Optionspiloterna vädrar miljonklipp

Rejäl lön, bonus och en ordentlig påse med gratisoptioner, tack. Så tycks kraven från dagens börsdirektörer se ut när de förhandlar om sina villkor. Optioner till ledningarna tog fart på allvar i Sverige under 1990-talet och exploderade under börshaussens och it-yrans år. Men trots att börsbubblan spruckit och att bonusar och generösa optionsprogram allt mer börjat ifrågasättas så fortsätter många av börsens största bolag med stora optionsprogram. På vårens stämmor har nya optioner delats ut i de flesta av bolagen på börsens mest omsatta lista.

– Trenden är att optionsprogrammen blivit allt mer omfattande och de blir allt mer topptunga, det vill säga att högsta ledningen får en allt större del. Det finns inga tecken på att det håller på att plana ut, säger Carl Rosén på företaget Nordic Investor Services som kartlägger incitamentsprogrammen i börsbolagen på uppdrag av institutioner.

Totalt uppskattar Rosén att det i dag finns incitamentsprogram, optioner och konvertibler, i svenska börsbolag till ett värde av 40 miljarder kronor. En siffra som kan växa snabbt om börsen börjar stiga igen. En orsak till att optionsprogrammen exploderat är att företagsledningarnas förhandlingsposition stärkts ordentligt i takt med att makten över börsbolagen flyttats över på fond- och pensionsbolag.

– Förr förhandlade vd med en privatkapitalist på bruket. I dag är ägarna kanske 40 institutioner. Det innebär att ledningarna i praktiken inte har någon motpart, säger Carl Rosén.

En annan trend är att det blivit allt “enklare” för ledningarna att tjäna pengar på sina optioner. När de tidigare fick köpa sina optioner till marknadsmässiga villkor och därmed tog en tydlig egen risk, har normen snarare blivit att ledningarna får sina optioner som en del av sin lön. Personaloptioner eller så kallade gratisoptioner används av i stort sett alla bolag inom Wallenbergsfären som till exempel Investor, SEB, Gambro, Astra Zeneca, Stora Enso, Atlas Copco och Electrolux. Men det förekommer också i flera av Handelsbanksfärens företag som SCA och Sandvik.

Utmärkande för programmen är att lösenkursen är satt väldigt lågt, oftast 10 procent över aktiekursen när de ges. Så är fallet i till exempel Investor, där optionsprogrammet för 2003 fick lösenkursen 52,50 kronor. Det innebär att aktien bara måste stiga med en femma från den dagen då optionerna gavs ut för att Marcus Wallenberg och de andra Investordirektörerna ska tjäna pengar på dem.

Löptiden är samtidigt hela sju år.

De optioner som gavs ut under börsyrans sista år är i många fall värdelösa eller har väldigt långt kvar till lösenkursen. Men de program som getts ut det senaste året och framför allt i år kan bli ett ordentligt klipp om börskurserna vänder upp igen, eftersom det finns en enorm hävstång i en option.

Affärsvärlden har gått igenom optionsprogrammet i de största svenska börsbolagen. I granskningen ingår de program som är av “gratiskaraktär” där ledningarna inte själva köper ett värdepapper. I vissa fall är det en kombination, som i Ratos där bolaget subventionerar ledningens köp av optioner eller i Volvo där en del av bonusen ges ut i form av optioner. Vi har räknat på antalet optioner, lösenkurser, löptider och hur programmet kan slå om börsen skulle vända upp. Vi har illustrerat det med tre scenarier där aktiekursen stiger 5 respektive 10 procent per år under de år som är kvar på optionernas löptid, samt ett rallyscenario där börsen rusar och aktien stiger med 20 procent per år. Orimligt? Kanske, men inte omöjligt, under åren 1994 till 1999 steg hela Stockholmsbörsen med 25 procent om året. Resultatet visar att flera av börsbolagens toppchefer har mycket starka incitament att få upp sina aktiekurser de närmaste åren.

Nämnde Marcus Wallenberg skulle till exempel tjäna 27 miljoner kronor om Investors aktie stiger 10 procent per år. Skulle aktien gå upp 20 procent om året kammar han hem närmare 80 miljoner kronor, och hela ledningen kan dela på en halv miljard.
SEB:s Lars Thunell skulle tjäna 13, 42, respektive 131 miljoner om SEB-aktien skulle stiga de närmaste åren. Autolivs Lars Westerberg kan se fram emot 15 extra optionsmiljoner om aktien tuffar uppåt med 5 procent per år, och 75 miljoner vid ett börsrally.

Electroluxchefen Hans Stråberg kan kamma hem upp till 35 miljoner. Bland de stora vinnarna är läkemedelsjätten Astra Zenecas direktörer som kan dela på miljardbelopp (se separat artikel).
Vad den slutgiltiga kostnaden för bolaget blir är svårt att bilda sig en uppfattning om.

Olika företag använder olika modeller. En vanlig är att bolaget köper tillbaka lika många aktier som optionsprogrammet omfattar och sedan säkrar sig för kursuppgången via en bank.

Däremot får bolaget ofta ta hela kostnaden om aktien faller. Det har lett till stora smällar i flera börsbolag. Optionsspecialisten OM fick göra en nedskrivning på 461 miljoner mot eget kapital i sitt bokslut sedan kursen rasat. Investors personaloptioner har kostat 528 miljoner av aktieägarnas pengar på två år. ABB och Atlas Copco har också tvingats notera liknande plumpar i balansräkningen. Enligt Nordic Investment Services finns det latenta förluster i storleksordningen 4 miljarder kronor i börsbolagens optionsprogram.

I de flesta fall innebär programmen en utspädning av företagets aktier. Hur mycket som ska tillåtas varierar, men tidigare har 10 procent av totala antalet aktier angetts som en smärtgräns.

Men även små utspädningar innebär reella kostnader.

– Det har blivit en lite obehaglig utveckling där man börjat acceptera att kanske 1 procent av bolagets aktier ska försvinna som optioner till ledningen varje år. Det blir väldigt stora pengar efter ett tag, säger Carl Rosén.

– Den stora frågan är att det inte har gått att belägga att optionsprogrammen överhuvudtaget fungerar som motivation, säger Carl Rosén.Så mycket kan vd:arn tjäna på sina optioner
Värde i miljoner kronor vid en årlig kursstegring 10 procent:
1. Tom McKillop, vd AstraZeneca: 174

2. Håkan Mogren, vo Astra Zeneca: 79,8

3. Jorma Ollila, vd Nokia: 50,7

4. Lars H Thunell, vd SEB: 42,0

5. Lars Westerberg, vd Autoliv: 29,4

6. Marcus Wallenberg, vd Investor: 26,8

7. Sune Carlsson, fd vd SKF: 20,3

8. Sverker Martin-Löf, so SCA: 12,4

9. Bengt Halse, fd vd Saab: 11,4

10. Hans Stråberg, vd Electrolux: 10,7

11. Jan Åström, vd SCA: 7,9

12. Leif Östling, vd Scania: 7,4

13. Lars-Johan Jarnheimer, vd Tele2: 5,2

14. Arne Karlsson, vd Ratos: 5,1

15. Jukka Härmälä, vd Stora Enso: 4,9

16. Lars Pettersson, vd Sandvik: 4,6

17. Björn Hägglund, vvd Stora Enso:4

18. Sören Mellstig, vd Gambro: 3,2

19. Gunnar Brock, vd Atlas Copco: 3

20. Micheal Treschow, fd vd Electr.: 3

21. Lennart Sundén, vd Sw. Match: 2,1

22. Per Larsson, vd OM: 1,3

23. Jan Johansson, vd Boliden: 0,6

24. Kurt Hellström, fd vd Ericsson: 0,5

25. Clas Åke Hedström, fd vd Sandvik: 0,3