Överskottsmålet på väg att gå i kras

Den goda utvecklingen i svensk ekonomi gör att statsskulden just nu sjunker snabbt. Men bland ledande politiska företrädare råder alltjämt enighet om att överskottsmålet ska ligga fast. Denna enighet kommer sannolikt inte att bestå. Inför nästa val kommer företrädare – från höger till vänster – att släppa det ambitiösa målet för de offentliga finanserna. Överskottsmålet gynnar främst dem som lever om ungefär femtio år. Val vinner man i närtid.

Målet för de offentliga finanserna lades fast 1997. “Den offentliga sektorns finansiella sparande skall uppgå till 2 procent av BNP under en konjunkturcykel”. Svenskarna levde fortfarande med sviterna av nittiotalskrisen, och det fanns politiska poäng att hämta för dem som plockade fram den statsfinansiella tagelskjortan.

Ett antal saker är annorlunda nu jämfört med då:

* Den offentliga sektorns bruttoskuld var dryga sjuttio procent av BNP. I dag är den ungefär hälften.

* Den offentliga sektorn uppvisade fortfarande underskott. I dag blickar vi tillbaka på många års överskott.

* Sverige hade en väsentligt högre ränta än omvärlden. I dag ligger den i paritet med omgivande ekonomier.

Scenen har förändrats – men politiken ligger fast.

Det är därför inte förvånande att röster nu börjar höjas för att målet om överskott i de offentliga finanserna skall överges.

I januari presenterade Svenskt Näringsliv rapporten “Överskottsmålet – en kritisk granskning”. I denna argumenterar man för målet att den offentliga skulden som andel av BNP ska ligga kvar på nuvarande nivå. I en växande ekonomi innebär detta att de offentliga finanserna går med underskott.

Även den tidning du håller i handen hade ett avskaffande av överskottsmålet som den första punkten i det åtgärdsprogram för en ny regering som presenterades före valet.

Ett avskaffande av överskottsmålet ger utrymme för kraftiga skattesänkningar, vilka kan anses verka befrämjande för svensk ekonomi. En minskad offentlig förmögenhetsbildning skulle möjliggöra ökad privat förmögenhetsbildning.

I bjärt kontrast till detta står Studieförbundet Näringsliv och Samhälles (SNS) rekommendationer. SNS k onjunkturråd argumenterade i sin rapport från 2004 för ett ännu mer ambitiöst mål för de offentliga finanserna, motsvarande ett överskott om 3 procent av BNP som genomsnitt över en konjunkturcykel.

Skillnaden i dessa uppfattningar förklaras av olika syn på hur stora de framtida offentliga utgifterna kommer att vara – och hur de ska finansieras.

Alla bedömare är på det klara med att den åldrande befolkningen i Sverige kommer att innebära ökade kostnader. Färre svenskar som andel av befolkningen kommer att vara i förvärvsaktiv ålder om trettio år än i dag.

Ett underliggande antagande i SNS analys är att Sverige kommer att ha likartade offentliga åtaganden i framtiden som i dag. En äldre befolkning innebär större kostnader, eftersom fler kommer att ta de offentliga tjänsterna i anspråk.

Politiska beslutsfattare står i detta fall inför valet att höja skatterna rejält i framtiden – till nivåer som får dagens skatter att framstå som modesta – eller att spara i ladorna i dag. De tillgångar man därmed skulle bygga upp möjliggör ett lägre framtida skattetryck. SNS förespråkar detta senare alternativ. Därmed argumenterar man för att det offentliga bygger upp en rejäl nettoförmögenhet.

Svenskt Näringsliv finner antagandet om oförändrade offentliga åtaganden orimligt. Det innebär ett mycket högt framtida skatteuttag. Och det är inte otroligt att framtidens svenskar skulle fundera kring alternativa samhälleliga organisationsformer om de kommunala skattesatserna letade sig upp mot sjuttio procent.

Vad säger regeringen? Än så länge ligger överskottsmålet fast. Men redan i höstens budgetproposition började man bädda för en organiserad reträtt: “Varje generation har ett moraliskt ansvar att inte skjuta en nettoskuld på kommande generationer. Dagens medborgare bör inte bevilja sig förmåner som framtida generationer får betala”, heter det i budgeten.

Svenskarna tar redan i dag detta moraliska ansvar med råge. Sedan fem år saknar Sverige nettoskuld. De offentliga tillgångarna är större än skulderna. Och varför skulle framtida generationer beviljas förmåner som dagens medborgare får betala?

Regeringen skulle knappast kunna följa SNS rekommendationer – hur välgrundade i ekonomisk teori de än må vara. De innebär faktiskt en socialisering av svenska tillgångar.

Den socialdemokratiska oppositionen kommer knappast att bjuda något motstånd när överskottsmålet så sakteliga överges. Överskottsmålets avskaffande frigör resurser för beslutsfattare motsvarande närmare två försvarsbudgetar, en arbetsmarknadsbudget eller närmare tre biståndsbudgetar. Den politiker är inte född som går till val utan att ta en sådan arsenal i anspråk.

Steget till ett – åtminstone underförstått – underskottsmål är inte långt. I en växande ekonomi ger, som sagt, mindre underskott en konstant skuldsättningsgrad.

Det kommer att bli underhållande att följa turerna kring överskottsmålet. Det är en balansakt för regering och opposition att framstå som ansvarstagande – samtidigt som man avskaffar målet. Och denna akt kommer att genomföras med ett lite mindre ambitiöst mål. Ett balansmål.

Max Elger

Forskare i nationalekonomi på Handelshögskolan i Stockholm och återkommer var fjärde vecka med en krönika i Affärsvärlden.