Nordbanken satsar på risk
Fondbolagen inom Merita-Nordbanken försöker skaffa sig en mer spännande profil, genom att starta högriskfonder och betona investeringar i tillväxtföretag. Dessutom blev banken först av de fyra storbankerna om att ha en kvinnlig chef över själva förvaltningen, när Inga-Lill Carlberg för ett drygt halvår sedan blev chef för Merita-Nordbanken Investment Management.
Den nya inriktningen på aktier i tillväxtföretag visas inte bara av de fonder som startats de senaste två åren, dessutom har resten av fonderna i större utsträckning köpt tillväxtaktier.
Fördelen med tillväxtaktier är att de kan stiga mycket kraftigt om företaget lyckas bra och börsklimatet är positivt, men samtidigt blir risknivån högre. Under 1999 har tillväxtaktier generellt inte utvecklats så bra jämfört med index, men Nordbanken har genom ett bra aktieurval ändå i de flesta fall lyckats hänga med sina jämförelseindex.
Inriktningen på placeringar med högre risk är något nytt. Under åren 1994 till 1996 genomförde Nordbanken tvärtom en drastisk bantning av sitt fondsortiment. Fonder som övertagits från Fides och Gota lades ned eller fusionerades med övriga fonder. Mycket var naturligt, men vissa nedläggningar önskar nog den nuvarande ledningen vore ogjorda. Till exempel stängdes högriskfonden Nordbanken Optionsfond i november 1996, medan SEB/Tryggs och Bancos optionsfonder blev vinnare både 1997 och 1998.
För bantat
Resultatet av bantningen var att Nordbanken för tre år sedan hade ett betydligt smalare fondsortiment än de tre övriga storbankerna. Efter bantningen fanns bara fonder i 14 av Fondindikatorns 48 fondtyper och de enda högriskfonder som Nordbanken erbjöd var Asienfonder. Det kan jämföras med SEB, som efter de senaste årens förvärv har fonder i 39 av fondtyperna, medan Handelsbanken har 27 och Robur 26. Orsaken var att Nordbanken ville göra det lättare både för säljpersonal och kunder att välja fond genom att begränsa antalet alternativ.
Men de senaste tre åren har sex nya fonder startats: Östeuropa, Latinamerika, Tillväxtbolag, Småbolag Norden, Medica och för några veckor sedan IT. Alla utom Småbolag Norden har en högre risk än normalfonden, vilket innebär att Nordbanken nu har ett sortiment som har nästan samma spännvidd som de övriga fyra storbankerna, med fonder i 20 av 48 fondtyper.
Men fortfarande har Nordbanken till exempel ingen Japanfond och bara en småbolagsfond. Fler nya fondtyper är dock på planeringsstadiet, främst branschfonder. Närmast på tur är troligen ytterligare en fond inriktad på en tillväxtbransch, kanske en Finansfond.
Alla nya fonder som startas är registrerade i Finland. Det ger samma skattefördel som Luxemburg, det vill säga att all beskattning sker vid spartidens slut. Men dessutom slipper andelsägarna den speciella förmögenhetsskatten på aktiefonder i Luxemburg, som är 0,06 procent per år. Kostnaderna för att administrera fonder är dessutom lägre i Finland än i Luxemburg.
Parallellt med ökningen av antalet fondtyper satsar banken också mera på utlandet. För fyra år sedan stod de utländska innehaven för mindre än en fjärdedel av förvaltningen, och organisationen var främst inriktad på att skapa en bra avkastning på svenska aktier. Idag är nästan hälften av innehaven utländska. Bara 8 av 45 förvaltare och analytiker är inriktade på de svenska aktie- och räntemarknaderna.
Chefskarusell
Nordbanken utmärker sig även bland de fyra storbankerna genom att ha haft den största personalomsättningen i ledningen för sin fondförvaltning. De senaste fyra åren har alla ledande positioner ersatts minst två gånger. När VD Lars Lundquist gick till Trygg-Hansa 1995 ersattes han som högste chef av Karl-Olov Hammarkvist, som förra året ersattes av Staffan Grefbäck. Han var från början räntechef, men efterträddes av Thomas Ericsson, som förra året ersattes av Pontus Bergekrans.
Aktiechefen var 1995 William af Sandeberg, men när han följde efter Lars Lundquist till Trygg-Hansa så ersattes han av Björn Lind i ett år, innan denne blev VD för Bancos allemansfonder. Björn Lind efterträddes av Johan Held när det gäller utländska aktier och Peter Rudman när det gäller de svenska, men efter ytterligare 18 månader, när Johan Held gick till S-E-Banken, återskapades titeln aktiechef och övertogs av Inga-Lill Carlberg.
Björn Lind fick även en nyskapad roll som ansvarig för allokeringen i blandfonderna, och det ansvaret övertogs först av Johan Held och sedan av Pontus Bergekrans. Staffan Grefbäck hade några år den nyskapade rollen placeringschef (chef över aktie- och räntecheferna) men för ett halvår sedan övertog Inga-Lill Carlberg även denna uppgift, så hon är nu högste chef över själva förvaltningen. Den nya titeln ställföreträdande placeringschef tillhör även den Pontus Bergekrans.
Bland förvaltarna är kontinuiteten inte mycket bättre. Av de elva personer som idag är ansvariga för någon fond är det bara två som har varit ansvariga mer än fyra år: Peter Rudman som förvaltar samtliga Sverigefonder och Peter van Berlekom som länge skött Continental Europe och som i dag är ansvarig för samtliga fyra Europafonder. Och åtta av elva ansvariga har tillträtt efter januari 1998. Det gör att fondernas historiska resultat inte säger särskilt mycket om kvaliteten på den nuvarande förvaltningen.
Gått den långa vägen
Båda de två nya cheferna kan dock sägas ha »gått den långa vägen« inom banken. Pontus Bergekrans började 1990 på bankens enhet för ränte- och valutatrading och övergick till Kapitalförvaltningen 1997, först som ränteförvaltare men redan efter ett halvår blev han chef över ränteförvaltning och allokering. Inga-Lill Carlberg började som analytiker på Nordbanken Fonder redan 1988 och blev chef över analysavdelningen 1995. Maj 1998 blev hon aktiechef och ett halvår senare chef över hela Meritanordbanken Investment Management.
En annan roll i organisationen som tillkommit de senaste åren är en grupp som sysslar med resultatkontroll. Det är idag fyra personer som löpande bevakar fondernas avkastning och analyserar deras risktagande.
Sju nyckelbegrepp
Sju nyckelbegrepp ska känneteckna Nordbanken Kapitalförvaltning, enligt Inga-Lill Carlberg. Tre är nya jämfört med 1995 och har redan nämnts ovan: tillväxtinriktning, internationellt fokus och resultatkontroll. Fyra är kvar sedan tidigare: lagarbete, systematisk beslutsprocess, egen fundamental analys och slutligen »top-down-analys« när det gäller räntebärande och allokering, kombinerat med »bottom-up« analys när det gäller aktier.
Lagarbete och systematisk beslutsprocess ska det bli genom att varje fondtyp får en grupp förvaltare och analytiker som träffas några timmar och diskuterar placeringsstrategin cirka en gång per månad. Själva besluten tas dock alltid av den ansvarige förvaltaren. För att öka ansvarstagandet skrivs besluten ned i protokoll och kontrolleras på nästföljande möte.
Övriga artiklar om Nordbanken
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.