Otrevligt möte i budgettider

När Konjunkturinstitutet (KI) publicerade sina senaste rön om den ekonomiska utvecklingen i måndags borde det ha kommit som en grym besvikelse. Inte nog med att det visade sig att industriföretagens återhämtning kommit av sig, bland annat för att byggföretagens efterfrågan sjönk rakt ner i källaren. Det enda, men allt svagare ljuset i konjunkturmörkret, var att de svenska hushållen tydligen tänker fortsätta att konsumera.

De initiala reaktionerna från ekonomhåll tycks mest ha handlat om att det inte var så illa. Inget kunde vara mera fel.

Att göra prognoser är att göra utfästelser om framtiden. Numera tycks de flesta makroekonomiska prognosmakare ha kapitulerat inför den svåra uppgiften och nöjer sig med att justera sina prognoser utifrån vad de senaste enkätundersökningarna visar. En av de trögaste prognoskolosserna är finansdepartementet.

Enligt sedvanliga läckor från finansdepartementet har prognosmakarna på finansdepartementet, i den budget som presenteras 8 oktober, skruvat upp BNP-prognoserna för 2002 från 1,4 till 2,1 procents tillväxt och skruvat ner tillväxtprognosen för 2003 från 2,7 till 2,5 procent. Utvecklingen följer en välbekant trend från många i det svenska prognoskollektivet som under hösten justerat sina prognoser i samma riktning.

Kronan är starkare

Affärsvärlden applåderar uppjusteringen för i år som ligger i linje med vår egen bedömning från förra hösten. Men då var kronan svag, skattesänkningar fortfarande på den politiska agendan och den internationella konjunkturen på uppgång. Det här ser inte ut att upprepas för nästkommande år.

Efter den senaste tidens internationella statistikskörd är det allt färre internationella bedömare som tror på en starkare konjunktur under nästa år. Kronan är dessutom betydligt starkare än vid samma period i fjol och skattesänkningar kan vi tydligen glömma under överskådlig tid. Finansdepartementets ekonomiska kalkyler kan därmed förpassas dit där de hör hemma – till papperskorgen. Som underlag för en budgetdiskussion mellan framtida regeringspartners är de direkt vilseledande. Det kommer inte att finnas något utrymme för att höja utgifterna, om nu någon till äventyrs hade trott detta.

Däremot finns det utrymme att stimulera ekonomin. Enligt tidigare utfästelser ska budgetöverskottet uppgå till två procent över en konjunkturcykel. Under de senaste åren har budgetmålet överträffats med råge. Om konjunkturen försvagas så kan regeringen välja att underskrida målet, exempelvis genom att sänka skatterna. Det skulle ge ekonomin välbehövlig stimulans under 2003.

I dagsläget tycks det bara finnas ett regeringsalternativ med kraft och vilja att genomföra en sådan åtgärd. Och det är en blocköverskridande regering mellan valets verkliga vinnare: socialdemokraterna och folkpartiet. För varje negativ ekonomisk nyhet ökar sannolikheten för ett sådant alternativ.