Med hammare och silversked

Mitt i natten den 25 januari 2009 satt en 24-årig kille med anställning i finansbranschen i en bil och huttrade utanför en K-märkt lampfabrik i Hammarby Sjöstad i Stockholm. Där hade han suttit i över tre dygn. Men det var inte för att komma undan från den finanskris som rasade som värst efter Lehmans undergång som han satt där. Han väntade för att vara först i kön när de 46 lyxlägenheter, som byggbolaget Oscar Properties hade omvandlat fabriken till, skulle säljas. Över 3 000 personer har anmält intresse för bostäderna. Och först till kvarn skulle få välja. Den sista natten före visningen sov runt 40 personer i sina bilar utanför Luma-fabriken.

– Det var mitt i vintern så vi kom dit med värmare och soppkök. Vi gick även runt och serverade kaffe och bullar för att ta hand om kunderna, säger Oscar Engelbert som är vd för Oscar Properties och hade grundat bolaget fem år tidigare.

Att Engelbert skulle bli en entreprenör som gick ut mitt i natten för att servera varm soppa och kaffe till kunderna var annars ingen självklarhet. Han föddes nämligen med silversked i munnen 1976 och växte upp i Djurgårdsstaden i Stockholm. Några hundra meter därifrån ligger den idylliska Djurgårdsskolan där lille Oscar gick sina första tre skolår. Mamma Christel är barnbarn till Albert Bonnier junior, mediesfärens överhuvud fram till sin död 1989. Än i dag bor Oscar Engelbert i familjebostaden, granne med bland andra Marcus Wallenberg som bor lite längre bort på samma gata.

Under gymnasieåren på Östra Real var Engelbert, enligt boken Victoria: Prinsessan privat, med och startade herrklubben NEB, en förkortning för Never Ending Brats, tillsammans med ett antal jämnåriga från Stockholms innekretsar, där flera är vänner till kungabarnen. Enligt Expressen existerar herrklubben än i dag.

Oscar Engelbert säger att NEB bara var något som en av hans kompisar skämtade om under en middag.

– Sen fick det där proportionen att folk började prata om det mer än vad det egentligen var. Det var nog inte mer än så.

Han tog studenten 1995 med medelbetyget 3,5 (det var den sista årskullen som fick betyg efter skalan ett till fem).

– Jag var aldrig någon höjdare i skolan. Jag hade svårt att sitta still, rastlös.

Har du alltid varit det?

– Ja.

Engelbert börjar trumma med fingrarna.

– Jag tycker det är lite jobbigt att prata när det blir privat.

Jo, det märks. Svaren blir korthuggna och av den entusiasm som Engelbert visar när han får prata om sina projekt och sitt företagsbygge syns inte ett spår. Men vi släpper inte ämnet. Inte riktigt än.

Efter gymnasiet flyttade Oscar Engelbert till Boston för att studera, men det blev bara en termin.

– Jag hade koncentrationsproblem. Sitta länge och läsa, fokusera på en sak, det är inte min grej. Jag kände att nu vill jag verkligen börja jobba.

Sagt och gjort. Tillbaka i Sverige startade han sitt första bolag. Det tillverkade plast som man täcker båtar med, ett koncept han sett i USA.

– Jag var nog ute i rätt tid för i dag använder alla det här, men jag var inte tillräckligt intresserad.

I stället startade han upp ett nytt bolag som utbildade företag och arbetslösa inom it. Det köptes upp av ett börsnoterat bolag kring millennieskiftet, men när it-kraschen slog till fick bolaget problem och Oscar Engelbert köpte tillbaka det. Så fusionerade han bolaget med en kollegas företag, men fick ångra det bittert.

– Den killen lurade mig. När jag jagade honom på pengar var det någon som sa till mig: du kan inte lugga en flintskallig.

Hur mycket han förlorade vill han inte gå in på annat än att det var ett betydande belopp. Följden av debaclet blev hur som helst att han var tvungen att starta om från noll igen och fundera på vad han kunde tjäna pengar på härnäst.

– Jag tror att man måste skaka av sig sådant där och gå vidare … Och nu sitter jag här, säger Oscar Engelbert och slår ut med armarna.

När Engelbert slipper prata om sitt livs historia och får gå över på skötebarnet ­Oscar Properties personlighetsförändras han. Munnen går i ett och röstens volym skruvas upp ett par snäpp.

När han startade bolaget 2004 fanns det gott om lediga kontorslokaler i Stockholm. I spåren av it-kraschen hade många bolag lämnat sina kontor i innerstaden och vakansgraden låg på 18–19 procent bland kontorsfastigheter i huvudstaden. Oscar Engelbert hade tillbringat många somrar hos sin mormor i New York och sett hur kontors- och industrilokaler omvandlades till bostäder. Det gjordes inte i Stockholm men borde gå även här, tänkte han.

En sensommarkväll 2003 satte sig Oscar Engelbert i sin Landrover och körde ut på Stockholms gator. Med sig hade han ett block, en penna och den blå bibeln, mer känd som fastighetskalendern. Han var på jakt kontorsfastigheter som var lämpliga att konvertera.

– Hornsgatan 78. Aha, vem äger den? Okej, bra, tänkte jag, och antecknade uppgifterna.

Engelbert ägnade många kvällar åt att kartlägga innerstadens fastigheter. På dagarna ringde han runt till ägarna och frågade om någon var intresserad av att sälja.

– Det var ett evigt jagande av projekt, minns han.

En av de fastigheter han fastnade för var ett gammalt posthus på Fridhemsgatan 7–11. Ett kulturhistoriskt byggnadsminne ritat av arkitekten Erik Lallerstedt, som ägdes av fastighetsbolaget Fabege. Dess styrelseordförande var – och är fortfarande – byggmiljardären Erik Paulson. Han valde att tro på den unge entreprenören och det var tack vare honom som Oscar Properties kunde köpa det som skulle bli bolagets första projekt.

– Jag tror han såg någon som var lika rastlös som han och som var entreprenörs­driven. Han om någon har varit en mentor för mig. Utan Erik Paulson skulle jag inte sitta här i dag.

Engelbert köpte fastigheten med hjälp av den brittiska fonden Redcap och ett antal privata investerare, bland annat SAS ex-vd Jan Carlzon och RNB:s förre vd Mikael Sohlberg. Oscar Engelbert hade ännu ingen uttalad ambition att skapa en stor byggprojektrörelse. Han ville bara göra bra projekt och tyckte det var ”förbaskat kul”. Konceptet fungerade. Folk var villiga att betala bra för bostadsrätterna som hade högt i tak, lite mer exklusiv interiör och en byggnad med historia.

Så träffade han fastighetsentreprenören Erik Selin som, lite förenklat, gick in på banken i början av 1990-talet och lånade 20 miljoner kronor som han köpte fastigheter för. Tjugor år senare var han miljardär och i dag är han vd och huvudägare i det börsnoterade fastighetsbolaget Balder.

Den nio år äldre Selin gick in som 50-procentig delägare i Engelberts bolag. Idén var att bygga varumärket Oscar Properties genom högprofilerade byggprojekt. Bolaget gjorde bland annat om några kontorslokaler på Gärdet, genomförde projektet Isprinsessan i det som tidigare var Västertorps gymnasium liksom lampfabriken som nämndes i inledningen. I början anlitade Oscar Properties externa byggbolag. Men det innebar att det aldrig var samma personal vid projekten och därför beslutades att bolaget skulle börja köra i egen regi.

I dag har Oscar Properties egen plats­ledning och försöker använda samma personer i projekten. Bolaget har även ett eget designteam på sex personer som bestämmer hur ett projekt ska se ut. Men inte utan att vd har sagt sitt.

– Jag tröttnade på arkitekterna som jag inte tyckte levererade de produkter jag ville ha. Då sa jag, det är bättre om vi gör det här själva.

Oscar Properties har gjort sig känt för snygg och modern, rentav exklusiv, design i projekten. Och för att ta bra betalt. I Stockholms innerstad har det ofta handlat om priser kring 80 000–90 000 kronor per kvadratmeter, ibland över 100 000. Kvaliteten i projekten har däremot inte alltid stått i relation till de aggressiva priserna. Många lägenhetsköpare har vittnat om slarvigt genom­förande och enkla lösningar bakom de tjusiga ytskikten. Undermåliga köksfläktar, obefintlig garderobsinredning, hissar från Kina med inkörningsproblem och innertak som lossnar när man hänger upp gardiner.

En familj reagerade på att det alltid var så kallt i rummet där barnen sov. Det uppdagades att rummet gränsade till ett hisschakt och att väggen endast bestod av en tunn plywoodskiva. Och i en totalrenoverad fastighet på Karlavägen i Stockholm tvingades en trendig restaurang i gatuplanet nyligen stänga för ombyggnad, bara ett år efter öppningen. Skälet var att ventilationssystemet var undermåligt och måste bytas ut eftersom lägenheterna i huset fylldes med matos. Bostadsköparna säger dock också – i rättvisans namn – att de fel som upptäcks i allmänhet rättas till relativt snabbt.

– Det är ingen bilfabrik där allting är automatiserat. Det är skitsvårt det vi gör och vi kommer begå misstag. Men det enda som kan få oss till att bli bättre är att ta med all erfarenhet från ett projekt till nästa, säger Oscar Engelbert.

För att höja kvaliteten har Oscar Engelbert använt kontrollanter på byggena som ­sätter små blå lappar på saker de har anmärkningar på. I början var kontrollanterna lika många som hantverkarna och de var nitiska.

– Jag ansåg att det var ett nödvändigt ont och det är klart att vi var en pain in the ass.

Några andra som möjligen har anledning att sura är bolagets aktieägare. För ett år sedan noterade Engelbert Oscar Properties på småbolagsbörsen First North. Introduktionskursen var 30 kronor och kursen steg nästan direkt till 36. Men glädjen blev kortvarig. Efter det har kurvan pekat neråt och aktien stod i förra veckan i 27 kronor. Under samma period har index stigit 12 procent.

Fast Oscar Engelbert går det ingen nöd på. Han äger knappt 57 procent av bolaget. Värdet på den posten är drygt 440 miljoner kronor. Silverskeden har blivit en guldsked. Och han har gjort den själv.

Nära vän till ­Moderna museet

Namn: Oscar Engelbert, grundare och vd för Oscar Properties.

Ålder: 38.

Bor: I Djurgårdsstaden i Stockholm. Lantställe på Dalarö i Stockholms skärgård. Lägenhet i New York (inköpt 2010 för 5,5 miljoner dollar, skådespelerskan Nicole Kidman bor i samma hus).

Familj: Två barn.

Utbildning: Gymnasiet (ekonomisk linje).

Fritid: Intresserad av konst, arkitektur och design.

Andra uppdrag: Ordförande i juvelerar­firman Heribert Engelbert, styrelseledamot i Bonniers Konsthall och sitter även med i styrelsen för Moderna museets amerikanska vänförening.

Inkomst: 4 miljoner kronor inkomståret 2013.