Riksbankens lappkast

Riksbanken gör ett ordentligt lappkast i sin senaste inflationsrapport och kastar ut de flesta av de käpphästar som har styrt inflationsanalysen det senaste året. Inte nog med att inflationen blev högre än bankens ekonomer trodde. De har också missbedömt resursutnyttjandet i ekonomin och hur fort Sverige förmår växa utan att inflationen tar fart. Inte konstigt att marknaden talar om en kärvare inflationsattityd än väntat från riksbanksledningen.

Fullständig reträtt

Det är alltså närmast en fullständig reträtt från gamla ståndpunkter som riksbanken gör i rapporten. Det är inte längre ”tillfälliga faktorer” såsom galna kor eller frusna gurkor som legat bakom den höga inflationen. Tvärtom var det inhemska branscher som höjde priserna mest, främst inom tjänstesektorn. Världsekonomin återhämtade sig dessutom betydligt snabbare än väntat. Och sist men inte minst har den svenska arbetsmarknaden inte svalnat, utan arbetslösheten har bitit sig kvar på låga nivåer och löneökningarna har blivit högre än vad som anses acceptabelt. Resursutnyttjandet är därmed i utgångsläget högt när konjunkturen åter tar fart.

Det är därför inte speciellt mycket som talar för att den svenska styrräntan ska ligga kvar på dagens 4,0 procent. Snarast handlar det om med hur mycket och hur snabbt riksbanken ska höja räntan.

Lappkastet ger kritikerna, exempelvis LO, gott om bränsle: riksbanksledningen har under de senaste tio månaderna hävdat att inflationen ska gå ner i april i år. Men bara två månader innan detta förväntats ske, så faller ledningen för trycket och höjer räntan. Fegt tycker LO, som hävdar att riksbanken borde ha avvaktat aprilinflationen innan räntan höjdes. Men inte heller landsorganisationens ekonomer lyckas uppbåda någon större ilska mot riksbankens agerande.

På ett område tycks dock riksbanken åter fallera i sin analys, och det gäller arbetsmarknaden. Fortfarande tycks bankens ekonomer i likhet med de flesta andra bedömare tro på en svagare arbetsmarknad under 2002. Men med den senaste, synnerligen starka, arbetsmarknadsstatistiken i ryggen tror Affärsvärlden i sin tur på att arbetskraft blir en bristvara redan under 2002. Och normalt sett kommer därmed löneglidningen som ett brev på posten. Om den internationella konjunkturen dessutom fortsätter att visa tecken på att tillfriskna så talar därmed det mesta för att räntehöjningar kommer att ligga högt på riksbankens agenda under återstoden av det här året.

Banken har dock ett anti-inflationistiskt hopp och det är den svenska kronan. Den har stärkts betydligt under de senaste månaderna och tendensen är att den ska stärkas ytterligare, inte minst mot bakgrund av närmandet till EMU och att svensk ekonomi har klarat konjunktursvackan förhållandevis väl. En kraftig förstärkning av kronan skulle kunna göra riksbanksledningens jobb, både när det gäller att hålla ner priser och löner.