Rättegångar döljer statens brister

Domstolens frikännande av Sigvard Marjasin borde inte innebäraatt saken är ur världen. Saken gäller näm-ligen inte Marjasinsjuridiska skuld utan hans och statens sätt att sköta sinaaffärer. Både de ekonomiska och de politiska.

Att begrava pinsamma politiska frågor i en utredning har längevarit en etablerad väg för politiker att inte behöva ta ansvarför sina dumheter. Hoppet, som alltför ofta infrias, är att närfrågan väl är utredd har den glömts bort av den en gång såupprörda allmänheten. På senare tid har ett antalåtalsanmälningar gett nästan samma effekt.

Alla krav på snabba förändringar och utrensningar kan dåhänvisas till den sittande utredningen eller pågåendeförundersökning. Tekniken brukar i USA kallas, CYA, Cover YourAss vilket försiktigtvis kan översättas med hålla ryggen fri.Därmed inte sagt att varken utredningar eller åtal är av ondo. Ibästa fall kan utredningen och rättsprocessen leda till att detsystemfel som skapade problemet rättas till. I sämsta fall läggsutredningen till handlingarna. Men genom att flytta frågan tillen utredning behöver oftast ingen av de som haft ansvar verkligenta det. Visserligen kanske den eller de som begått dumheternaåker dit men den ytterst ansvarige behöver sällan stå till svars.Vägverkets dotterbolag, gävlepolitikernas sexklubbs-besök,motalapolitikernas konferensresor, Sahlins köp med statensplastkort, Perssons flygresor är inte bara följden av dåligtomdöme hos enskilda personer. Förutsättningarna för derasdumheter har varit ett dåligt regelverk med bristande kontroll.

Mona Sahlins handlande utsattes för en omfattande och långvarigförundersökning som friade på alla punkter, men hon ensam fickta konsekvenserna av ett illa skött kanslihus.

Tingsrätten i Örebro har slagit fast att Sigvard Marjasin intekan dömas för några brott. Om detta är riktigt eller inte fårkanske hovrätten fastställa men ett frikännande kom inteöverraskande.

Lagen är så skriven och beviskraven är, till all lycka, högre idomstol än i massmedia. Det skrev Affärsvärlden redan i nummer36 förra året.

Men lagen gillar icke allt det hon icke straffar, som OlausPetri uttrycker det i lagbokens domarregler. Och vad som skett iÖrebro slott kan knappast gillas av någon.

Domen ger en skräckinjagande inblick i hur landshövdingen ochhans arbetsgivare, regeringen, tillåtits sköta sina affärer ochvåra pengar. Hade en småföretagare skött sin bokföring på sammasätt skulle det varit åtalbart, men bokföringslagen gäller inteför stat och kommun. Flera av åtalspunkterna ogillas också justeftersom Marjasin inte minns och eftersom den usla bokföringeninte gör det möjligt att rekonstruera vad som hänt – just denbokföring för vilken han själv som landshövding och hansarbetsgivare, regeringen, bär ansvaret.

En aldrig så rättvis frikännande dom får inte leda till att alltblir som förut. Utan striktare regelverk för också denoffentliga sektorn kommer många att tro att det är fritt framatt trixa med bokföringen.

BILDTEXT: Förutsättningen för Sahlins, Perssons och Marjasinsdumheter har varit ett dåligt regelverk.