Riksbankens dystra besked

Svante Öberg höll ett förskrivet anförande på tisdagen där han konstaterade att Sverige hittills har kunnat hantera de problem som den globala finanskrisen orsakat för det svenska finansiella systemet.

Men de negativa konsekvenserna för den svenska ekonomin kommer att bli betydande de närmaste två åren. Han sade också att den nya information som kommit sedan det senaste penningpolitiska mötet i början av december visar på en lägre tillväxt och inflation i slutet av förra året än Riksbanken räknat med.

“Å andra sidan har kronan försvagats ytterligare vilket kan leda till en viss inflationsimpuls. Men det hinner komma fram mer underlag innan vi ska fatta vårt nästa penningpolitiska beslut i början av februari. Först då tar jag på nytt ställning till penningpolitikens inriktning”, sade Svante Öberg.

Han konstaterade att den information som har kommit in sedan decembermötet indikerar att BNP-tillväxten fjärde kvartalet ifjol blev svagare än de räknat med, vilket också kommer att påverka genomsnittet för 2009 nedåt. Industriproduktion, tjänsteproduktion och aktivitetsindex föll i november. Konjunkturinstitutets barometerindikator och inköpschefsindex fortsatte att sjunka i december till rekordlåga nivåer.

Inflationen i december blev samtidigt betydligt lägre än Riksbanken räknat med på grund av att sänkningarna av reporäntan under hösten fick ett större genomslag på bolåneräntorna än beräknat och att bensinpriset blev lägre. Den underliggande inflationen (KPIF exklusive energi) sjönk något till 1,7 procent i december, helt i enlighet med prognosen vid det senaste penningpolitiska beslutet.

Finanskrisen har även påverkat den svenska kronan. Riksbankens bedömning är dock att försvagningen av kronan är tillfällig och i första hand förklaras av den finansiella krisen. Vid finansiell turbulens söker sig placerare till de stora valutorna eftersom dessa upplevs vara säkrare. Följden av denna “flight to quality” blir att mindre valutor såsom kronan försvagas. Exempelvis har även den norska kronan försvagats betydligt.

Men det finns en risk att försvagningen blir mer varaktig. Det skulle i så fall normalt leda till att exporten stärks och importen dämpas, och samtidigt ge en inflationsimpuls. Under en normal konjunkturnedgång kan det vara en fördel att valutan på detta sätt deprecierar och därigenom dämpar nedgången. Under nuvarande förhållanden, med en allvarlig global finansiell kris som kan resultera i finansieringsproblem för hela länder, kan situationen utvecklas till något mer problematiskt. Flera länder i Europa utöver Island har fått se sina valutor depreciera kraftigt.

“Kronan har försvagats ytterligare sedan början av december. Sedan den finansiella krisen övergick i en akut fas i mitten av september har kronan försvagats med cirka 12 procent mätt med ett handelsvägt index. Det skulle kunna ge en något större inflationsimpuls än vi tidigare har räknat med”, sade Svante Öberg.

Han noterade vidare att det finns en del tecken på att läget på de finansiella marknaderna har förbättrats något sedan början av december. TED-spreadarna har kommit ner till de nivåer som gällde innan september och det har i någon mån varit möjligt att emittera obligationer.

De massiva åtgärder som har vidtagits i många länder har i alla fall medfört att ett sammanbrott av de finansiella marknaderna har kunnat undvikas.

“Men det finns andra tecken som är mer bekymmersamma. De finansiella marknaderna fungerar ännu långt ifrån normalt”, sade han.

Undersökningar tyder på att företagens svårigheter att få lån har ökat, även om det ännu inte finns några hårda data på att bankernas utlåning har börjat minska. Ett annat problem är att skillnaden mellan räntor på olika euroländers statsobligationer har ökat, samtidigt som man kan se framför sig kraftigt ökande statliga budgetunderskott och därmed ett ökat utbud av statsobligationer, sade Svante Öberg.