Så mäts tillväxten

Hur ser med andra ord det källflöde ut som ger ökad välfärd? Den officiella statistiken ger inga svar. Bruttonationalprodukt (BNP) och nationalinkomst mäts bara på nationell nivå. Det finns uppgifter om BNP nedbrutet på länsnivå, så kallad bruttoregionalprodukt (BRP). Men statistiken släpar kraftigt efter. I dag finns bara uppgifter till och med 1996.

Att mäta på kommunal- eller länsnivå blir dock missvisande. Dels finns pendlare som inte bor där de arbetar; dels finns inga bra metoder att fördela överskott från företag med tillverkning på flera orter eller kommun- och länsöverskridande verksamhet som energi och transporter.

Affärsvärlden har i stället utgått från arbetsmarknadsregioner och räknat på lönesumman, och det är därför som detta temanummer har fokus på regioner snarare än enskilda kommuner. På så sätt får man en mer rättvisade bild av läget i landet och slipper olika gränsdragningsproblem.Kommunerna har delats in i arbetsmarknadsregioner, enligt de kriterier som används av Nutek. Utgångspunkten är att mindre än 20 procent av regionens invånare pendlar till en annan region. Sveriges 289 kommuner består därmed av 81 arbetsmarknadsregioner. Den största arbetsmarknadsregionen är Stockholmsområdet med 29 kommuner i tre län och 1,8 miljoner invånare. Den minsta är Sorsele med en kommun och drygt 3.000 invånare.

Lönerna (inklusive kollektiva avgifter) och driftsöverskotten i företagen utgör tillsammans nationens förädlingsvärde, alltså nationalinkomsten mätt från inkomstsidan. Det är samma sak som BNP, som dock är mätt från produktionssidan, alltså värdet av alla producerade varor och tjänster. All produktion måste ju betalas och motsvaras alltid av inkomster någonstans i ekonomin. Det kan dock uppstå skillnader mellan nationalinkomsten och nationalprodukten om landet har skulder till eller fordringar på andra nationer.

Vi har av dessa skäl valt lönesumman, enligt kontrolluppgiften, och således inte tagit med företagens driftsöverskott. Lönesumman utgör den klart största delen av förädlingsvärdet och kan därför sägas vara en god approximation av nationalinkomsten.

För riket 1999 var lönesumman enligt denna definition 812,5 miljarder kronor varav 807, 9 kunnat fördelas regionalt p.g.a. felkällor. Den totala summan uppgår till cirka 849 miljarder kronor varav löneförmånerna utgör drygt tio miljarder kronor. Cirka 21 miljarder utgörs av inkomster som inte kan fördelas regionalt som t ex sjöinkomster m.m. Den totala restposten på drygt 40 miljarder kronor påverkar dock inte tillväxtsiffrorna märkbart eftersom den sannolikt är proportionell mot de redovisade inkomsterna. För att underlätta jämförelsen mellan 1990 och 1999 har de kommuner som bildats under perioden lagts ihop med den kommun de tillhörde 1990. Gnesta (1992) och Trosa (1992) har sålunda förts till Nyköping, Nykvarn (1999) till Södertälje, Bollebygd (1995) till Borås och Lekeberg (1995) till Örebro. Siffrorna för framförallt Nyköping måste därför tolkas med viss försiktighet. Tabellsammanställningen på följande sidor visar hur lönesumman (1999 års priser) har utvecklats i landets olika arbetsmarknadsregioner under 1990-talet.