”Recession långt in på 2009”

Så har då äntligen ekonomerna på National Bureau of Economic Research (NBER) diskuterat klart.

Ett år tog det dem att fastslå december 2007 som slutpunkt för den ekonomiska uppgångsfasen i USA och början på recessionen som landet med största sannolikt ännu befinner sig i. Givet att USA:s BNP-tillväxt blev negativ i det fjärde kvartalet och att arbetsmarknaden i december började försämras på allvar är valet av startpunkt inte förvånande.

När startpunkten för recessionen nu är klar är frågan när den är över. Låt oss börja med en historisk tillbakablick.

Under perioden 1854-2001 har USA:s ekonomi genomgått 32 recessioner. I genomsnitt har dessa varat i 17 månader. Den längsta ägde rum på 1870-talet och varade i 65 månader. Näst längst var recessionen i samband med depressionen på 1930-talet. Den varade i 43 månader.

Tittar man på efterkrigstiden är det slående att recessionerna blivit betydligt kortare. Snittet ligger på bara tio månader och de två senaste, i början av 1990-talet respektive 2000-talet, varade i bara 8 månader. De två värsta recessionerna 1973/1975 respektive 1981/1982 varade i 16 månader.

En recession i stil med de två värsta vi sett under efterkrigstiden skulle innebära att USA-ekonomin vänder upp i april 2009. Det är något mer optimistiskt än många bedömares prognoser, vilka talar om ett tufft första halvår och en möjlig återhämtning först under andra halvåret.

En titt på olika ekonomiska indikatorer ger en blandad bild av konjunkturnedgångens styrka. Kaoset på kreditmarknaden har fört upp riskaversion och kreditspreadar till extrema nivåer. Och konsumentförtroendet har nått de lägsta nivåerna i mätningarnas 40-åriga historia. Samtidigt är skuldsättningen i ekonomin på oroväckande höga nivåer. Med data som dessa framför ögonen är det inte förvånande att många talar om den värsta recessionen under efterkrigstiden.

Samtidigt kan man konstatera att det amerikanska inköpschefsindexet för industrin, en mycket viktig konjunkturindikator, visserligen rasat rejält, men att den fortfarande är över bottennivåerna vi upplevde 1975 respektive 1982. Även arbetsmarknaden är, ännu så länge i alla fall, en ljuspunkt. Arbetslösheten och antalet nya arbetssökande har visserligen ökat betydligt, men är ändå på mycket lägre nivåer än i tidigare svåra recessioner.

Att redan i dag säga när den amerikanska ekonomin vänder upp igen är därför mycket svårt. Tittar man på indikatorer som beskriver nuläget ser det nattsvart ut. Fokuserar man istället på faktorer som det låga ränteläget, de statliga stödpaketen, de fallande råvarupriserna och att huspriserna äntligen är tillbaka på en normal nivå i förhållande till inkomsterna går det att urskilja ett ljus i tunneln. Problemet är bara att detta inte är några timingindikatorer.

Det bästa sättet att finna slutet på recessionen är att följa de ekonomiska indikatorer som brukar toppa/bottna några månader före slutet på en recession. När flera av dessa, eller helst alla, talar för ett slut på den ekonomiska nedgången finns det anledning att bli mer optimistisk. För tillfället är vi långt ifrån en sådan signal. Det är därför svårt att se hur den amerikanska ekonomin ska orka vända upp redan under första kvartalet nästa år.

Läs mer om indikatorerna som visar på vändning:“Så finner du slutet på lågkonjunkturen”.

nullnullnullnull