På börsens solsida

Mark Levengood vill vara fri. Han vill kunna jobba nio månader för att sedan, när han har tröttnat, försvinna till Mexiko eller Indien i några månader. Det är därför som han har sagt upp sig från det fasta jobbet på Sveriges Television och börjat att frilansa. Och det är också därför som bemanningsföretaget Olsten för ett tag sedan hade Mark Levengood som föreläsare på en “karriärkväll” för folk inom finansbranschen. “Det blev en succé, det kom över 200 personer”, säger Helena Lundberg, reklamchef på Olsten.

Mark Levengood representerar det nya inställningen till jobb, och att bemanningsföretagen är i skriande behov av människor som vill “göra en Levengood” förstår man när man tittar på branschens tillväxttal. I fjol ökade omsättningen med drygt 70 procent till 5,7 miljarder kronor. Tillväxttakten ser inte ut att dämpas i år, första halvåret låg den på 76 procent.

Branschorganisationen Spur räknar med en tillväxt på minst 60 procent även de närmaste åren.

Snabbare än marknaden

Och till de snabbaste bland de snabba hör de två börsnoterade bemanningsföretagen Poolia och Proffice. Båda har under de senaste åren tagit marknadsandelar, Proffice hade fram till september i år ökat omsättningen med drygt 80 procent medan det för Poolias del handlade om en fördubbling jämfört med i fjol. “Jag tror att vi kan fortsätta att växa snabbare än marknaden. Det beror bland annat på att vi har en bra tillväxtapparat med få flaskhalsar och kontrollpunkter i företaget. En hundraprocentig tillväxt kan man inte kontrollera fram, den kan man bara delegera fram”, säger Mats Edlund VD för Poolia.

Nu är det heller ingen tillfällighet att två av branschens succéföretag återfinns på börsen. Börsnärvaro innebär ökad mediebevakning, och i kombination med massiva reklamkampanjer har de båda företagen mycket snabbt etablerat sina varumärken. Säg den sjuåring som på frågan “Behöver du hjälp?” inte svarar “Ring Poolia”.

Sjutton nya kontor i år

Mats Edlund och hans kollega Alf Johansson på Proffice har också lyckats med det som internetföretagens företrädare bara tycks få drömma om, att förena supertillväxt med lönsamhet. Proffice har i och för sig inga imponerande marginaler, företaget tjänar bara 4 öre på varje omsatt krona. Men då ska man komma ihåg att bolaget bara i år öppnat 17 nya kontor runt om i Norden och att det i allmänhet tar runt ett år innan ett kontor når lönsamhet. “Marginalen kommer att förbättras, vår ambition är att nå 6 procent”, säger Alf Johansson. För att komma dit ska företaget bland annat öka andelen specialister bland de uthyrda konsulterna (där marginalen är bättre än för generalister) till 50 procent från dagens cirka 40 procent.

Poolia är även vad gäller lönsamhet strået vassare än Proffice. Dyr TV-reklam och 20 nya lokalkontor gjorde att Poolias rörelsemarginal i fjol föll till knappt 6 procent. I år är den tillbaka på den nivå, där företaget har legat historiskt, runt 8 procent. Och detta trots att företaget har ökat andelen konsulter utan specialistkompetens.

Moln på avstånd

Så, hur länge ska denna solskenshistoria pågå? Anstränger man sig lite går det faktiskt att hitta en del svarta moln vid horisonten. Kombinationen snabb tillväxt, arbetskraftsbrist och extremt hög personalomsättning är naturligtvis inte någon drömsituation. Alf Johansson måste inte bara anställa för att klara en tillväxt på 80 procent, han ska också se till att alla som slutar ersätts. I år försvinner 40 procent av personalen ut genom dörren på Proffice. På Poolia är personalomsättningen visserligen lite lägre, cirka 30 procent, men den har ökat det senaste året. Och Mats Edlund är mer beroende än Alf Johansson av den yrkesgrupp som i dag är allra svårast att få tag i – ekonomer.Det här kostar inte bara stora pengar i form av rekrytering och inlärning, risken är också att kvaliteten blir lidande. “Kvaliteten är den ständiga utmaningen, att inte nöja sig med den som är näst bäst. Kvalitet måste komma före volym”, säger Mats Edlund.

Men både Poolia och Proffice har redan bevisat att man kan växa lönsamt, trots att man inte får behålla konsulterna mer än i genomsnitt två, tre år. Och jämfört med bemanningsföretag i andra länder är bolagen ett under av stabilitet. I amerikanska bemanningsföretag räknar man ofta anställningstiden i veckor eller månader. “Folk vill jobba mera flexibelt i dag, många kanske inte vill jobba mer än nio månader om året. Vi kommer att få leva med en hög personalomsättning och vi får vara glada om den kommer ned i en tredjedel”, säger Alf Johansson.

En annan fråga som borde ge Mats Edlund visst huvudbry är att Poolias fortsatta tillväxt kan innebära sämre vinstmarginaler. Poolia tjänar mest pengar på att hyra ut ekonomer, men den marknaden växer “bara” med 50 procent. Hetast just nu är uthyrning av industri- och lagerarbetare och här är det svårt att konkurrera med annat än lågt pris.

Mats Edlunds recept mot detta är att skapa nya marknader för specialistkompetens. “Vi ska behålla den mix av som vi har nu av specialist- och generalisttjänster, 65 mot 35, genom att hela tiden lägga till specialisttjänster – jurister, lärare eller vad det nu kan vara”.

Men Poolia ska inte bara ta sig in i nya branscher, bolaget har också dragit in 370 miljoner kronor i en nyemission för fortsatt tillväxt i Danmark och Finland och för att köpa företag på den “västeuropeiska marknaden”, sannolikt Tyskland i ett första skede. “Det är inga jättestora förvärv som vi ska göra, de företag som vi tittar på är avsevärt mindre än vi själva. Vi är bäst på att växa organiskt och vi vill undvika att hamna i goodwillfällan”, säger Mats Edlund.

Kostsamt växa utomlands

Men trots att Poolias tillväxt utomlands ska ske inom specialisttjänster kommer det sannolikt att slå en del mot vinstmarginalen, om inte annat så i form av goodwillavskrivningar och startkostnader. Man ska också komma ihåg att marginalerna för bemanningstjänster generellt sett är lägre ute i Europa än i Sverige.

Över allt detta svävar det som, enligt traditionen, är branschens stora problem, konjunkturkänsligheten. På en glödhet marknad kan vem som helst växa, men hur går det när konjunkturen viker nästa år? Ja, som det nu ser ut lär varken Proffice eller Poolia drabbas i någon större utsträckning. Om branschen har något konjunkturproblem just nu så är det överhettningen, att det är svårt att få tag i folk till alla uppdrag. En viss avkylning nästa år, som de flesta ekonomer tror på, skulle snarast vara bra för bemanningsföretagen.”Vårt konjunkturberoende har också minskat. Vi har väsentligt längre uppdrag, vi har en bredare mix med yrkesgrupper som inte är så konjunkturkänsliga, till exempel läkare och lärare. Den geografiska spridningen är större, Norge och Sverige befinner sig ofta i olika skeden i konjunkturcykeln. Vi jobbar numera också till exempel med uppdrag där företag har övertalighet”, säger Alf Johansson.

Revolution i flexibilitet

Nej, vill man måla fan på väggen så får man nog vidga tidshorisonten. Det som verkligen driver branschen handlar inte om konjunktur, utan om struktur. Det är en smärre revolution som pågår på den svenska arbetsmarknaden och när stelhet förvandlas till flexibilitet är bemanningsföretagen vinnarna. Men revolutioner varar inte för evigt. I Sverige finns i dag 0,7 procent av arbetskraften i bemanningsföretag, en liten andel internationellt sett. Holland ligger högst med 4,5 procent, USA har 2 procent i bemanningsföretag och snittet för EU ligger på ungefär samma nivå.

Skulle den svenska branschen växa med 50 procent de kommande åren så är omkring 3 procent av den svenska arbetskraften i bemanningsföretag redan om fem år. Då lär tillväxttalen bli helt andra. I USA, där bemanningsföretag har funnits i cirka 40 år, växer branschen årligen med 10-20 procent, vilket ändå får betraktas som ett väldigt bra tal. “Det enda sättet att undvika att tillväxten stagnerar är att ständigt finna nya områden. Det finns massor som vi inte ens har börjat nosa på: socialassistenter, tandläkare, präster… Det finns väldigt få yrken där du inte kan jobba med bemanning”, säger Mats Edlund.