Red Valör: Det ultimata smörjobbet

Att vara skyldig Holger Pågåker, rikets mest närige man, en gentjänst är någonting som Signaturen försöker undvika. Nu förelåg emellertid en sådan skuldsituation, och återbetalningen bestod i att sitta ned några timmar med Pågåker junior, unge Oscar, för att lyssna på gossens senaste affärsidé.

– Jo, farbror förstår, inledde Oscar, att det här är förmodligen det fiffigaste som kläckts i klanen Pågåkers historia. Och som du då lätt inser är det inte småpotatis vi pratar.

Grabben låter precis som sin far, konstaterade Valör.

– Berätta! Vad är det du har tänkt ut?

– Jo. Nu när jag går ut Handelshögskolan, hade jag tänkt att ge mig in i finansbranschen, eftersom det är där alla pengar finns. Nåväl, pappa har konstaterat att min dyskalkyli hindrar mig från att bli mer än en genomsnittlig finansanalytiker. Managementkonsult vill han inte heller att jag ska bli, han tycker inte att jag är tillräckligt omständlig. Jag har alldeles för dålig koncentrationsförmåga för att bli förvaltare, det sägs att man måste hålla sig vaken under åtminstone sex av tio presentationer för att bli betraktad som seriös. Åsså står det ju i tidningen hur fonden går. Corpare tror han att jag är alldeles för lat för att bli. Och mäklare? Well, även dom blir ju alltmer specialiserade

– Du tänker på specialist sales-mäklarna i London, som delar upp sig efter vilken sorts aktier som de handlar med?

– Mja, pappa sa att somliga kör hårt med snuskiga historier för att förnöja kunderna, andra med OS-referat. Jag är nog för mycket generalist, så jag ska bli riskkapitalist. Busenkelt.

– Busenkelt? Det är väl en av marknadens mest avancerade sysselsättningar?

– Tvärtom! Jag har faktiskt intervjuat en hel del blivande konkurrenter och kommit fram till att det är det ultimata smörjobbet. Det är i riskkapitalbranschen som pengarna finns. Alla stora försäkringsbolag och alla stora företag över huvud taget har en viss pott av sin budget avsatt för projekt av tillväxtkaraktär, webb, biotech eller kombinationer. Det finns miljarders miljarder där ute, helt klart.

– Men det är väl inte allt? Man måste ju ha en idé om placeringsinriktning också.

– Naturligtvis. Men där handlar det inte om att vara först, snarare måste man haka på en fluga när den första gången nämns i en bisats i någon av dom rosa morgontidningarna. Då är trenden mogen ur finansmarknadsperspektiv. Just nu talar vi mycket e-innehåll, e-säkerhet, “att få tid” och sådant.

– Hur går det med tillströmningen av affärsförslag, då?

– Du menar diiilflöu? Inga problem. Jag har redan avtalat med några andra riskkapitalister att jag får se alla idéer som dom ratar. Sen plockar jag slumpmässigt in var tionde idé och säljer resten vidare till högstbjudande. Så startar jag en fond som är stängd för uttag i fem år. Efter två och ett halvt år startar jag en ny fond, som går in och förstärker kassan i bolagen i den första. På så sätt håller jag grytan kokande hela tiden. Till slut säljer jag allting till Almi-Nutek. Förvaltningsavgifterna kommer att ligga på genomsnittet, det vill säga ungefär sex-åtta gånger högre än för en vanlig aktiefond. Dessutom ska jag starta några “Gone Sour”-produkter för rika insiders som behöver sälja av aktier i sina noterade innehav.

– “Gone Sour”-produkter?

– Dom betalar för att jag ska hålla med dom när dom går ut i pressen och förklarar att dom behöver sälja av för att “konsolidera andra riskkapitalinvesteringar”, alltså sådana som surnat, gått åt pipan, helt enkelt. Politiskt korrekt som bara den för dom. Och lönsamt för mig.

– Du måste väl ha rådgivare?

– Inga problem. Pappa känner några sparkade VD:ar som säkert vill vara med i en “thick tank”.

– “Thick” betyder korkad. Jag tror att du menar “Think tank”.

– Vad helst farbror säger. Hur många miljoner vill du att jag ska investera för din räkning? Eller vill du hellre sitta med i min thick tank?