Så backade (s) från tillväxten

Efter nejet i euroomröstningen såg Persson det som centralt att rycka till sig initiativet. Syftet var att hindra att EMU-skeptikerna vann terräng i partiet och, antagligen också, att stärka modet i näringslivet.

Operationen lyckades. Veckorna efter regeringsförklaringen präglades debatten av hur socialdemokratin skulle kunna förnya sig. Knappt ett knyst av missnöje hördes i partiet när det digra rådslagsmaterialet inför kongressen blev känt. De – i och för sig till intet förpliktande skrivningarna – innehöll vågade resonemang om hur partiet tidvis satsat för mycket på fördelning och inte brytt sig om företagandets villkor och om hur partimedlemmen skulle tänka om han eller hon var chef för ett amerikanskt storföretag och övervägde att investera i Sverige. Affärsvärlden skildrade processen i partiet under rubriken “Menar Persson allvar nu?”.

Det verkade som om så var fallet. Förre ministern och numera Saab-direktören Jan Nygren framhöll att en positionsförflyttning verkade ha skett i partiet:

– Tidigare har fokus legat på budgetsaneringen. Nu tror jag det finns en uppriktig vilja att sätta tillväxtfrågorna i centrum. Regeringsförklaringen innebär så att säga att man sätter kyrkan mitt i byn, sade han till Affärsvärlden.

LO:s utredningschef Irene Wennemo, ledamot i rådslagsgruppen, betonade att “det blir ju lite pinsamt om man gör de här utfästelserna och sedan inget händer”. Nästan allt verkade möjligt att diskutera för att få fart på tillväxten, allt ifrån avskaffad förmögenhetsskatt till försämrade sjukförmåner.

Men under senhösten började debatten ändra karaktär. Bosse Ringholm och andra ledande socialdemokrater lät förstå, apropå skandalerna i Skandia, att näringslivet måste göra upp med etiköverträdelserna innan det kunde bli tal om tillväxtreformer.

Här skedde en betydelsefull perspektivförskjutning.

Det var knappast en tillfällighet – utan snarare frukten av skicklig socialdemokratisk opinionsbildning – att tillväxtreformerna helt plötsligt i media började ses som en tänkbar present från regeringen till tacksamma företag i stället för som ett regeringsinitiativ för att åtgärda egna missgrepp.

Svenskt Näringsliv blev föremål för en skicklig uppvaktning av regeringen, som lyckades flytta fokus från tillväxtfrågorna till etiköverträdelserna. Misstron mot socialdemokratin började åter gry i företagen. I slutet av november konstaterade Ulf Jakobsson, chef för Industrins Utredningsinstitut, att ingenting tydde på att socialdemokratin var redo att ta rejäla steg i tillväxtvänlig riktning. Han motiverade detta med att partiet visserligen diskuterade reformer, men att man inte beredde marken internt för några smärtsamma beslut.

Här finns en avgörande skillnad mot tidigare socialdemokratiska politikomläggningar, som skattereformen 1988 och pensionsreformen 1994.

Förre statsministern Ingvar Carlsson poängterar i sina memoarer hur viktigt det var att bereda och förankra partiopinionen för att få igenom reformerna. I båda dessa fallen gick ledande socialdemokrater ut och deklarerade att befintliga strukturer inte fungerade (förre LO-ordföranden Stig Malm dömde till exempel ut det dåvarande skattesystemet som “ruttet”).

Något liknande har Göran Persson inte ägnat sig åt.

Tvärtom ser Jakobssons bedömning ut att ha besannats. Under de gångna månaderna har debatten kommit att gälla mindre sänkningar av förmögenhetsskatten och inte mycket mer.

Egendomsskattekommittén resonerar som om globalisering knappt finns och uppgörelsen om infrastrukturen med stödpartierna innehåller det ena tillväxtskadliga inslaget efter det andra.

Några utbudsskapande åtgärder, som försämringar av sjukförsäkringen eller djärva utspel om lättnader för företagare, är det inte tal om.

Samordningsminister Pär Nuder dömer i intervjun med Affärsvärlden här intill ut en serie tillväxtförslag som “högerpolitik”.

Det är troligt att kongressen kommer att ta en mängd beslut på temat tillväxt, kanske under rubriker som “tillväxt för hela Sverige” eller “tillväxt och välfärd”. Men frågan är hur många av de tankar som luftades i regeringsförklaringen i höstas som kommer att resultera i reella politiska förslag.