Min förlorade oskuld

Alltihop har den omisskännliga karaktären av häxjakt. Om sådana kan man säga att de inte utesluter att en och annan av de jagade faktiskt är häxor, men att jakten ändå är uttryck för masshysteri.

Brott och straff har en kärv direkthet och ordningsföljden i Farmor och Vår Herre får mig alltid att le, men den gamle fjollan Quentin Crisps How to Become a Virgin är en nästan oslagbar boktitel.

Det finns säkert en bokstavsförkortning och ett riksförbund för dem som anser att de vunnit tillbaka sin förlorade oskuld, men vi vet förstås att det är omöjligt. Och av allt det som vi förlorat under de gångna trettio åren – hyfs, vett, sans, koncentrationsförmåga, proportioner – är oskulden det jag saknar mest.

Prenumerera

Detta innehåll kan läsas av dig som är prenumerant.

Har du redan ett konto? Logga in för att läsa vidare.

Dator, läsplatta och mobiltelefon.

Premium

  • Dagsfärska analyser och artiklar via nyhetsbrev
  • Magasinet digitalt eller hem i brevlådan
  • Över 500 aktieanalyser per år
  • Unika investeringsverktyg och portföljer
  • Färre annonser och en bättre läsarupplevelse
  • Och mycket mer
479 kr  / per månad

Vill du se fler alternativ? Läs mer här