Mörkare än det verkar
Alliansen har akuta problem. Oppositionsledaren tappar stadigt i förtroende, hennes parti störtdyker och inställningen till SD har skapat halvt inbördeskrig. KD saknar både riktning och väljare. Även sakpolitiskt är splittringen mellan partierna stor, i synnerhet i invandringsfrågan. Samtidigt växer förtroendet för statsministern. Sedan Åsa Romson och Mehmet Kaplan gick på plankan, stävar regeringsskeppet på tämligen skandalfritt. MP accepterar sin litenhet och sitter still i båten.
Om man till det lägger beröm från OECD, sjunkande arbetslöshet och god tillväxt – förvisso dopad av minusränta och det migrationsindustriella komplexet – så ser det onekligen rätt mörkt ut för Alliansen.
Men läget är inte riktigt så mörkt som det verkar. I själva verket är det ännu mörkare.
Det långsiktiga grundproblemet kan fångas in i en statsvetenskaplig fyrfaktormodell för valframgång.
1. Kompetens. Politiker som Carl Bildt och Anders Borg lämnade stora tomrum i Alliansen. De rödgröna statsråden, å sin sida, befinner sig i ständig kompetensutveckling.
2. Agenda. Det vill säga att ”se till att de egna hemmaplansfrågorna klättrar på dagordningen”, som Henrik Oscarsson, en av modellutvecklarna, uttryckt saken. Liberalerna hade tidigare skolpolitiken, men den har man tappat. Upprustning och eventuellt Nato-medlemskap klättrar förvisso, men säkerhetspolitik avgör inga val. Moderaterna har försökt damma av den gamla paradfrågan lag och ordning, men kläms mellan sköldarna. Dels av SD, dels av de tuffa killarna Anders Ygeman och Morgan Johansson som tecknar firma för regeringen i frågan. De har en jättearsenal till hands. Från mer avlyssning och fler utvisningar, till att vid behov sparka landets impopuläre rikspolischef.
3. Tydlighet. Väljarna har i bruset svårt att uppfatta skillnader mellan partierna. Därför premieras flankpositioner. Väljarna behöver inte hålla med partiet fullt ut, känslan av att någon bestämt driver en fråga kan räcka långt. Reinfeldts och Borgs hårt drivna arbetslinje är ett exempel, Vänsterpartiets motstånd mot välfärdsvinster ett annat. Alliansen saknar i dag sådana frågor.
4. Närhet. Det parti man överväger att rösta på måste stå i någorlunda samklang med de egna värderingarna. Men Moderaterna är ju snarast på väg ut från den breda socialliberala mitten. Samtidigt har de rödgröna kommit närmare centrum genom att prata mindre om identitetspolitik och mer om ordning och reda.
Ett annat sätt att säga ungefär samma sak som ovan, är att titta på vilka frågor väljarna sätter främst. I senaste Aftonbladet/Inizio ser tre-i-topp ut som följer: flyktingar och invandring (43 procent), lag och ordning (31 procent), sjukvård (29 procent). Alla med stigande trend. Det har även äldreomsorg på plats 6 (19 procent). Vi talar här om välfärdens kärna, där krisrapporterna haglar. Det talar starkt emot att borgerliga skattesänkningar skulle vara en valvinnare.
Två frågor med fallande angelägenhetskurva är ekonomin och sysselsättningen, ett plusbetyg för finansminister Magdalena Andersson som ansvarar för frågorna. När det gäller ekonomin kan man invända att även regeringen brister i agendasättning och tydlighet. Varför händer så lite när det gäller till exempel bostadsbeskattningen? De flesta ekonomer efterlyser ju avskaffad flyttskatt, minskade ränteavdrag, mer marknadshyra och kraftigt höjd fastighetsskatt? Och hur ska de nyanlända få jobb? Men faktum är ju att i bostadsfrågan är allians och regering jämnfega. Och när det gäller jobb för nyanlända är recepten likartade. Arbetsmarknadsutbildning, sänkta kostnader för arbetsgivarna och fler enkla jobb.
Annie Lööf sa i en intervju 2013 att hon hellre skulle äta upp sin högra sko än att bli ett stödhjul till Socialdemokraterna. Nu väntar vi på receptet. En riktig långmarinad, kanske? Inget talar ju för att det blir segerdans redan 2018.
Trumps segerrecept
Eftersom det numera är inskrivet i lagen, att politisk journalistik måste innehålla Donald Trump, så tänkte jag nu köra hans bygga-en-mur-mot-Mexiko i fyrfaktormodellen:
1. Kompetens. Hmm…
2. Agenda. Mätaren i taket!
3. Tydlighet. Mätaren i taket!
4. Närhet. Väldigt nära VISSA väljargrupper… väldigt långt ifrån andra!
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.