Östeuropa får vänta på euron

Nödvändiga reformer har haltat fram i de åtta länderna i Östeuropa som blev medlemmar i EU 2004. Inkompetens och korruption frodas. Populism och nationalism är på frammarsch. Ombytliga väljare har i regel kastat ut sittande regering efter en mandatperiod. I Polen har ständiga regeringsombildningar gjort att man har bytt finansminister varannan månad det senaste året.

Ländernas befolkning trodde att EU-medlemskapet skulle innebära att det skulle flyta mjölk och honung. Så nu vill de bada i konsumtion av tjänster, kapitalvaror och bolån. Den glödheta köpfesten har lett till stora underskott i bytesbalansen, hög inflation och räntehöjningar.

Ungern har varit värst. Våldsamma demonstrationer utbröt i september när premiärminister Ferenc Gyurcsany medgav att regeringen ljög “morgon, middag och kväll” för att bli återvald i april. Statsfinanserna är i själv verket urusla. Budgetunderskottet galopperar i år i väg till 10,1 procent av BNP. Nu slår regeringen till med en svångremspolitik. Inkomst-, bolags- och kapitalskatter höjs och det blir slut med höga sjukvårdssubventioner och frikostiga höjningar av pensioner och offentliga löner.

Cynikerna säger att Tjeckien har det bäst, som inte har haft någon regering alls. Dödläge råder mellan höger- och vänsterblocken sedan valet i juni. Men givetvis finns viktiga reformer att ta itu med där också. På alla håll är reformkatalogen lång och rymmer reformer inom arbetsmarknad, näringslivsklimat, pensioner, hälsovård, utbildningsväsen, administration och infrastruktur.

Även om exporten fortfarande går bra är det inhemsk efterfrågan (privatkonsumtion och investeringar) som nu driver tillväxten i nästan alla länder. I de större kontinentaleuropeiska länderna, Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern, är tillväxten god, 4-6 procent. I de tre små baltiska länderna rusar den fram. Estland och Lettland uppvisar halsbrytande tvåsiffriga tal. 2007 sjunker tillväxten något genomgående, men utsikterna är fortsatt goda överallt utom i Ungern.

Mot den bakgrunden har nuvarande euroländer och EU-kommissionen intagit en tuff linje mot nya medlemmar i EMU. Endast Slovenien slinker in vid årsskiftet som trettonde land. Litauen stoppades i våras på grund av hög och stigande inflation.

Den hårda linjen har tvingat östeuropéerna att revidera sina måldatum. Det är mer bakhalt att ta sig in i valutaunionen än de åtta trodde. Många klagar på att det är omöjligt att förena hög tillväxt, låg inflation och fast växelkurs inom EU:s växelkurssamarbete ERM2 (Exchange Rate Mechanism 2). Tjeckien har deklarerat att reformer nu ska prioriteras före euron. I Polen brister intresset för EU över huvud taget.

Val i Lettland i oktober, i Estland i mars 2007 och i Litauen 2008 har fått politikerna att tassa försiktigt runt att inträdeskraven kräver impopulära åtstramningar. De snabbväxande baltiska länderna är överhettade (Litauen i mindre grad) med hög inflation, kreditexplosion, fastighetsbubblor och flaskhalsar som resultat. Riskerna har ökat att någon av dessa ekonomier kraschlandar.

Även utvandring av arbetskraft till rikare EU-länder driver på bristen på arbetskraft. Lönerna stiger kraftigt. Import av arbetskraft österifrån kan bli aktuellt. När kostnaderna stiger blir balternas utmaning att flytta uppåt i förädlingskedjan för att möta global konkurrens och höja produktiviteten, något som Tjeckien har varit bra på.

Spelar det egentligen någon roll med några års försening?

Några baltiska politiker har förespråkat att låta tillväxten rusa vidare i några år för att länderna ska komma närmare övriga Europas levnadsstandard. Euron får helt enkelt vänta. Det lockar att hålla kvar gaspedalen i botten och kittlas av all privatkonsumtion som sköljer över landet. Men Lettlands centralbank varnar för att hög inflation urholkar konkurrenskraften på sikt. Stabiliteten i ekonomin och långsiktig tillväxt hotas.

Anhängarna av snabbt EMU-medlemskap påpekar att euron är viktig för utländska investerare och kreditvärderingsinstitut. Det ger en kvalitetsstämpel på ekonomin. Varje försening innebär att landet ger upp möjligheter till tillväxt, menar Polens centralbank i en analys. Förseningar hotar att skada Polens konkurrenskraft när det gäller att locka till sig utländskt kapital. Och att uppfylla inträdeskraven är i sig god politik för långsiktig tillväxt. (Kraven är låg inflation, låg lång ränta, lågt budgetunderskott, låg statsskuld och stabil valuta inom ERM2.)

För svenska företag är östeuropéernas eurodeltagande inte någon stor fråga. Vad som är bra för Östeuropas ekonomiska utveckling är också bra för svenska företag. Valutarisken finns ju kvar även om östeuropéer byter till euron. Men givetvis är det bekvämare om så många utlänningar som möjligt kan hålla sig till en valuta. De flytande valutorna, zlotyn, forinten och tjeckiska korunan, kan tära mer på nerverna.

I österled anses svenska företag inte ha utnyttjat hela potentialen för affärsmöjligheter vare sig på konsumtions- eller investeringssidan. Företagen får rådet att inte låta politiska osäkerheter få dem att dra ned på satsningarna.

Inför årsskiftet förbereder sig föredömet Slovenien på eurons ankomst. Prisavrundningar i detaljhandeln medför inflationsrisker. Och inte heller euroländer får automatiskt bada i mjölk och honung. Underlåtenhetssynder och misstag i den ekonomiska politiken kommer att svida även i den gamla euroklubben.

Bengt Ljung

Fotnot: Bengt Ljung är baserad i Bryssel och Affärsvärldens nya medarbetare från och med detta nummer. Han medverkar på finanssidorna varannan vecka framöver. Pekka Kääntä återkommer en gång i månaden.