Påskharen kommer med ett industriavtal

”Bus eller godis?” För femton år sedan fanns knappast den frågan. Påskharen regerade. Påskkärringar hade monopol på att be om godis. Sedan dess har pumpor och skelett konkurrerat ut Blåkulla. Numera storhandlar svensken på påsken i stället för att klä ut sig. Så påskharen regerar fortfarande fast på ett nytt sätt. Och han sätter räntan på dina lån.

I slutet av mars löper industrins löneavtal ut. Förhandlingarna om nästa överenskommelse är i full gång och parternas bud ligger ännu en bra bit ifrån varandra. Fackförbunden inom teknikavtalet – IF Metall, SIF och Sveriges Ingenjörer – kräver fyraprocentiga löneökningar med ett ettårig avtal. Motparten Teknikföretagen har erbjudit årliga löneökningar om två procent under tre år.

Ändå konstaterar IF Metalls ordförande, Stefan Löfven, i Affärsvärlden att förhandlingarna nog är avslutade inom ett par veckor. Lite sunt förnuft och en dos ekonomisk teori leder oss till samma slutsats.

Teorin om förhandlingar har sin grund i Nobelpristagaren John Nashs spelteori. Det är i grunden matematiska modeller som försöker förklara hur egennyttiga aktörer agerar i förhållande till varandra.

Just förhandlingsteorin har visserligen fått utstå en del kritik på senare tid. Till exempel från Ariel Rubinstein vid universiteten i Tel Aviv och New York, en auktoritet på området, som säger att han aldrig föreställt sig att förhandlingsteori gör honom till en bättre förhandlare eller att han skulle kunna ge någon råd om hur man köper en lägenhet. “Som ekonomisk teoretiker har jag inget att bidra med” i sådana situationer.

Men teorierna kan ändå vara användbara för att belysa de grundläggande drivkrafterna i en förhandling, och därmed låta oss förstå ramarna för det möjliga utfallet. Låt oss således se vad ekonomisk teori har att säga om avtalsrörelsen.

En grundläggande förhandlingsmodell antar att individerna söker de utfall som ger största möjliga gemensamma lycka. Denna behållning delas sedan på något sätt som återspeglar parternas förhandlingsstyrka.

Vad ger de svenska parterna deras förhandlingsstyrka? Arbetsgivarnas position bygger på att det går att flytta produktionen till billigare länder, till exempel baltstaterna, övriga Östeuropa eller något asiatiskt land. Det sätter den övre gränsen för utfallet av avtalsrörelsen inom industrin.

Och även om produktionen inte flyttar så skulle stora löneökningar medföra höga kostnader i förhållande till omvärlden. Det leder till att svenska industrivaror ersätts av utländska. Ingen av parterna är betjänt av en sådan utveckling.

Arbetstagarnas alternativ till arbete inom industrin är arbete inom andra sektorer. Eller att inte arbeta alls. Det sätter den lägre gränsen för löneutfallet. Lönen antas hamna någonstans mellan dessa ytterligheter – även om de flesta modeller är tystlåtna om exakt var och varför.

I industrins fall är dock mycket vunnet på att komma överens inom de närmaste veckorna. För påsken närmar sig. Och då shoppar svensken som sagt loss.

Handelns Utredningsinstitut (HUI) konstaterar i en rapport att avtalsperioden “löper ut strax före påskhelgen, som är en av årets viktigaste försäljningshelger för dagligvaruhandeln.” Därför “kommer arbetsgivarsidan jobba hårt för att undvika stridsåtgärder.”

Det är svårt att tillmäta den ena eller den andra sidans “hårda jobb” någon större betydelse för utfallet av en förhandling. I klartext säger HUI att handelns arbetsgivare är beredda att släppa till löneökningar för att slippa strejker under påskhandeln.

Och löneutrymmet inom handeln är inte i samma utsträckning begränsat av utländsk konkurrens som inom den tillverkande industrin. Handlare kan – åtminstone på ett par års sikt – möta högre löner med högre priser, utan att svenskarna ökar sin inköp i baltstaterna eller Kina kraftigt.

Och det vore olyckligt om industrin sluter avtal efter handeln. Alla inser att det är knivigt för industrins fackliga företrädare att lägga sig lägre än i andra sektorer. Med jobbflytt och importsubstitution som möjlig följd.

Men det är inte uppenbart att handelns förhandlare bryr sig om utfallet i industriavtalet. Därför kommer industrins företrädare att tala mycket om ansvarstagande för den svenska ekonomin och sysselsättningen i den stund man avslutar sina förhandlingar. Och på marginalen kanske sådana utspel påverkar företrädarna inom andra sektorer. Då kommer påskharen med sitt godis. Låga räntor.

I bakgrunden lurar nämligen Riksbanken. Ett löneutfall utöver målinflation och förväntad produktivitetstillväxt kommer att mötas med högre räntor. Och om handeln blir löneledande busar påskharen med er. Höga räntor.

Halloween må ha tagit över som godishelgen nummer ett. Men i påskharens ägg ligger betydligt större värden än ett eller två hekto smågodis. Där ligger kostnaden för ett helt hus. Ditt.

– MAX ELGER

Fotnot: Max Elger forskar i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm. Tidigare har han bland annat jobbat på finansdepartementet.