Riskfylld resa mot snabba cash

En förtjänst på 30 miljoner kronor – fem gånger insatsen – och en massa nya, coola vänner i filmbranschen. Det är resultatet hittills för personerna bakom Spiltan Underhållnings investering i Stieg Larsson-filmerna.

Arn-filmerna, Såsom i himmelen och Millennium-trilogin är lysande stjärnor på en annars mörk himmel över Film-Sverige, åtminstone sett till de ekonomiska framgångarna. Pessimisten tolkar succéerna som undantag som bekräftar regeln: det går inte att tjäna pengar på svensk film. Optimisten tror däremot att framgångarna utgör ett trendbrott.

Sedan statliga Filminstitutet bildades 1963, för att rädda svensk film från att krossas av konkurrensen från USA, är det inte förrän nyligen som investerare gett sig in i produktioner. Men ingen vågar tro att en film kan klara sig helt utan “mjuka” pengar.

– Nej, nej, inte ens våra filmer Göta Kanal 2 och 3 skulle ha klarat sig utan stöd från Filminstitutet, säger Anders Birkeland, filmproducent, regissör och manusförfattare.

Filminstitutet är ingen girig långivare. Om institutet finansierat, säg, 40 procent av en produktion, tar man emot en lika stor andel av biljettintäkterna tills skulden är betald. Dessutom ställer sig institutet snällt långt bak i kön till intäkterna, bakom biograferna, distributörerna och riskapitalet.

Den som går in med riskkapital bör se till att produktionen inte har för mycket andra hårda lån, råder Anders Birkeland.

– Du får aldrig ha mer än tio, tolv miljoner kronor i riskkapital, det är ytterst få produktioner som har tillräckligt med biobesök, dvd och tv-försäljning för att klara det.

– I övrigt gäller det för en investerare att göra samma analys av en produktion som om man går in i ett mindre börsbolag, säger Anders Birkeland.

Brita Sohlberg är vd på Spiltan Underhållning, intressebolag till Investment AB Spiltan, som står för de flesta stora och strukturerade filminvesteringarna i Sverige. Insatsen i Millennium-trilogin var så pass dyr att man gick ut till Spiltans ägarkrets och dess nätverk för att hitta investerare. Minsta andel var 100 000 kronor.

– Den här modellen gav oss fördelen att vi fick öronmärkta pengar och att vi fick en större investeringssumma. Ett 60-tal personer satsade tillsammans 7 miljoner kronor. För investerarna gav det fördelen att man kunde vara med i en filminvestering utan så mycket erfarenhet, säger Brita Sohlberg.

Hon delar Anders Birkelands syn. En film bör genomgå en granskning, likt vilken due diligence som helst.

– Inte minst viktigt är distributionsavtalet. Att ta reda på hur distributören tänkt sig att filmen ska lanseras och hur intäkterna ska fördelas mellan distributören och den sida som finansiären tillhör, producenten, säger Brita Sohlberg.

Meritförteckningar och referenser för producenter, regissörer och skådespelare måste granskas som om det gällde nyckelpersoner i ett bolag.

– Har de lyckats med tidigare filmer? Och, vilket kanske inte känns självklart, det gäller att ta reda på om de har hållit sina budgetar, säger Brita Sohlberg.

En svensk genomsnittsproduktion ligger på 20 miljoner kronor, ge och ta några miljoner.

– Ligger budgeten långt över det gäller det förstås att vara extra frågvis. Är den verkligen rimlig?

En svår parameter i analysen är manusläsningen. Brita Solhberg, med en bakgrund i den närbesläktade tv-branschen, bland annat som vd på produktionsbolaget Mastiff Media, är van vid att se om en text fungerar i filmformat.

Fast inte ens den mest minutiösa kartläggning av produktionens förutsättningar utesluter ett fiasko. Som filmen Vinnare och förlorare, där Spiltan Underhållning var delfinansiär. Allt såg rätt ut. Samma regissör, Kjell Sundvall, och samma manusförfattare som i succéfilmen Grabben i graven bredvid, och kända skådespelare. Ändå fick filmen inte mer än 65 000 besökare. Och Spiltan Underhållning lärde sig en viktig läxa.

– När jag läste manus till Vinnare och förlorare kändes det som en trevlig film, men ett problem var att man inte hade bestämt sig för målgruppen, vilka som skulle se filmen.

Om man som finansiär är med på inspelningarna – och det bör man vara då och då, tycker Brita Sohlberg – och känner att huvudrollsinnehavaren inte fungerar, att storyn är tunn eller att något annat är på väg att gå snett bör man ändå ligga lågt med synpunkter. Att gå in och försöka styra upp produktionen och ha synpunkter på det konstnärliga är knappast någon bra idé hur många miljoner man än plöjt ner, menar hon.

– Var och en gör det man är bäst på. Som finansiär får man inte avbryta en inspelning. Vi betraktas som de som kommer med pengarna. Har man valt att satsa på en film får man lita på att folk är duktiga. Även om man någon gång kan tänka att “här har jag stoppat in massa pengar och så har ni gjort skräp av dem”.

Den som tror att filmbranschen betyder glamorösa fester, mer puls och mer spännande människor än i vanliga näringslivet har helt rätt.

– Glamour- och sexighetsfaktorn är inte helt oväsentlig. Att man kan säga att jag var med och fick fram den där filmen, det lockar, säger Brita Sohlberg.

***

Så blir du rik på film

En vanlig metod – inte minst i Hollywood – är att inte satsa allt krut på en enda film, utan i stället investera i en “slate”, alltså i en rad filmer. Sju till tio produktioner anses vara nödvändigt för att ge en succé.

Se till hela affären. Dvd, tv, plastfigurer och internettjänster är ofta minst lika inkomstbringande som biljettintäkterna.

Mixa hårda och mjuka pengar.

Tidigare ansågs Filminstitutet och annat statligt, “mjukt” filmstöd stödja främst kvalitetsfilmer som inte spåddes kommersiell framgång. I dag stödjer man även givna kassasuccéer. En produktion som står utan mjuk finansiering lär få svårt att bära sig.

Här hittar du partners: Nordic Film Market är ett helt nybildat nätverk inom ramen för Göteborg International Film Festival som samlar producenter, filmköpare och distributörer med flera. I början av februari hålls första mötet och syftet är att skapa kontakter mellan aktörerna som ska leda till fler nordiska filmer.