REALOBLIGATIONER: Få har upptäckt den säkraste sparformen

Professionella placerare har nu på allvar upptäckt fördelarnamed realobligationer. Det har inte hushållen.

En realränteobligation är ett räntebärande värdepapper varsavkastning är uppdelad i två delar, dels kompensation för denfaktiska inflationen under sparperioden, dels en i förväg kändreal avkastning.

Totalt har svenska staten, via riksgäldskontoret, de senasteåren emitterat realobligationer värda 82 miljarder kronor, varavmerparten det senaste året.

Försäljningen av realobligationer till hushållen började för tvåår sedan, med stora reklamkampanjer. Men efter två år harhushållen bara köpt drygt en procent av den totala volymen.Endast 200 miljoner kronor har sålts direkt av riksgäldskontoret,600 miljoner kronor har omsatts på SOX och en svåruppskattadandel är depåregistrerade (vilket innebär att banken ellerfondkommissionären officiellt står som ägare). Huvudpoängen meden realobligation är att man idag vet exakt vilken avkastningman kommer att få i dagens penningvärde. Därmed försvinner detstörsta riskmomentet med vanligt obligationssparande, att inteveta hur stor inflationen blir (med en vanlig nominellobligation vet man visserligen hur många kronor avkastning mankommer att få, men man vet inte hur mycket detta antal kronorkommer att vara värt vid spartidens slut).

OM INFLATIONEN TAR FARTDe två diagrammen illustrerar skillnaden mellan en vanligobligation som ger 7 procent nominellt och en realobligation somger 4,5 procent realt. Det övre diagrammet visarvärdeutvecklingen de närmaste 17 åren om det inte blir någoninflation alls. Då växer 100.000 kronor placerade i en vanligobligation till 316.000 kronor (före skatt). Samma belopp i enrealobligation växer bara till 211.000 kronor i dagenspenningvärde.

Men om inflationen istället tar fart år 2000 och därefterutvecklas precis som på 1980-talet, då blir avkastningendramatiskt mycket sämre för den som köpt en nominell obligation.Som visas i det nedre diagrammet blir resultatet bara 129.000kronor i dagens penningvärde med en nominell obligation, medanrealobligationen ger precis samma utfall som i det övrediagrammet.

Hushållens svala intresse för realobligationer beror docksannolikt inte på att svenska folket tror att inflationen kommeratt förbli låg de närmaste 15 åren. Det beror snarare på att dettar lång tid för en ny sparprodukt att bli känd. Dessutom lockasmånga i dag av de höga historiska avkastningstalen för aktier.Men om nu realobligationer är en så intressant sparform, varförär de inte med i Affärsvärldens sparindikator? Förklaringen äratt de är svåra att jämföra med övriga sparformer. Med nuvarandejämförelseprinciper skulle de se ut att vara sämre än vanligaprivatobligationer.

Det beror på att den avkastning för räntebärande placeringar somvi jämför med i Sparindikatorn på sidorna 6-9 är eninstitutionell bostadsobligation. De ger ungefär 0,5 procenthögre ränta än statens obligationer, vilket beror på att riskenatt inte få pengarna tillbaka från bostadslåneinstituten ansesnågot högre än risken att svenska staten ställer inbetalningarna.

Men i Sparindikatorn tas inte någon hänsyn till skillnader irisktagande. För att kunna jämföra avkastning och skatt antasatt alla aktie- respektive ränteplaceringar brutto ger sammaavkastning. Om nettoavkastningen före skatt av någon anledningär lägre så ses det som en dold avgift. Därför skulle den lägreavkastningen hos realobligationer som beror på den lägre riskeninnebära att de står sig dåligt i konkurrensen (precis somriksgäldskonto).

Detta synliggörande av dolda avgifter görs för till exempelbanker i Sparindikatorn. Banker hävdar ju ofta att de inte tarut några avgifter på bankkonton. Men de ger i stället ofta lågränta. I indikatorn jämförs deras ränta med riksbankensreporänta, 4,1 procent. Skillnaden behandlas som en dold avgift.Sparindikatorn klarar dock inte att ta hänsyn tillrealobligationernas unika fördel: ingen annan sparform ger såsäker avkastning.

Idag finns fem löptider att välja på: 4 år, 7 år, 11 år, 17 åroch 23 år. De som återbetalas om 11 och 23 år ärkupongobligationer (de ger en årlig utbetalning av både denreala avkastningen och delar av kompensationen för inflationen)medan de andra tre är nollkupongare.

Minsta belopp är nominellt 10.000 kronor, vilket beroende pålöptiden betyder att nollkupongarna minst kostar cirka 5.000kronor.Förutom av riksgäldskontoret säljs de av Alfred Berg,Handelsbanken, Nordbanken, S-E-Banken, Sparbanken och Öhmans.