Polismysteriet

Alliansen hade medvind hösten 2006. Arbetslinje och avskaffad fastighetsskatt lockade väljarna. Och i valrörelsen viftade de borgerliga partierna med ytterligare ett trumfkort: fler poliser. “Mängdbrotten – som stöld, skadegörelse och misshandel – gör människors vardag otrygg. Till år 2010 ska antalet poliser öka till 20?000 så att närvaron ökar och fler brott klaras upp”, stod det i valmanifestet.

Sagt och gjort. Efter valvinsten anslog regeringen 3,5 miljarder extra till polisväsendet. Kåren skulle utökas med 2?500 poliser och sommaren 2010, lagom till påföljande val, nåddes målet; Sverige hade fler än 20?000 poliser. Allt frid och fröjd, alltså? Nej, inte riktigt. När storsatsningen utvärderades i höstas visade det sig att andelen uppklarade brott inte hade ökat. Den hade minskat.

Enligt polisforskaren Stefan Holgersson är dock det inte så konstigt.

-Tänk dig ett fotbollslag där coachen och spelarna i stort sett saknar kunskap om vilka spelsystem som fungerar och där spelarna springer runt mer eller mindre planlöst.

-Tänk dig vidare att laget har utformat en rutin att om en spelare slår en passning måste spelaren direkt springa av planen och skriva tre olika dokument. Tänk dig dessutom att coachen fokuserar på antal sparkar och inte på antalet mål.

Stefan Holgersson är själv polis. Hans forskning har inte alltid applåderats av polisledningen – men doktorsavhandlingen “Yrke: POLIS” från 2005 används alltjämt på Polishögskolan. En av slutsatserna är att polisen saknar en organisation som är anpassad för att dra nytta av erfarenheter och att lära av sina misstag.

-Om någon försöker ta upp ett problem ses det som ett hot och denne tystas ned och placeras på avbytarbänken.

***

2?500 nya poliser, förresten. Totalt ökade faktiskt antalet med 2?866, eller 17 procent, mellan 2006 och 2011. Men när Brottsförebyggande rådet (Brå) utvärderade mångmiljardsatsningen fann man att många av de nya poliserna – inte helt oväntat – var unga och därför ibland barnlediga, eller så jobbade de deltid.

Räknar man årsarbetskrafter i stället stannade tillskottet på 2 034, 13 procent. Tar man dessutom hänsyn till mängden civilanställda och befolkningstillväxten i Sverige blir ökningen mer blygsamma 7 procent. Och antalet poliser per invånare i Sverige är för övrigt inte högre i dag än det var i början på 1980-talet.

Samtidigt har polisen haft relativt stora pensionsavgångar de senaste åren och andelen unga poliser har därför ökat ännu mer än vad som blev följden av själva satsningen. En tredjedel av alla poliser som var i tjänst 2012 hade anställts de senaste sex åren. Unga poliser är närmast definitionsmässigt oerfarna och behöver därför handledning varför nettotillskottet av resurser till kåren inte blir så stort till en början som antalet arbetade timmar kan ge intryck av.

Resultatet av regeringens krav på ökad polisiär närvaro ute bland medborgarna är inte heller särskilt imponerande. Visserligen ökade antalet timmar i yttre tjänst, men det gjorde arbetet inne i polishuset också. Totalt är fördelningen nästan densamma som före satsningen; 45 procent av polistimmarna tillbringas i yttre tjänst.

Och eftersom varje brott måste dokumenteras tillbringar även en polis som patrullerar till fots eller i bil mycket arbetstid inomhus framför datorn.

Forskare menar att dagens poliser drunknar i pappersarbete. Stefan Holgersson säger att administrationen har ökat med fler anställda – vilket i sin tur verkar skapa ännu mer administration.

-Polisen håller på att administrera ihjäl sig.

Författaren, krönikören och numera pensionerade polisprofessorn Leif GW Persson är inne på samma spår. Han har tidigare skrivit att en fjärdedel av landets poliser över huvud tagit inte jobbar med polisarbete. “Myglare, latoxar och byråkrater som hittat en egen liten vrå.” Nu säger han:

-Mindre än hälften av poliserna är kopplade till kärnverksamheten som är övervakning av ordning och säkerhet, utryckning i nödsituationer och utredning av grova brott.

-För att bli effektivare ska fler poliser jobba som poliser. Man ska komma ihåg att det är arbetsamt att jobba som polis. Det finns en stark drivkraft att hålla sig undan. Nu dras det tunga lasset av de yngre.

***

I Sverige anmäls cirka 1,4 miljoner brott om året. Efter att ha ökat mellan 2006 och 2009 har nivån legat rätt stabil. Däremot har vissa brott som är svåra att klara upp fortsatt uppåt. Bedrägerier ökade med 15 procent mellan 2012 och 2013, datorbedrägerier med hela 53 procent. Å andra sidan har stöldbrott, som också är svårlösta, minskat kraftigt.

Brå har funnit att polisen inte prioriterar mängdbrotten, som stöld, inbrott, bedrägerier och skadegörelse. Antalet poliser som jobbar med vardagsbrott är inte fler i dag än före satsningen, trots att anmälningarna av dessa brott har ökat.

Ännu en förklaring till att uppklarandegraden har sjunkit är att fler förundersökningar läggs ner – eller aldrig påbörjas – av “processekonomiska skäl”. Det kan exempelvis vara att straffvärdet för brottet inte bedöms stå i proportion till de resurser som skulle krävas för att lösa det, eller att en förbrytare som misstänks för flera brott bara utreds för det som ger längst straff, de andra utredningarna läggs ner.

Jämfört med länder som Danmark, Norge och Tyskland är den svenska polisens uppklarandegrad usel, enligt i statistiken. Men det beror också på hur man räknar. Olika länder tar upp anmälningar på olika sätt, i vissa länder räcker det med en misstänkt för att brottet ska anses uppklarat. I Sverige används begreppet “personuppklaring” som innebär att någon faktiskt åtalats, bötfällts eller fått en prick i belastningsregistret. Om man ser till hur stor andel av befolkningen som lagförs så utjämnas skillnaderna och svensk polis framstår som ungefär lika effektiv som grannländernas.

Brå menar visserligen i sin slutrapport att man måste ha rimliga förväntningar på resultaten, men tycker ändå att en högre nivå hade varit att vänta med tanke på satsningen.

***

Få institutioner har fått så mycket kritik genom åren som polisen. Media, medborgare, ministrar, myndigheter… alla luftar sitt missnöje när de får chansen. Det må handla om byråkrati, register, väntetider, kvinnosyn, ineffektivitet, inkompetens eller något annat.

Många minns säkert när dåvarande vice statsministern Bosse Ringholm 2005 lät undslippa sig ”De är så jävla slöa” efter en telefonintervju när han trodde att TV4 hade slutat banda samtalet.

Riksrevisionen, Justitieombudsmannen, justitieministrar och även polischefer har deltagit i kritiken. För säkerhets skull har polisen också fått kritik för att den inte kan ta kritik. En vanlig synpunkt är att polisen sysslar med fel saker. I vissa länder skulle det vara främmande för ordningsmakten att utföra uppdrag som svenska poliser får ta hand om.

-Vissa vårdinrättningar och socialtjänsten använder till exempel polisen som någon slags gratis taxiverksamhet, säger forskaren Stefan Holgersson.

Det är heller ingen självklarhet att polisen ska syssla med parkeringsärenden, passhantering eller hittegods.

Redan för över tio år sedan föreslog en utredning att ett tiotal uppgifter som polisen har i dag skulle läggas över på andra aktörer. Men sedan dess har arbetsmängden på de här områdena snarast ökat och det påverkar rimligen polisens förmåga att förebygga och lösa brott.

En del av politikernas frustration kom fram under en debatt i mars förra året. Där tävlade alliansens företrädare att såga den egna mångmiljardsatsningen på polisen.

-Det är katastrofdåligt… Vi utser rikspolischef och länspolismästare och styr genom regleringsbrev och de förväntas utföra jobbet. Men vi har utsett fel personer och haft dålig styrning, sa Folkpartiets dåvarande gruppledare Johan Pehrson.

Han tog också upp fiaskot med det nya it-systemet “Pust Siebel” som när det kastades ut häromåret därför att det var otjänligt hade kostat 160 miljoner mellan 2011 och 2013.

-Styrningen inom polisen är felaktig, organisationen är inte optimal. Man lägger resurserna på fel sätt. Det är för mycket mellanchefer, fyllde Centerns Christian Ottosson i.

Även kristdemokraten Caroline Szyber var missnöjd.

-Problemet är från golv och hela vägen upp. Om det inte blir förändringar inom de närmaste åren, ja då har vi ett otroligt stort problem.

Men förändringar var på gång. En helt ny polisorganisation, närmare bestämt.

***

Förra åren fick polisen drygt 21 miljarder kronor i budgetanslag. Det är en ökning med 46 procent under en tioårsperiod. Från millennieskiftet fram till finanskrisen 2008 följde anslagen BNP-utvecklingen, men sedan bröts sambandet och polisen fick förhållandevis mer.

-Sverige har världens dyraste poliser. Varje polis kostar mer än en miljon kronor om året. Inget annat land har så dyra medarbetare, säger Leif GW Persson.

Även Stefan Holgersson har reagerat på kostnaderna.

-Polisen behöver ett stort tillskott om den ska klara av sina uppdrag. Det är dock mycket tveksamt om polisen bör få en större pengapåse innan den visar en bättre förmåga att förvalta sina resurser.

Försämrade resultat. Växande byråkrati. Miljarder i sjön. Är allt bara nattsvart? Nej, naturligtvis inte.

***

I rättvisans namn – om uttrycket tillåts – ska sägas att den svenska polisen också har blivit bättre på några områden. Allmänhetens förtroende för kåren har ökat och handläggningstiderna har kortats. Också när det gäller polisens huvuduppdrag – att minska brottsligheten och öka tryggheten – är trenden positiv. Brottsligheten i samhället har minskat, särskilt bland ungdomar. Och det är färre som känner sig otrygga när de går ut på kvällen nu jämfört med 2006. Visserligen är det oklart hur mycket av den här utvecklingen som är polisens förtjänst, men trenden är likväl positiv. Här skymtar också en paradox som finns inbyggd i polisverksamheten och som ställer till det när den ska utvärderas; när polisen lyckas som bäst så förebygger den brott – men hur många brott begås inte tack vare att polisen finns? Det får vi förstås aldrig veta.

Att det finns potential för förbättringar också med mängdbrotten visar ett försök som Citypolisen i Stockholm gjorde förra året. Personal från olika avdelningar fick jobba i team på samma tider. De hade samma förundersökningsledare som redan från start hade kontakt med patrullerna på brottsplatsen. Ärendena överlämnades sedan till en och samma åklagare. Modellen underlättade kommunikationen och uppmuntrade också till feedback.

Det gav snabbt resultat. Personuppklaringen av de mängdbrott som försöket arbetade med ökade med 7–8 procentenheter till 46 procent. Enligt åklagarens bedömning var det bara 5 procent från vad som maximalt var möjligt.

-Det var stora fördelar med att jobba tillsammans hela tiden. Vi planerar att arbeta på det sättet i den nya organisationen, säger Carina Lennquist, chef för kriminalenheten vid Citypolisen i Stockholm.

Polisen kan alltså fungera relativt väl, bara förutsättningarna är de rätta.

-När polisen lägger kraft på ett ärende, till exempel om en händelse får stort utrymme i media och skapar en press att agera har polisen ofta en god förmåga att klara upp ett brott, säger Stefan Holgersson.

Även Leif GW Persson har gott att säga. På frågan vad svensk polis är bra på svarar han:

-Den är okorrumperad. Tvåspråkig. Rätt hygglig.

***

Sommaren 2010 hade regeringen tröttnat på att ösa pengar över polisen utan att få något påtagligt i utbyte som kunde visas upp för svenska folket. Justitieminister Beatrice Ask gav en parlamentarisk kommitté i uppdrag att undersöka om det var polisens organisation som förhindrade bättre resultat. Om kommittén fann att så var fallet skulle den föreslå en ny organisation. Och i mars 2012 presenterades den 13 personer starka kommittén sin 396-sidiga utredning “En sammanhållen svensk polis” som gör om svensk polisorganisation i grunden. Landets 21 polismyndigheter (en för varje län), rikspolisstyrelsen och Statens kriminaltekniska laboratorium föreslogs slås samman till en enda myndighet. Det är den största förändringen sedan 1965 då polisen förstatligades, polisbilarna målades svartvita och 554 polisdistrikt blev 119.

-Jag har länge tyckt att vi ska ha en nationell polis i Sverige. För poliserna blir det tydligare vad som gäller. Inte som i dag, när det kan vara så att man läser i media vad rikspolischefen säger, sedan säger länspolismästaren något annat medan den egna närpolischefen ger ett tredje besked. Med den nya organisationen blir det bättre samordning hela vägen, sa Beatrice Ask till Polistidningen när utredningen presenterades.

Sedan gick det undan. Av 107 remissinstanser var bara ett fåtal emot. I december 2012 röstade en enig riksdag igenom den nya polisorganisationen med målet att få bättre kvalitet, enhetlighet, effektivitet och flexibilitet.

***

Under två år satt Thomas Rolén i ett litet rum i det gigantiska kontorskomplexet Garnisonen i Stockholm. Miljön skilde sig avsevärt från Roléns ståtliga tjänsterum i kammarrätten i Stockholm där han annars är president. Det var Rolén som hade regeringens uppdrag att genomföra “det största organisationsprojekt som gjorts inom statsförvaltningen” i Sveriges största myndighet med över 28?800 anställda, alltså den förändring som Riksdagen beslutade om.

Till sin hjälp har Rolén haft ett tjugotal personer i själva genomförandekommittén. Men totalt har runt 2?000 personer varit inblandade “i hur många arbetsgrupper som helst”. Omkring 400 projekt har drivits parallellt. It, hr och ekonomi har samordnats. 200 chefstjänster har tillsatts. Och Thomas Rolén har avverkat över 1?000 möten.

Och för två veckor sedan, den 1 januari i år, blev äntligen den nya organisationen verklighet.

-Efter att riksdagen beslutat räknade vi baklänges och systematiserade i tidsintervaller. Vi har levererat och kvitterat allting, säger Thomas Rolén.

I de gamla myndigheterna fanns allt från åtta till 16 beslutsnivåer. Nu blir det sex nivåer – från rikspolischef till enskild polis.

Rolén poängterar att jätteprojektet är finansierat med polisens egna medel. Han säger att arbetet har varit mycket kostnadseffektivt, bland annat därför att kommittén har studerat andra organisationsförändringar i statsförvaltningen och lärt av deras misstag. Budgeten har varit 96 miljoner kronor för två år. Av den summan är 17 miljoner ersättning till revisionsfirman EY för arbete med detaljorganisation. Också kommunikationsbyrån Gullers har anlitats.

Till det kommer kostnaderna för de många polisanställda som har deltagit i jätteprojektet som har legat på respektive myndighet. Polisorganisationsutredningen som föreslog sammanslagningen räknade med en totalkostnad på 230 miljoner kronor. Omorganiseringen har alltså slukat en del polisresurser. Men att omställningen skulle ha samband med den drastiskt sjunkande uppklarningsprocenten under 2013 är svårt att belägga. Siffrorna för 2014 blir klara senare i vår.

***

Polisen ska alltså bli mer enhetlig men också mer lokal. “Det är också en decentraliseringsreform”, säger Thomas Rolén.

Beslut ska fattas på lägsta ändamålsenliga nivå och polisen ska komma närmare medborgarna. Det ska bland annat ske genom att polisen stämmer av med lokalbefolkningen vad den upplever som viktigt och sedan ge så kallade medborgarlöften: att få bort buskörningen, minska skadegörelsen eller vad det kan vara.

Spelet ska bli rakare, passningarna kortare och matcherna spelas närmare publiken.

Många ser fram emot den nya organisationen. Men polisen vore inte polisen om inte det inte också fanns kritik. Organisationen kritiserades från flera håll redan innan den hade implementerats.

-Det finns en ständig övertro till att omorganisationer ska lösa polisens problem. I stället innebär den enorma energi som läggs ned i omorganisationen ett tapp. Sedan arbetar man sig långsamt tillbaka till samma nivå, sa professorn i rättsvetenskap Bo Wennström till Polistidningen i våras.

I en debattartikel i SvD hävdade han att den nya polismyndigheten är feltänkt och dömd att misslyckas.

Polisförbundets ordförande Lena Nitz menade att det hela har gått för snabbt och att man tillsätter chefer som inte har rätt kompetens. Även de så kallade medborgarlöftena var Nitz skeptisk till. Hon jämförde med närpolisreformen på 1990-talet som aldrig blev någon succé. Enligt polisforskaren Stefan Holgersson ledde reformen till att uppklarningsprocenten störtdök eftersom man samtidigt minskade kapaciteten att utreda brott.

Inte heller Leif GW Persson är övertygad om att den nya organisationen blir en framgång.

-Tanken är att minska byråkratin. Det är tveksamt om det lyckas, säger han.

Stefan Holgersson menar att hela omgörningen utgår från att utformningen av organisationen har stor betydelse för resultatet. I själva verket är det annat som avgör.

-Med tanke på att omorganisationen tar både kraft och resurser utan att polisen kompenseras kan man vänta sig att polisens prestation till en början faktiskt blir sämre.

-Den nya polismyndigheten blir en matrisorganisation och det kommer snarare öka administrationen än att minska den.

Önskemålet att polisen kommer närmare medborgarna har hörts ända sedan förstatligandet för 50 år sedan. Kravet har bara blivit starkare med tiden, samtidigt som utvecklingen har gått åt motsatt håll.

-Det är inte särskilt konstigt när lösningen hela tiden har varit ytterligare centraliseringar. Den nya omorganisationen ser snarare ut att öka avståndet till medborgarna, säger Stefan Holgersson.

Inte heller poliserna själva verkar överförtjusta. I en Sifo-undersökning strax före jul sade en tredjedel att de tror att verksamheten kommer att fungera bättre med den nya organisationen.

***

Bland insiders var det en lågoddsare att mannen som hade lett polisens omorganisation, Thomas Rolén, skulle få jobbet som chef över den nya myndigheten. Men den nytillträdda regeringen Löfven ville annorlunda. Den 20 november presenterades Dan Eliasson som ny rikspolischef efter Bengt Svenson som suttit sedan 2008. Ett och annat muttrande om en “politisk utnämning” kunde höras eftersom Eliasson en gång var statssekreterare hos socialdemokraten Thomas Bodström när denne basade över justitiedepartementet. Men också Eliasson har ett gediget cv: han är jurist, har varit generaldirektör för Försäkringskassan och Migrationsverket, och dessutom biträdande Säpo-chef. Och medlem i ett provokativt punkband i slutet på 1970-talet, vilket nästan alla artiklar om den nye rikspolischefen förtjust påpekar. Han har även varit i blåsväder efter anklagelser om jäv i Försäkringskassans ledning samt när han förra vintern twittrade “jag kräks” när han hörde Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson i en debatt.

Eliasson fick dock hyfsade betyg när tidningen Chef utförde sitt chefstest på honom 2013. Polisförbundets ordförande Lena Nitz uttryckte att hon uppskattar Dan Eliassons syn på medarbetarinflytande. Stefan Holgersson hade fått intrycket att den nye rikspolischefen ser vikten av forskning. Till och med Leif GW Persson – som sågat rikspolischefer på löpande band – var försiktigt positiv.

-Han är en modern chef, en kommunicerande chef. Inte en sådan som tror att man kan styra med dekret och beslut, sa inrikesminister Anders Ygeman.

Inrikesministern ville att detaljstyrningen ska minska och den beryktade “pinnjakten” – jakten på statistikmål – stoppas.

-Regeringen tror att det som kallas New public management har kommit till vägs ände. Det gäller i allra högsta grad för polisen, sa han till Svenska Dagbladet.

Anders Ygeman efterlyste också att statistiken renodlas. Som exempel nämnde han ett av de mer bisarra inslagen i polisens verksamhet.

-Polisen i Sverige tar upp anmälningar om ufon. De ska inte vara där.

***

För 2015 får polismyndigheten 21?140?650?000 kronor i anslag enligt regeringens regleringsbrev. Frågan är, som alltid, om det räcker. Ekonomidirektören på Rikspolisstyrelsen Jan Andersson har sagt att det finns en strukturell underfinansiering av polisen. Och Thomas Roléns genomförandekommitté ville ge ytterligare tre miljarder under tre år, annars riskerade rent av effekterna av omgörningen att gå om intet.

Men Dan Eliasson lät inte alltför bekymrad när frågan dök upp under presskonferensen i Rosenbad då utnämningen blev offentlig.

-Jag har fått försäkringar om att vi får extrapengar, 200 miljoner kronor, och att vi har pengar för att bedriva verksamhet på ett bra sätt under 2015.

Polisinspektör Thurén rycker ut

Statliga organisationsutredningar och genomförandekommittéer är en aspekt av polisens arbete. I den andra änden finns poliserna på fältet. Vad gör de egentligen? Följ med polisinspektörerna Frida Thurén och Annelie Rimeslåtten en fredagkväll i Stockholm i vinter.

13.30
Polisinspektör Frida Thurén kommer till jobbet på stationen vid Globen i Stockholm. Passet börjar om 30 minuter. Hon rustar på: drar på uniformen och hämtar ut tjänstevapen, batong och pepparsprej ur skåpet. Vid 14-tiden får hon veta vilken bil hon ska ta och vem hon ska bilda patrull med. I dag åker hon med Annelie Rimeslåtten. Hon tar hissen ner, knappar in koden till den omärkta dörren och stiger in i polisens garage. Utrustningen packas in: gulväst, hjälm, benskydd, gasmask. Så slår hon på komradion, rullar ut och ställer den blåvita Volvon på Arenavägen. Patrullen är redo.

14.15
Dags för utsättning, uppstartsmöte. Befälet informerar om vilka som ska åka i vilka bilar och vad som händer i distriktet. Det är fredagkväll och sådana kan bli stökiga.

14.32 ”32-9260”, låter det från radion i Frida Thuréns och Annelie Rimeslåttens bil. Snattare gripen i Skärholmen, en person under 18 år. Patrullen åker dit.

14.48
Patrullen anländer till Skärholmen. En 15-åring sitter inne på lagret. Annelie Rimeslåtten pratar med väktaren som har gripit snattaren. Det visar sig att han tagit en parfym värd 325 kronor.

14.56

Eftersom den gripne är under 18 år ringer polisen föräldrarna. Socialtjänsten kontaktas också. När föräldrarna kommit kan förhör hållas på plats. Därefter får 15-åringen åka hem. Patrullen väntar med att åka in och “skriva av sig”.

15.48
Kollegerna berättar på radion för ledningscentralen att de är färdiga i Skärholmen. Det blir en anmälan för snatteri och förhör, och att de kommer att skriva rapport vid tillfälle.

16.03
Bilen åker ut på E4-an norrgående. Radion ropar: ”Befarad hängning i Bredäng, bilar för det”. Frida Thurén svarar ”32-9260, vi är på väg”. Blåljusen och “skrikorna” slås på. Ambulans är också på väg. Det är oklart om personen fortfarande är i livet.

16.06
Patrullen når fram till adressen. Ambulansen har precis landat så poliserna lämnar akutsjukvårdsväskan och defibrillatorn i bilen. I lägenheten ligger en man på golvet med snara runt halsen. Hustrun har skurit av repet så att han fallit ner. Ambulanspersonalen sätter igång direkt. Frida Thurén och hennes kollega tar hand om kvinnan som befinner sig i chock. Det enda hon minns är att hon skar repet. Snart tvingas ambulanspersonalen berätta att mannen har avlidit. Poliserna försöker ta reda på vad som hänt. Finns det ett brott i grunden eller är det självmord? Det visar sig att det rör sig om självmord.

16.35
Ambulansen lämnar platsen. Över radion ber polisen om att få fram en läkare som kan konstatera dödsfallet. De ber också att få dit politi, det är de som hämtar kroppen till rättsmedicinska. Poliserna fortsätter att ta hand om kvinnan och försöker förmå henne att ringa en anhörig. Till slut låter hon poliserna ringa till bästa väninnan.

17.22
Läkaren anländer. Politi dröjer ytterligare en halvtimme.

18.27
Väninnan har kommit och poliserna lämnar lägenheten. Patrullen sätter sig i bilen och trycker en tvåa på polisradion så att de hamnar i radiokön. Snart anropar ledningscentralen på Kungsholmen och poliserna lämnar händelserapport. De frågar om de får åka in och avrapportera. Det går bra, patrullen får “avrapp-HR”, och bilen styr mot Västberga, huvudpolisstationen i Stockholms söderort.

18.38
Frida Thurén berättar för biträdande stationsbefälet vad de ska rapportera. Matlådorna hänger med, det här är en chans att få äta. De sätter sig vid datorerna i avrapporteringsrummet och loggar in i RAR-systemet. Kollegan skriver anmälan för snattaren och förhöret med väktaren, Frida Thurén skriver förhöret med 15-åringen efter anteckningar i sitt svarta block. Kopia på anmälan faxas till socialtjänsten. Därefter tar Frida Thurén tag i dödsfallsanmälan. Hon beskriver noggrant hur det såg ut och vad de fick reda på. Krimjouren kommer att underrätta mannens närmaste anhöriga.

20.25
Patrullen skickar en Status 12 via radion. Det betyder att de är lediga för nya uppdrag. Bilen kör mot Gullmarsplan. Fredagkvällar är det bra att visa upp sig där det är mycket folk i rörelse. Poliserna kliver ur bilen för att “blada”, patrullera till fots.

20.36
Poliserna ser de en berusad man som halvsover på en bänk på tunnelbaneperrongen. Han är ordentligt påverkad och kan inte stå utan hjälp. Mannen omhändertas enligt LOB, lagen om berusade personer, och får följa med till vårdmottagningen Capio Maria. Poliserna tar honom under var sin arm, lägger ut ett skynke i baksätet och gör en skyddsvisitation. Den berusade sätts i baksätet tillsammans med en av poliserna och bilen kör mot Södermalm.

21.00
Kollegerna skriver ut en LOB-blankett på Capio Marias dator. Tre burkar öl hälls ut efter tillstånd från stationsbefälet. En kopia av LOB-blanketten lämnas till klinikens personal, den andra tas med för att lämnas till stationsbefälet i Västberga.

21.17
En ny Status 12 skickas när bilen är på väg tillbaka över Johanneshovsbron och kommenderas till en trafikolycka på väg 73 i höjd med avfarten mot Farsta. “Två bilar har kolliderat, oklart om det finns personskador”. På med blåljusen igen. Det är inte mycket trafik så det är lätt att komma fram.

21.32
Två bilar står vid sidan av höger körbana. Två personer står vid vägkanten. Polisbilen ställs upp som skydd med blåljusen på. Poliserna går fram till varsin person, ber om körkort och utför utandningsprov på förarna. Det visar sig att den ena bilen har vinglat till och det framkommer att föraren tittade på sin telefon under körning. Det finns inga personskador, bilarna är körbara och förarna har redan bytt personuppgifter. En ambulans är på väg men polisen meddelar räddningstjänsten att den inte behövs. Poliserna kommer att skriva en anmälan.

21.56
Kollegerna åker mot Västberga för att skriva av sig och för att lämna in blankettkopian från Capio Maria. Skynket i baksätet spolas av.

22.55 Sista anhalt för kvällen är Globenstationen. Bilen körs ner i garaget och städas ur. Frida Thurén tar hissen till våning 7, rustar av, lämnar vapnen i vapenskåpen, duschar och byter till civila kläder. Om 15 timmar börjar nästa pass.

***

Frida Thurén säger att hon inte blir så påverkad av obehagliga händelser i arbetet längre.

-Men det är klart att man bygger på i sin ryggsäck. Det måste ju bearbetas. Vi pratar mycket med varandra i bilen, om hur vi mår och om något kunde gjorts annorlunda. När man varit med om jobbiga saker brukar alltid ens närmaste chefer höra med en efteråt hur man mår, om man vill samtala eller behöver debriefing. De är bra på att ta hand om sin personal, så var det nog inte för tio femton år sedan.