Sätt stopp för tullsnusket i Europa!

Politrukerna i EU tycks ha bestämt sig för att skor ska bli dyrare. I alla fall om de är av läder och görs av kinesiska eller vietnamesiska arbetare. Skofabrikanter i Portugal och Italien jublar över strafftullarna som i Orwellsk anda döpts om till “antidumpningsåtgärder”.

I fjol införde EU hela 24 “antidumpningsåtgärder”, enligt Kommerskollegiums färska rapport. Ordet låter harmlöst, men innebörden är, som hos all annan protektionism, vedervärdig. I varje tullälskande politiker bor en stor korkad populist och en liten ful xenofob.

Det är skandal att frihandelsnationer som Sverige och England inte lyckas stoppa tullsnusket i EU. Thomas Östros protesterade mot skotullarna, men Sverige stödjer faktiskt ändå vart fjärde nytt tullpåhitt i EU, visar Kommerskollegium. Du får jobba hårdare, näringsministern.

Värst av allt är fortfarande det politiska monster som kallas CAP, common agricultural policy. Det kostar skattebetalarna i Europa ofantliga 400 miljarder kronor per år och skapar bara dynghögar. Nästan halva EU-budgeten trillar ner i kepsen på 2 procent av befolkningen.

Mest får, som alla vet, en halv miljon franska bönder. De största lantbrukarna, däribland prins Albert av Monaco, cashar hem mångmiljonbelopp varje år. Sverige är nettobetalare, men det hindrar inte att miljardärer som Rune Andersson (Mellby Gård) får miljonbidrag.

Studier visar att två tredjedelar av de franska lantbruken skulle läggas ner utan CAP. Vad är problemet? Sätt i gång (lugn, vingårdarna klarar sig)! Det vore en välgärning att låta Europas lågproduktiva jordbruk slå ut sig själva om vi samtidigt rev tullmurarna mot u-länderna.

Utan tull- och subsidiesnusket skulle Afrika kunna bygga en långsiktig försörjning i stället för att leva i fattigdom och förlita sig på allmosor. Västvärldens tullar och subsidier på mat och textilier drar undan exportintäkter på uppskattningsvis 400-500 miljarder kronor årligen.

I höstas hoppades många att Tony Blair skulle börja slakta CAP. Men han misslyckades, monstret lever till 2013. Minst. Ingen vet varför fransmännen lyckas hålla det vid liv. The Economist spekulerar i att mat inte är mat i Frankrike, utan nån slags nationell identitet.

CAP är ett modernt mysterium. Hur kan det få existera? Varför stoppar ingen vansinnet? Och varför pratar ingen om det i den svenska valrörelsen? Behöver jag tillägga att en svensk familj skulle spara en tusenlapp i månaden om CAP slängs på politikens dynghög.

***
Och så har Sveriges affärstidningar enats om en gemensam värdepapperspolicy som reglerar ekonomijournalisters egna aktieaffärer. Kärnan är att information inte får utnyttjas innan den är allmänt känd och att ekonomijournalister inte ska skriva artiklar om bolag där de eller närstående har ägar­intressen.

Den gemensamma policyn liknar till stora delar den som Affärsvärlden haft tidigare. Bakom policyn står förutom Affärsvärlden även Börsveckan, Ekonominyheterna, Dagens Industri, Di.se, DiTV, N24, Privata Affärer, SvD Näringsliv och Veckans Affärer. Du hittar värdepapperspolicyn i sin helhet på www.affarsvarlden.se.

***
Nästa vecka dricker Affärsvärlden champagne. Vi ses då.



OBS: Ursprungsversionen av denna artikel publicerades på en äldre version av www.affarsvarlden.se. I april 2020 migrerades denna och tusentals andra artiklar över till Affärsvärldens nya sajt från en äldre sajt. I vissa fall har inte alla delar av vissa artiklar följt på med ett korrekt sätt. Det kan gälla viss formatering, tabeller eller rutor med tilläggsinfo. Om du märker att artikeln verkar sakna information får du gärna mejla till webbredaktion@affarsvarlden.se.
    Annonstorget Premium i samarbete med King Street Media Annonsera här