillrättalagt. Själva saken, arbetet med de hemlösa, skadades och det kändes väldigt bittert.

Antonia Ax:son Johnson var ordförande för Stadsmissionen i elva år och har mött många hemlösa. Hon är filantrop och skänker pengar till välgörenhet.

-Tre, fyra gånger i veckan kommer förfrågningar om sponsring till projekt eller olika organisationer. Jag skriver svar till alla. Det ska finnas någon koppling till vår affärsverksamhet.

Just nu har Åhléns skänkt 3 miljoner kronor till ett barnbibliotek i Kulturhuset eftersom Åhléns även har en stor bokhandel. Samarbetsprojektet har blivit prisbelönt

Men hon ger definitivt inte bort pengar hur som helst. År 2000 försökte hon sänka sin förmögenhetsskatt genom att låna

ut 290 miljoner kronor till ett bolag som hon kontrollerar. Det skattemålet förlorade hon i kammarrätten i fjol och var tvungen att betala drygt 4 miljoner kronor i skatt.

Samtidigt talar Antonia Ax:son Johnson sig varm för familjeföretaget och ?det goda företaget?, som ska vara bra för samhället och de anställda och tjäna pengar åt sina ägare.

-När jag talade med Erik Åsbrink om bolagskoden som skulle föra in moral och etik i näringslivet undrade jag varför han inte nämnde familjeföretag. Han sa att det aldrig var några problem med dem.

-För ett familjeföretag är det så mycket som står på spel. Det är ansvaret mot tidigare generationer, mot traditionen, mot familjen, mot varumärket som man byggt upp under lång tid.

Men visst finns det mindre gott beteende även i familjeföretaget. I Nordstjernan fick anställda vara med i ett vinstdelningssystem i några av investmentbolagets placeringar. Bolagen gick dock så bra 2005 att personalen skulle ha fått ansenliga summor enligt det systemet, vilket fick vd Tomas Billing och ordförande Johan Björkman att riva upp avtalen, enligt en av Affärsvärldens källor. Om någon berättade om detta hotade Tomas Billing och Johan Björkman att förstöra deras karriärer, enligt källan.

-Prata med Tomas Billing och Johan Björkman om det, säger Antonia Ax:son Johnson.

Tomas Billing bekräftar att avtalen ändrats.

-Det stämmer att Nordstjernans långsiktiga incentiveprogram omförhandlats, och det gäller såväl för undertecknad som för övriga ledande befattningshavare, säger han.

När liknande oväntat stora utbetalningar till personalen varit aktuella i investmentbolagen Investor och Custos har de betalat sin personal utlovade belopp.

En av de stora frågorna för alla familjeföretag, successionen, är också ordnad. Tre av de fyra barnen jobbar numera i familjeföretaget och alla barnen samt två svärsöner sitter med i ett familjeråd som bildades för tolv år sedan. Det är inte ett beslutande råd utan ett forum som ska ge kunskap om bolagen och deras historia. Rådet träffas tre gånger per år.

-Det är här schismerna och krockarna ska komma fram, inte ute i företagen, säger Antonia Ax:son Johnson.

Dessutom har hon placerat tre av barnen i olika styrelser. Äldsta barnet, Alexandra Mörner, sitter i Axel Johnson AB:s styrelse, systern Caroline Berg sitter i styrelsen för det amerikanska bolaget, Axel Johnson Inc., och brodern Axel Mörner är styrelseledamot i fastighetsbolaget Axfast.

Sofie Mörner är det enda av barnen som inte jobbar i familjebolaget. Hon bor i Brooklyn, New York, är fotograf och ger ut en fototidning. Hon har tagit bilderna i Axel Johnson AB:s årsredovisning.

-Jag har aldrig förväntat mig att barnen skulle gå in i familjeföretaget. Jag vill att de ska vara självständiga, lustfyllda människor med integritet, säger hon, men erkänner ändå att det är väldigt roligt att tre av hennes barn valt att komma in i bolaget.

—

God för 43 miljarder

Namn: Antonia Ax:son Johnson

Ålder: 62 år

Familj: Maken Göran Ennerfelt och fyra barn från ett tidigare äktenskap, fyra barnbarn.

Inkomst 2004: 5,1 mkr.

Förmögenhet: 43 miljarder kronor, enligt Forbes.

Styrelseuppdrag: Förutom i sina egna bolag sitter hon i de börsnoterade sfärbolagen Axfood och NCC. Dessutom är hon ordförande i Svenska Ridsportförbundets dressyrkommitté.

Birgitta Forsberg